För Bengt Åker började det tidigt. Det var på 80-talet när han pluggade ekonomi och behövde ett extrajobb. Han hamnade på lungkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala – och där blev han fast.
– Han insåg direkt att det här var hans grej, att hjälpa människor. Så han utbildade sig först till undersköterska och så småningom till specialistsjuksköterska inom palliativ vård, berättar hans kusinbarn som för att inte stjäla fokus från Bengt vill förbli anonym. Vi kan kalla honom Stefan.
Från jobbet på sjukhuset till beslutet att skriva in Läkare Utan Gränser i sitt testamente var steget inte så långt, fortsätter Stefan.
– Bengt och hans man hade bestämt att den som överlevde den andre skulle få 50 procent av alla tillgångar. Resten skulle gå till Läkare Utan Gränser. Han brukade alltid säga att han ville göra något som var värdefullt för världen, och för mänskligheten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, var hans motto. Och jag tänker likadant. Liksom Bengt har Stefan skrivit in Läkare Utan Gränser i sitt testamente.
– Barnen ska förstås få sitt, men resten går till er. Och de är med på noterna.
En fristad hos Bengt
Både Bengt och Stefan har levt ett liv fyllt med utmaningar. I det lilla samhälle där Bengt växte upp fick han kämpa för att hålla sin homosexualitet dold för omgivningen, säger Stefan.
För sin pappa berättade han när han var över 40. Även Stefan hade det tufft, fast av helt andra anledningar. Hans far utsatte honom för våld under en stor del av uppväxten – och hos Bengt fann han en fristad.
– Han tog hand om mig när jag inte kunde vara hemma. Jag fick följa med honom till jobbet på lungkliniken och såg vilket fantastiskt jobb han gjorde där. Vi pratade också om att åka ut i världen och jobba. Sedan blev han tyvärr sjuk så det blev aldrig av. Att det blev just Läkare Utan Gränser som skrevs in i testamentet – både för Bengt och för Stefan – beror förstås på erfarenheterna från sjukvården, säger Stefan.
– Vi har så många förmåner inom den svenska sjukvården. På andra håll i världen ser det ju helt annorlunda ut, där kan man bli glad om det finns någon i närheten som kan lägga om sår. Så både Bengt och jag kände att vi ville vara med och göra skillnad. Och det har vi gjort genom att stötta alla de som åker ut i världen för att bidra med sjukvård.