Att vaccinera det gåtfulla folket på öarna i Kabambasjön

Vattenytan ligger tjock, grå, nästan oljig. Det luktar dy. Himlen är disig, bergen på den andra sidan av sjön går inte att se. Vi har precis lämnat ”hamnen” i Mulongo i en båt med en gammal utombordsmotor som hackar och måste startas om flera gånger. Det är morgon. Vi färdas upp den lilla anslutningsfloden mellan Kabambasjön och Kongofloden. Det är inte långt. Vi passerar många öppna träbåtar, smala som rangliga kanadensare, tillverkade i ett enda stycke trä och ofta ihoplappade då det har gått hål i skrovet. Familjer passerar i båtarna, inte sällan är det ett av barnen som paddlar. Unga och gamla män fiskar och lägger eller kastar ut nät. Kvinnor står i midjedjupt vatten flera hundra meter ut i sjön och arbetar hela dagen i vattnet med att fånga fisk och sötvattenssnäckor.

Vi ska ut på Kabambasjön för att vaccinera barnen mot mässling. Människorna här bor på små sumpiga gräsbeväxta öar där vattnet sipprar in mellan tårna när man går omkring. Människorna här har troligtvis aldrig blivit folkräknade eller fått någon vaccination. Här lever man av kassava från byn, fisk (färsk, rökt eller lufttorkad), sötvattenssnäckorna och ”sjöpotatis” som ser ut som en slags rot till en vattenväxt. De grillar dessa rötter hårt och äter sedan det mjuka innandömet. Det dyiga vattnet används som dricksvatten efter att man har kokat det. Man bor i små hus av vass, helst täckt av någon slags plasttäcke om man har hittat något sådant. Barnen springer barfota i det som kanske kan kallas strandkant, snäckskal ligger överallt. Jag tänker att snäckfeber måste vara vanligt här.

Vår båt med vaccinationsteamet stannar till vid en av öarna. Vi når inte fram till själva fasta land, utan vi måste hoppa av ner i den vattentäckta gräsbetäckta dyn. Jag som är tyngre än kongoleserna sjunker ned till knäna. Vi når snart vassnåren och den lite fastare marken (som ändå fortfarande fluktuerar under kroppstyngden) där den här lilla öns familjer bor. På ön bor fyra stora familjer med många barn. De samlas på en gång och står och lyssnar i sina trasiga kläder när vi förklarar varför vi har kommit och att vi vill vaccinera barnen mellan 6 månader och 10 år mot mässling. En teammedlem ropar ut informationen i megafon, och det dröjer inte länge innan ett par familjer till kommer förbi i sina båtar. En mor vadar genom midjedjupt vatten med sitt barn i famnen för att komma fram till oss.

Barnen registreras, tvättas av på insticksstället och får varsin spruta med det levande mässlingsvaccinet i överarmen. Det blir mycket skrik, och ibland rinner en tjock droppe blod nedför överarmen på ett barn. Stämningen är glad, uppsluppen, även om det finns en och annan som vägrar låta sina barn vaccineras. Kanske är det för att jag är med, en vit man – en musungo, som kanske bidrar till misstänksamheten. Det finns rykten om att de vita har en dold agenda av att ta barnens kroppsorgan för organhandeln eller ta barn för människohandel. Jag försöker förklara att jag har arbetat på mässlingssjukhuset i Mulongo i tre veckor, och jag har redan sett fem barn som dött i komplikationer till mässling. Att det är viktigt med vaccination för att skydda sina barn. Men det tjänar inget till. Kanske försvinner mitt budskap i översättningen till det lokala språket kiluba.

När vi har lämnat ön blir det snart tyst. Utombordsmotorn har stannat igen. Allt som hörs för en liten stund är kväkande grodor och en fiskare som passerar sjungandes för sig själv i sin båt. Vackra blå-lila, gula och vita näckrosor ger färg till omgivningen. En tunn svart orm ringlar i vattenytan med sikte på solen som nu står i nordöst.

Vi fortsätter från ö till ö. På eftermiddagen delas teamet upp då utombordsmotorn inte fungerar längre. Vaccinationerna fortsätter i ett par lånade träkanoter. Vaccinationerna kommer att fortsätta ytterligare fyra dagar innan tillräckligt många barn har blivit vaccinerade eftersom fler familjer än beräknat hittades på dessa halvt sjunkande, halvt flytande öar.

Vaccinationerna på Kabambasjön är bara en liten del av Läkare Utan Gränsers vaccinationskampanj i områdena kring Mulongo, och bara ett vaccinationscentrum i Katangaprovinsen. Tanken har inte slagit mig tidigare hur oerhört svårt det är att nå varenda unge.