”Vi har hjälpt dem mycket under livet”

Det är vad som känns som årets hittills varmaste dag. Solen förstärker Uppsalas färger. I utkanten av staden bor Mitta och Jan Klint Åberg i ett pastellfärgat hus. I sitt gemensamma testamente har de skrivit in Läkare Utan Gränser – trots att de har barn.

– Vi tycker att det är jätteviktigt att de pengar som vi har skrapat ihop genom livet ska användas som vi vill. Våra barn får dela på hälften och Läkare Utan Gränser får den andra hälften. Om allt gick till våra barn skulle pengarna kunna användas till saker som vi inte vill att de ska användas till, som flygresor, säger Mitta och förtydligar att hon och Jan bestämde sig för att sluta flyga för ett antal år sedan.

Intresse för miljö och klimat och humanitära frågor

Engagemanget för miljö och klimat blandas med ett intresse för humanitära frågor som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Paret har stöttat Läkare Utan Gränser sedan 1990-talet.

– Så fort någon ska gratuleras har vi gått via Läkare Utan Gränser, säger Jan. Mitta utvecklar:

– Jämfört med andra organisationer är Läkare Utan Gränsers arbete väldigt konkret: det är patienter som får sjukvård. Det är viktigt att ni är opolitiska också. Det är modigt.

Beslutet att skriva testamente sammanföll med att Mitta blev sjuk i cancer.

– Jag tänkte att jag kanske skulle dö, berättar hon. Då vill man ju ordna och greja litegrann. Jag hann bränna alla mina dagböcker, jag blev rädd att någon skulle läsa dem om jag dog.

En vanlig uppfattning som finns kring testamente är att barnen blir upprörda om man inte låter dem ärva allt. Mitta och Jans barn visade blandade reaktioner när de fick veta att Läkare Utan Gränser är med i testamentet.

– Ett av barnen blev lite tveksam, medan ett annat tycker vi har rätt att göra vad vi vill med våra tillgångar, säger Mitta.

Att de båda två gör mycket för sin familj blir snabbt uppenbart. Innan Mitta ställer fram den hembakta sockerkakan på köksbordet räcker hon fram en bok. Omslaget är prytt med ett foto av ett lapptäcke som hon själv har sytt. Inuti har Mitta skrivit ner berättelser och lärdomar från sitt eget liv. Boken ska hon ge till sitt barnbarn.

Familjen i fokus

– När jag fyllde 50 och blev farmor bestämde jag mig för att sluta jobba som lärare, för att kunna vara med mina barnbarn, berättar Mitta.

Jan som har jobbat som byggmästare och haft ett eget företag har hjälp sina barn med det han är expert på: att bygga hus.

– Vi har hjälpt dem mycket under livet. Det gör mer än att de ska få ärva allt när vi dör, säger Jan.

Mitta instämmer och kommer att tänka på en anekdot från barndomen.

– En gång när jag var liten fick vi problem med bilen och blev stillastående. Det fanns bara en macka kvar och den fick jag som var yngst av syskonen. De andra tyckte det var orättvist. Då sa min pappa: ” Vem har lovat dig rättvisa?” Det har följt med mig sedan dess. Det finns egentligen ingenting som heter rättvisa, det är något som vi skapar själva i huvudet.