– Jag bestämde mig 2013. Det kan ju kännas svårt att planera för sin egen bortgång. Många kolar vippen och har ingen aning om vad deras pengar går till. Men för mig var det viktigt, jag tycker om att ha ordning och reda.
Inger växte upp på en bondgård utanför Malmköping och hästar har sedan barnsben varit hennes största passion.
– Jag lärde mig rida tidigt – jag kunde till och med stå på hästryggen, jag insåg ju inte då att det var livsfarligt.
Inger har ägnat en stor del av sitt liv till jordbruk, men arbetade även tio år inom missbrukarvården. En av hennes närmsta vänner är sjuksköterska, något hon tror influerat valet att testamentera till Läkare Utan Gränser.
– Sedan hör man ju mycket på tv och radio om er personal, som åker ut till krig och elände, med fara för sitt eget liv.
Oberoendet viktigt
Inger tycker att det är bra att verksamheten till största del baseras på gåvor från privatpersoner.
– Det är bra att ni kan bestämma själva vad pengarna ska gå till utifrån de behov som finns, och att inte något land eller någon minister ska lägga sig i.
När Inger blev pensionär köpte hon ett torp i den lilla orten Bettna, som ligger runt tre mil utanför Nyköping.
– Här har jag det jättebra, det är så vackert med alla sjöar. Jag trivs mycket bättre på landet än i stan, där är det för mycket folk.