Burkina Faso: Våld i skuggan av covid-19

En anställd från Läkare Utan Gränser hälsar på en patient vid vårdcentralen i Fada, östra Burkina Faso.

Foto: Läkare Utan Gränser

Vårdcentralen i Fada, östra Burkina Faso, där vi bland annat arbetar.

Medan spridningen av det nya coronaviruset skapar rubriker runt om i världen fortsätter mindre synliga humanitära kriser att förvärras. I byarna i östra Burkina Faso sker mord, kidnappningar och plundring nu regelbundet.

Östra Burkina Faso är ett av de områden som drabbats hårdast av den väpnade konflikten mellan Burkina Fasos nationella säkerhetsstyrkor och olika väpnade grupper, vilket har lett till att ett stort antal människor tvingats fly från sina hem.

"Okända människor kom till vår by och sa åt oss att bära huvudbonad. De dödade våra män. De våldtog oss. Och de hotade att komma tillbaka. Därför tog jag mina tre barn och flydde hit, till Matiakoli. Vi bor trångt och har ständigt problem med att få tag på mat och vatten. Vi hörde talas om covid-19, och att det inte finns några mediciner för att behandla sjukdomen, bara åtgärder för att förhindra den. Vi är oroliga eftersom de sa att den sprider sig mycket snabbt. Vi hoppas kunna återvända till vårt hus i framtiden."

- Assatou, 59 år, från Yeritagui. Tillsammans med sina tre barn har hon bott i ett flyktingläger i Matiakoli det senaste året.

De kommande månaderna väntas bli ännu tuffare. I juni kommer regnperioden och det så kallade hungergapet, och då ökar fallen av svår undernäring och malaria. Ännu har inga fall av covid-19 bekräftats i området, men det innebär ytterligare en utmaning i den redan osäkra miljön.

Läkare Utan Gränser har tillhandahållit kostnadsfri vård till människor i östra Burkina Faso sedan maj 2019. Men mer måste göras. Det humanitära stödet måste snabbt utökas för att förhindra fler dödsfall och lidande.

Humanitära behov och psykologiska ärr

Under de senaste två månaderna har en ny våg av attacker mot byar i östra Burkina Faso tvingats tusentals familjer på flykt. Vårt team har tagit del av fruktansvärds vittnesmål från överlevande som drabbats av, eller bevittnat, extremt våld och som tvingats lämna allt de ägde och gå i flera dagar för att nå en säker plats. Många har nära och kära som dött under attackerna. För vissa är de psykologiska ärren djupa. Mellan januari och maj gav våra team stöd till fler än 5 300 personer med psykisk ohälsa.

Effekterna av covid-19

Burkina Faso har hittills rapporterat fler än 800 fall av covid-19 sedan utbrottet först bekräftades i landet i mars. Även om den östra regionen hittills inte drabbats finns risken för ett utbrott och pandemin har också en negativ inverkan på vårt arbete säkerhetsmässigt.

"De senaste månaderna har rädslan invaderat oss. Jag är rädd för att dö, för beväpnade män som kidnappar människor som sedan aldrig kommer tillbaka. Det förekommer skottlossningar nästan varje dag. Vatten och mat har också blivit ett problem för vårt samhälle, det är dyrare än tidigare. När det gäller hälsa är vår största oro smittsamma sjukdomar som covid-19 och mässling. Jag vet inte hur framtiden kommer att se ut. Vi ber bara att Gud kommer att rädda oss från osäkerheten och från coronaviruset."

- Boalihamou, 41 år, ensamstående med fem barn från Matiakoli.

Vi har stoppat alla icke-väsentliga medicinska aktiviteter i sjukvårdsinrättningar och anpassat vissa andra aktiviteter. Psykologiskt stöd, till exempel, utförs nu på distans, via telefon och via radioprogram och med hjälp av broschyrer.

Covid-19, i kombination med våld, gör också vaccinationskampanjer svårare att genomföra. Dessutom möter vi brist på personlig skyddsutrustning, vilket försvårar arbetet för vår personal.

Pandemin bör inte överskugga andra akuta behov

Covid-19 är en akut utmaning. Men pandemin bör inte innebära minskade resurser till andra livräddande medicinska insatser.

I Burkina Fasos östra region är covid-19 inte nödvändigtvis människors främsta problem. För människorna där är det en utmaning att ens överleva. De är rädda för att regnsäsongen kommer att förstöra deras tillfälliga hem, de fruktar hunger och törst, snarare än ett virus som ännu inte har nått området. Att ta itu med pandemin bör förbli en prioritet, men det får inte överskugga andra akuta behov eller innebära mindre pengar, personal och hjälp för att förbättra livsvillkoren för de mest utsatta människorna.