Hoppa till huvudinnehåll

Att vaccinera det gåtfulla folket på öarna i Kabambasjön

Publicerad 20 oktober 2015

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Kvinna vadar med barn som ska vaccineras mot mässling

En kvinna kommer vadandes med sitt barn för att det ska vaccineras mot mässling. 

"Tanken har inte slagit mig tidigare hur oerhört svårt det är att nå varenda unge".

Vattenytan ligger tjock, grå, nästan oljig. Det luktar dy. Himlen är disig, bergen på den andra sidan av sjön går inte att se. Vi har precis lämnat ”hamnen” i Mulongo i en båt med en gammal utombordsmotor som hackar och måste startas om flera gånger. Det är morgon. Vi färdas upp den lilla anslutningsfloden mellan Kabambasjön och Kongofloden. Det är inte långt. Vi passerar många öppna träbåtar, smala som rangliga kanadensare, tillverkade i ett enda stycke trä och ofta ihoplappade då det har gått hål i skrovet. Familjer passerar i båtarna, inte sällan är det ett av barnen som paddlar. Unga och gamla män fiskar och lägger eller kastar ut nät. Kvinnor står i midjedjupt vatten flera hundra meter ut i sjön och arbetar hela dagen i vattnet med att fånga fisk och sötvattenssnäckor.

Vi ska ut på Kabambasjön för att vaccinera barnen mot mässling. Människorna här bor på små sumpiga gräsbeväxta öar där vattnet sipprar in mellan tårna när man går omkring. Människorna här har troligtvis aldrig blivit folkräknade eller fått någon vaccination. Här lever man av kassava från byn, fisk (färsk, rökt eller lufttorkad), sötvattenssnäckorna och ”sjöpotatis” som ser ut som en slags rot till en vattenväxt. De grillar dessa rötter hårt och äter sedan det mjuka innandömet. Det dyiga vattnet används som dricksvatten efter att man har kokat det. Man bor i små hus av vass, helst täckt av någon slags plasttäcke om man har hittat något sådant. Barnen springer barfota i det som kanske kan kallas strandkant, snäckskal ligger överallt. Jag tänker att snäckfeber måste vara vanligt här.

Vår båt med vaccinationsteamet stannar till vid en av öarna. Vi når inte fram till själva fasta land, utan vi måste hoppa av ner i den vattentäckta gräsbetäckta dyn. Jag som är tyngre än kongoleserna sjunker ned till knäna. Vi når snart vassnåren och den lite fastare marken (som ändå fortfarande fluktuerar under kroppstyngden) där den här lilla öns familjer bor. På ön bor fyra stora familjer med många barn. De samlas på en gång och står och lyssnar i sina trasiga kläder när vi förklarar varför vi har kommit och att vi vill vaccinera barnen mellan 6 månader och 10 år mot mässling. En teammedlem ropar ut informationen i megafon, och det dröjer inte länge innan ett par familjer till kommer förbi i sina båtar. En mor vadar genom midjedjupt vatten med sitt barn i famnen för att komma fram till oss.

Det blir mycket gråt och protester när de små ska vaccineras. Foto: Thomas Silfverberg

Barnen registreras, tvättas av på insticksstället och får varsin spruta med det levande mässlingsvaccinet i överarmen. Det blir mycket skrik, och ibland rinner en tjock droppe blod nedför överarmen på ett barn. Stämningen är glad, uppsluppen, även om det finns en och annan som vägrar låta sina barn vaccineras. Kanske är det för att jag är med, en vit man – en musungo, som kanske bidrar till misstänksamheten. Det finns rykten om att de vita har en dold agenda av att ta barnens kroppsorgan för organhandeln eller ta barn för människohandel. Jag försöker förklara att jag har arbetat på mässlingssjukhuset i Mulongo i tre veckor, och jag har redan sett fem barn som dött i komplikationer till mässling. Att det är viktigt med vaccination för att skydda sina barn. Men det tjänar inget till. Kanske försvinner mitt budskap i översättningen till det lokala språket kiluba.

När vi har lämnat ön blir det snart tyst. Utombordsmotorn har stannat igen. Allt som hörs för en liten stund är kväkande grodor och en fiskare som passerar sjungandes för sig själv i sin båt. Vackra blå-lila, gula och vita näckrosor ger färg till omgivningen. En tunn svart orm ringlar i vattenytan med sikte på solen som nu står i nordöst.

Vi fortsätter från ö till ö. På eftermiddagen delas teamet upp då utombordsmotorn inte fungerar längre. Vaccinationerna fortsätter i ett par lånade träkanoter. Vaccinationerna kommer att fortsätta ytterligare fyra dagar innan tillräckligt många barn har blivit vaccinerade eftersom fler familjer än beräknat hittades på dessa halvt sjunkande, halvt flytande öar.

En vaccinatör förbereder mässlingsvaccin
under kampanjen. Foto: Thomas Silfverberg

Vaccinationerna på Kabambasjön är bara en liten del av Läkare Utan Gränsers vaccinationskampanj i områdena kring Mulongo, och bara ett vaccinationscentrum i Katangaprovinsen. Tanken har inte slagit mig tidigare hur oerhört svårt det är att nå varenda unge. 

Relaterade nyheter

Elisabeth Chihemba och hennes treårige son Elris Kamo i kolerabehandlingscentret i Minova, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Kolera sprids snabbt i södra Kivu

Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.

Jag lämnade Bolomba för nio dagar sedan. Två dagar på motorcykel och därefter flyg till Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Äntligen inne på målrakan

Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara. 

En liten patient får vård på sjukhuset i Bolomba, Kongo-Kinshasa, där Ludvig Bolinder arbetar.
Kongo-Kinshasa

Ett wifi-fönster mot omvärlden på glänt

Skriver detta i all hast. Det visar sig att det regnar manna från himlen idag, i form av wifi via satellit. Ska kanske passa på att ladda ned DN i pdf-format. Jag är så totalt avskuren från nyhetsflödet i världen här; om det rasade ett nytt världskrig skulle jag inte veta om det.