Covidvaccin måste fördelas rättvist

Vaccin mot covid-19 rullas nu ut världen över. Enligt världshälsoorganisationen WHO har över 39 miljoner doser distribuerats i höginkomstländer, vilket kan jämföras med 25 doser i ett enda låginkomstland: Guinea. 

Sveriges regering har uppgett att alla vuxna samt barn i riskgrupp ska kunna vaccineras före midsommar. Andra höginkomstländer väntas också uppnå bred samhällsvaccinering under 2021. För låg- och medelinkomstländerna ser prognosen betydligt dystrare ut. Initiativet People’s Vaccine varnar för att 9 av 10 människor i fattiga länder inte kommer att få något vaccin under 2021.

Tveklöst är coronasituationen extremt utmanande i många höginkomstländer, som också har flest dödsfall i covid-19. Men en pandemi kan inte stoppas lokalt; experter påpekar att fler mutationer kommer uppstå ju längre viruset cirkulerar. Vi får inte heller glömma de fruktansvärda konsekvenserna som nedstängningar för att stoppa pandemin lett till i världens mest sårbara länder, dit medias uppmärksamhet sällan riktas. Länder där fattigdom, väpnade konflikter och multipla kriser sargat hälso- och sjukvårdssystemen.

Även i dessa länder har covid-19 lett till stora dödstal, samtidigt som fallen av mässling, malaria, hiv, tuberkulos, lunginflammation och förlossningsskador ökat i spåren av restriktionerna. Utebliven barn- och mödrahälsovård och bristen på vaccinationer under pandemin befaras kosta miljoner barns liv. Det är av högsta vikt att vaccinera vårdpersonal så att vården kan hållas igång och samtidigt stärka hälsosystemen så att covidvaccinering inte stjälper barnvaccinationerna, som redan minskat med upp till 70 procent. 

Statsminister Stefan Löfven skrev ihop med andra världsledare i Washington Post att ”ingen av oss är säker förrän alla är säkra” och att vaccinet måste fördelas efter behov, inte betalningsförmåga. 

Ändå har höginkomstländerna köpt upp en majoritet av doserna genom att gå förbi WHO:s fördelningsmekanism Covax och teckna egna avtal med läkemedelsbolagen, något som WHO:s generaldirektör kallat ett ”katastrofalt moraliskt misslyckande”. Kanada och Storbritannien har köpt vaccin nog för att vaccinera invånarna fem gånger om. Även EU, inklusive Sverige, har köpt miljarder doser – ett ordentligt överskott. 

Höginkomstländerna menar att man avsiktligen köpt ett överflöd för att dela med sig till behövande länder. Men rättvis fördelning bör inte lösas med välgörenhet utan med tydliga politiska visioner. 

Över 90 av världens låginkomstländer förlitar sig på tillgång genom Covax. Avsikten med mekanismen var att länderna skulle poola sina resurser, upphandla och rulla ut vaccinen tillsammans. Men det har gått trögt. En miljard sprutor finns på UNICEF:s lager för Covax, men det finns bara löften om vaccin nog att använda 4 procent av dem. 

Förra veckan kom nyheten att Pfizer/BioNTech:s vaccin kommer att ingå i Covax, men doserna utgör bara 2 procent av det antal som bolagen förväntas sälja och höginkomstländerna har redan säkrat 75 procent. Stora logistiska utmaningar lär vänta eftersom vaccinet måste lagras i extrem kyla. Det räcker inte med att skicka vaccinet; satsningar på infrastruktur och kommunikation måste ske parallellt.    

Sydafrika och Indien lade nyligen fram ett förslag till världshandelsorganisationen WTO om att länder ska kunna frångå immaterialrätten för att importera eller tillverka generiska vaccin, läkemedel och tester mot covid-19 under pandemin. 

Förslaget möjliggör ökad produktion av covidvaccin och stöttas av över 100 låg- och medelinkomstländer. EU, inklusive Sverige, har tvärtom motsatt sig förslaget med argumentet att motivationen för innovation hos läkemedelsbolag skulle minska. Förslaget ligger dock helt i linje med det folkhälsoregelverk som WTO införde 2001.

De kommande månaderna är avgörande. Vår förhoppning är att Sverige, med sitt uttalade engagemang, går från ord till handling vad gäller löftena om rättvis fördelning av vaccin. Det innefattar att: 
 

• Prioritera riskgrupper och sjukvårdspersonal i alla länder 

Både ur ett globalt smittskydds- och hälsoperspektiv är det fel att prioritera unga, friska personer i ett höginkomstland före äldre, sköra personer eller sjuksköterskor i ett låginkomstland. Länder som Sverige, som redan har säkrat mer än nog med vaccin, bör inte knyta nya avtal med läkemedelsbolagen innan man planerat för hur överskottet ska fördelas direkt till mer behövande länder, företrädesvis via Covax. 
 

• Arbeta för full finansiering av Covax

Covax behöver tredubbla sin finansiering för att kunna genomföra sitt uppdrag. Det innefattar även att stärka ländernas hälsosystem så att de kan ta sig an nya målgrupper för covidvaccinering utan att sätta barnvaccinationer på undantag, vilket snabbt kan leda till nya pandemier och ökade dödsfall i mässling, diarrésjukdomar och luftvägsinfektioner.
 

• Villkora forskningsinvesteringar

Sverige och EU har gett miljardbidrag till covidforskning, men inte villkorat att investeringarna används för att säkra rättvis distribution och rimliga vaccinpriser. Bidragsgivare måste villkora sina investeringar – stora vinster byggda på ojämlik tillgång hör inte hemma i en pandemi.  
 

• Hindra skadliga monopol 

En uppluckring av immaterialrätten för medicinska produkter mot covid-19 och delning av forskningsdata är avgörande för att tillverkare i låg- och medelinkomstländer ska kunna öka vaccinproduktionen. Vi hoppas att Sverige och EU omprövar sin position kring WTO-förslaget inför nästa möte 4 februari. 

Sverige är ett föregångsland inom global rättvisa och hälsa och bör säkerställa att alla parter – regeringsföreträdare, EU, internationella nätverk och läkemedelsbolag – tar sitt ansvar.

Pandemin är som sagt inte över förrän den är över, överallt.

Oliver Schulz, generalsekreterare, Läkare Utan Gränser i Sverige
Pernilla Baralt, generalsekreterare, UNICEF Sverige
Anna Johansson, t. f. generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Margot Wallström, f. d. utrikesminister, undertecknare av People’s Vaccine
Anna Mia Ekström, infektionsöverläkare, professor i global infektionsepidemiologi, Karolinska Institutet/Södersjukhuset
Stefan Swartling Peterson, professor i systemomställning för hälsa, Karolinska Institutet och hälsospecialist, UNICEF Sverige
Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin, Karolinska Institutet

Den här artikel publicerades som en debattartikel i Omvärlden 3 februari, 2021.