Sverige bör snabbt bistå med donationer även av dyrare vaccin till länder med låg täckning, och stötta teknologiöverföring för vaccinproduktion i Afrika. Det skriver vi i en debattartikel.
Pandemin är inte över. Medan Sverige och Europa andas lite lättare, restriktioner slopas, resor bokas och kontor öppnas väntar miljarder människor i låg- och medelinkomstländer fortfarande på sin första vaccindos. Det gäller även sjukvårdspersonal och människor med underliggande sjukdomar. I flera afrikanska länder ökar antalet fall och sjukhusen är överfulla. På kontinenten i stort har 40 procent av dödsfallen skett sedan augusti. Våra samarbetspartner och kollegor i Afrika och i andra delar av världen går samman i upprop på upprop gentemot höginkomstländer och larmar om hur bråttom det är att vaccinera alla, överallt.
Världshälsoorganisationen WHO:s mål att vaccinera 10 procent av befolkningen i alla världens länder till slutet av september nåddes inte, vilket organisationen kallar för ett ”politiskt misslyckande”. I 56 av världens länder har man inte lyckats vaccinera ens var tionde person och i hälften av dessa länder endast 2 procent av befolkningen. Nästan veckovis samlas multilaterala organisationer och ledande experter för att diskutera vaccinojämlikheten och budskapet som upprepas gång på gång är att vaccindonationerna måste öka och de måste komma iväg nu!
Rika länder har hamstrat doser
Vi i höginkomstländerna är en del av problemet och därför en viktig del av lösningen. Fram till nu har regeringar försökt hantera pandemin ur ett nationellt perspektiv. Men strävan att uppnå hög vaccinationstäckning inom de egna gränserna har förlängt pandemin. De länder som redan vaccinerat sin befolkning har sammantaget köpt in två miljarder fler doser än vad de behöver. I dagarna föreslog WHO-rådgivaren Gordon Brown inför G20-mötet att höginkomstländer snabbt bör gå samman för att ordna flygtransporter av de vaccin som just nu inte används, vilket skulle kunna rädda 10 000 liv på den afrikanska kontinenten inom bara de närmaste 14 dagarna.
För några veckor sedan samlades flera av världens länder för ett toppmöte under FN:s generalförsamling och fler länder utlovade fler doser. Däribland Sverige, som lovade att donera sex miljoner doser totalt under 2021. I jämförelse med många andra länder är Sverige ett av dem som bidragit mest till Covax, den globala mekanism som ska bidra till att de med störst behov i världen får tillgång till vaccin. Vi är bland de ledande i att donera överskottsdoser och enligt uppgifter från regeringen doneras nu Astra Zeneca-vaccinet i den takt det produceras, och snart även Janssenvaccinet.
Sverige har inte donerat mRNA-vaccin
Men omfördelningen av vaccin går för långsamt och processen är inte transparent. Särskilt allvarligt är att inget av Sveriges överskott av de dyrare mRNA-vaccinerna ännu har donerats. Dessa vaccin har vi väldigt mycket av, mer än vad Sverige har användning för, även efter en tredje dos kommer vi ha flera miljoner doser över av mRNA-vaccin. I hela EU handlar det om nästan 900 miljoner doser. Det är enorma mängder vaccin som riskerar att samlas på hög, och i värsta fall kasseras, i stället för att nå människor i andra delar av världen. I stället dröjer beslut om donationer och överskottsdoserna säljs till länder som kan betala närmare fullpris.
Att inga beslut om de dyrare vaccinerna har fattats ännu beror, enligt uppgifter från utrikesdepartementet, på en administrativ knut. Det är nämligen osäkert om hela kostnaden för donationerna kan bokföras som utvecklingsbistånd i OECD-statistiken. Det skapar incitament för att sälja vacciner i stället för att donera. Möjligen är denna bokföringsfråga även ett hinder för fler OECD-länder att donera sina massiva överskott. Vi ber därför regeringen att hjälpa till att lösa upp knuten kring OECD-statistiken, vilket även torde bidra till att andra länder också kan donera sina överskottsdoser.
Det borde emellertid inte hindra regeringen från att redan i dag besluta att donera överskott av även dyrare vaccin. Den del av inköpskostnaden som eventuellt inte kan tillgodogöras som bistånd får då bekostas av till exempel hälsoanslaget, som tanken var när vaccinen beställdes för att komma Sveriges befolkning till del. Exempel på lösningar finns som kan inspirera. Norge lanserade nyligen en överenskommelse med två stora vaccinleverantörer, däribland mRNA-leverantören Pfizer. Det innebär att Norge skickar vidare sina nästkommande leveranser direkt till Covax i stället för att själva ta emot dem.
Fler länder måste få möjlighet att producera
Om vi får fart på donationerna kan vi lösa de mest akuta problemen. Men det behövs fler åtgärder för att tillgången till vaccin ska bli rättvis. Afrika, med 1 miljard invånare, måste få möjlighet att producera vaccin. I dag importeras 99 procent av barnvaccinen, och 100 procent av de få covidvaccin de fått tillgång till. Sverige kan och bör stödja teknologiöverföring för att möjliggöra inhemsk vaccinproduktion. WHO har redan identifierat ett flertal länder för sådan produktion. Sverige har världsledande och relevant kompetens att erbjuda inom life science, senast förstärkt i oktober med regeringens satsning via Vinnova. Sådan kompetens är en förutsättning för att produktion ska kunna ske i låg- och medelinkomstländer.
För att bidra till att lösa den akuta krisen med bristande vaccintillgång i världen uppmanar vi Sverige:
- Att snarast fatta beslut om donation av alla överskottsdoser som Sverige har beställt, inklusive mRNA-vaccinen.
- Att bidra till tekniköverföring som mer varaktigt kan utjämna den globala vaccinojämlikheten.
I en värld där vaccinbristen är akut är det orimligt att överskottsdoser samlas på hög och riskerar att förstöras, eller säljas endast till högstbjudande. Donationer av vaccin kommer att rädda liv, men det är bråttom. Tusentals insjuknar dagligen, och återhämtningen för såväl människor som samhälle och ekonomi blir allt svårare. Risken för mutationer kvarstår och därmed även risken att det muterar bortom vår egen vaccinimmunitet. Pandemin är inte över förrän den är över överallt och vi kan endast lyckas om vi först begränsar den globala vaccinklyftan och gör det omedelbart.
Oliver Schulz, generalsekreterare, Läkare Utan Gränser
Pernilla Baralt, generalsekreterare, Unicef Sverige
Stefan Swartling Peterson, professor global systemomställning för hälsa, Karolinska Institutet
Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan
Den här artikeln publicerades som en debattartikel i Svenska Dagbladet den 31 oktober 2021.
