Europeiska regeringar måste sätta människors liv före politik

– Kvinnorna, barnen och männen ombord på Aquarius har flytt undan konflikter och fattigdom, de har utstått fruktansvärda övergrepp i Libyen. De har flyttats från en båt till en annan som last och fått utstå en onödigt lång resa till havs, säger Karline Kleijer, ansvarig för våra akutinsatser.

– Vi är tacksamma att Spanien kliver in, då italienska och andra europeiska regeringar skamligt nog har misslyckats med deras humanitära ansvar och satt politiken före utsatta människors liv.

I samband med Europeiska rådets möte nästa vecka uppmanar vi de europeiska regeringarna att sätta människors liv först.

• De måste se till att snabba ilandsättningar sker i närmaste säkra hamn och att människor kan få den vård de behöver där.
• De bör säkerställa att de som behöver internationellt skydd har möjlighet att söka asyl eller få annan form av skydd.
• De får inte hindra oberoende icke-statliga organisationers sök- och räddningsinsatser och de måste se till att det finns proaktiva, dedikerade sök- och räddningsmekanismer på centrala Medelhavet.

Italien lekte med 630 räddade människors liv

Den 9 – 10 juni räddade fartyget Aquarius, som drivs av SOS Mediterranée och Läkare Utan Gränser, över 200 människor och ytterligare 400 människor överfördes från italienska flottan och kustbevakningen. Trots att räddningarna och överflyttningarna, från den italienska flottan och kustbevakningen över till Aquarius, koordinerades av den italienska sjöräddningscentralen, IMRCC, nekade italienska myndigheter Aquarius tillstånd att föra människorna till den närmaste säkra hamnen i Italien. Något som som bröt mot tidigare förfarande och internationell rätt. Malta, med närmsta säkra hamn, nekade också Aquarius genom att åberopa Italiens koordinerande roll och ansvar.

Tillslut, den 11 juni, erbjöd sig Spaniens regering Aquarius en hamn i Valencia. En hamn som låg 1 300 kilometer bort.

Vi fortsatte pressa italienska myndigheter för tillstånd att gå i land i närmaste säkra hamn, såsom fastställt i internationell sjörätt. Vi lyfte även fram de allvarliga säkerhets- och humanitära konsekvenserna att segla vidare med en överfull båt i ytterligare fyra dagar utan tillräckligt med skydd och mat.

– De italienska myndigheterns agerande framstår som hjärtlöst. Först föreslog de att vi skulle få tillstånd att föra över de mest utsatta människorna ombord. Men när vi gav myndigheterna en lista på närmre 200 människor, däribland gravida kvinnor, ensamkommande barn, sjuka och skadade, samt kvinnor som reste ensamma med barn, så vägrade de. De italienska myndigheterna bad sedan att vi endast skulle föra över de sju gravida kvinnorna, men responsen uteblev när vi uttryckte oro över att separera familjer och behovet av att låta männen följa med sina gravida partners, säger Karine Kleijer.

Trots att vi uttryckt vår oro över de humanitära och medicinska konsekvenserna av en lång resa till Valencia, så instruerade italienska myndigheterna Aquarius den 12 juni att överföra 524 människor tillbaka till italienska fartyg, för att sedan ge sig av med de resterande 106 räddade på en fyra dagars resa till Spanien.

– Skamligt nog stängde italienska myndigheter sina hamnar för 630 räddade människor och skeppade runt dem för att vinna politiska poäng, säger Karine Kleijer.

– Även om Italien har en legitim anledning att klaga på andra europeiska regeringars misslyckande att ta sin del av ansvaret för flyktingar som kommer, så finns det ingen anledning till en så förnedrande handling.

Räddade människor brickor i Europas politiska spel

Veckans händelser på Medelhavet understryker den större politiska dynamiken i Europa. Europeiska regeringar prioriterar inte att rädda livet på utsatta migranter och flyktingar till havs. Istället skyddar de sina gränser och stänger sina dörrar. De har aktivt stöttat den libyska kustbevakningen med att återföra människor som räddats på internationellt vatten till Libyen, där de kommer tvingas uthärda ytterligare inhuman behandling och övergrepp.

Genomgående har europeiska regeringar inte givit tillräckligt med stöd till länder som Italien och Grekland, som tar emot den absoluta majoriteten av asylsökande och migranter. Europeiska regeringar har inte tagit sitt ansvar i fördelningen av asylsökande över Europa.

– Europas regeringar måste förstå vikten av sök- och räddningsinsatser. Över 500 människor har drunknat under 2018 när de har försökt göra den farliga resan i sjöodugliga gummibåtar över centrala Medelhavet. Enligt färska rapporter dog 12 personer denna vecka under en räddning där ett amerikanskt militärfartyg räddade 40 överlevande efter att deras gummibåt kapsejsat, säger Karline Kleijer.

Aquarius är ett av få kvarvarande, oberoende och icke-statligt, sök- och räddningsfartyg som fortfarande är verksamt på centrala Medelhavet. Det betyder inte att behovet inte finns kvar. Till och med den 8 juni 2018 hade Aquarius redan räddat och/eller överfört 2 350 människor som annars hade drunknat. På grund av byråkratiska hinder och rättsprocesser mot personal som jobbar på icke-statliga organisationer har den oberoende sök- och räddningskapaciteten reducerats under det senaste året.

– Smutskastningen av frivilliga organisationer måste upphöra. Vår enda avsikt är att rädda liv till havs. Det är svårt att förklara varför Aquarius nekades att gå i land med 630 räddade människor ombord och var tvungen att segla i fyra dagar till, när den italienska kustbevakningens skepp Dicotti en dag senare tilläts gå i land i Italien med 900 personer ombord, säger Karine Kleijer.

– Valencia är slutet på en fruktansvärd prövning för 630 människor. Nu måste vi se ett seriöst åtagande från Europa att rädda liv och säkerställa att räddade människor blir ilandsatta på ett riktigt och rätt sätt. Så länge regeringar misslyckas med att uppfylla deras ansvar kommer teamen ombord på Aquarius att fortsätta att utföra sök- och räddningsinsatser på centrala Medelhavet.