DEBATT | Statsminister Stefan Löfven och många andra politiker har hittat en syndabock för att människor drunknar på Medelhavet: hjälporganisationer som bedriver sök- och räddningsinsatser. Enligt Löfven lockar de ut människor till havs. Detta är befängt.
I själva verkat är det EU:s egna omänskliga migrationspolitik, bristen på säkra och lagliga vägar till Europa och avtalen med Libyen som skapar lidande och död.
Överenskommelsen efter EU:s toppmöte förra veckan innehåller få goda nyheter för flyktingar och migranter fast i Libyen eller de som befinner sig i sjunkande gummibåtar på Medelhavet. EU-länderna vill främst göra allt de kan för att hindra människor att ta sig till Europa.
Veckan innan toppmötet slogs ett dystert rekord för i år då 220 människor drunknade. En dödssiffra som lär ticka på så länge EU inte tar sitt ansvar. Samtidigt motarbetas hjälporganisationer och kommersiella fartyg som utför räddningsinsatser på Medelhavet i EU:s ställe. Signalen från Europas regeringar är glasklar: humanitära insatser är inte välkomna och vi kommer hindra er från att utföra det arbete vi själva är ovilliga att hjälpa till med. Detta är helt oacceptabelt!
Flyktingar och migranter används som brickor i ett politiskt spel
Det var ett debacle när SOS Mediterranée och Läkare Utan Gränsers räddningsfartyg Aquarius nekades att gå i hamn i Italien och Malta. Fartyget fick göra en fyra dagars seglats på ett stormigt Medelhav till Spanien. Detta är bara ett i raden av exempel på hur flyktingar och migranter används som brickor i ett politiskt spel. Och hur humanitära insatser från hjälporganisationer misstänkliggörs för att vinna poäng och uppnå en migrationspolitisk agenda.
Som en del i misstänkliggörandet framställs hjälporganisationer som att vi agerar utanför lagens ramar, ja till och med som flyktingsmugglare och kriminella. Låt oss därför klargöra en gång för alla: vi utför räddningar på internationellt vatten, på uppdrag och koordinerat av den italienska sjöräddningscentralen (IMRCC, Italian Maritime Rescue Coordination Centre). Är det någon som bryter mot lagen så är det EU, som stänger sina hamnar och därmed inte respekterar internationell rätt.
Det var inte statistik och siffror som fanns ombord på Aquarius. Det var små barn, gravida kvinnor och minderåriga ensamkommande. Flera människor återupplivades efter att varit nära att mista livet till havs, personer som var kraftigt nedkylda, chockade och med frätskador på huden orsakade av diesel och saltvatten.
Vi har hört berättelserna och vi har lagt om såren
EU:s regeringar blockerar nu hjälporganisationer från att utföra sök- och räddningsinsatser samtidigt som de finansierar, utbildar och rustar den libyska kustbevakningen att ta allt större ansvar. Under förra helgen återfördes runt 2 000 människor till Libyen där de sedan togs i förvar utan en rättmätig juridisk process.
För bara några månader sedan fördömde de flesta europeiska länder, inklusive Sverige, slavmarknaderna i Libyen. Men samma regeringar verkar inte ha några som helst betänkligheter med att flyktingar och migranter förs tillbaka till en plats där de får utstå extremt våld och brutal exploatering, inklusive sexuellt våld, tvångsarbete och hålls fängslade i förvar eller fångläger. Läkare Utan Gränser arbetar i Libyen, vi har bevittnat detta, vi har hört berättelserna och vi har lagt om såren.
I tider som dessa, när en röst som står upp för internationell rätt och mänsklighet behövs mer än någonsin, har det sorgligt nog varit nästan knäpptyst från Sveriges regering.
Att rädda liv och lindra nöd är inte ett brott. Det är det anständiga att göra. Om inte Sverige och övriga EU-länder tänker göra sitt jobb, hindra i alla fall inte oss när vi gör det åt er!
