”De som når oss har tur”

Varje månad tar vi emot runt 400 undernärda barn här på Boost-sjukhuset i Lashkar Gah. Alla är yngre än fem år och många av dem har även komplikationer som lunginflammation, diarré eller andra magproblem.

Jag är läkare och arbetar på Läkare Utan Gränsers avdelning för svårt undernärda barn. Och just nu har vi väldigt mycket att göra här.

I samband med regeringsskiftet här i Afghanistan och konflikten som följde hade många svårt att ta sig till oss. Det var helt enkelt för farligt och dessutom var många vägar stängda.

Också jag drabbades personligen av detta. Min mamma blev svårt sjuk, men vägen till sjukhuset var stängd på grund av strider. Det tog oss flera dagars bilresa innan hon äntligen kunde få vård i Herat, som ligger långt härifrån. Hon dog tio dagar efter att hon blev sjuk. Det var väldigt jobbigt.

Säkerhetsläget här i Lashkar Gah är bättre nu och människor kan resa igen. Det märks även här på undernäringsavdelningen där vi har dubbelt så många patienter. I maj skrev vi in 250 barn, men den senaste tiden har det varit fler än 500 barn per månad.

Vår största oro är att vi inte ska ha plats för alla som behöver vård. Just nu delar två mammor och två barn på en stor säng. Vi arbetar hårt för att vara flexibla, men vi kan bara ta emot de som är allra sjukast. Därför är vi är noga med att alla som inte kan få vård hos oss ändå blir omhändertagna någon annanstans på sjukhuset.

Trots detta är det lugnt på avdelningen. Många mammor är oroliga, men de är glada över att vara här och att deras barn får den vård de behöver.

Hälso- och sjukvårdssystemet här i Helmand-provinsen har kollapsat och människor reser långt för att komma till oss. Resor som kan ta över tre timmar. Det är en lång resa för ett väldigt sjukt barn.

De barn som når fram till oss är de som har tur.

Jag minns en familj från Musa Qala, ett område som sedan förra året kontrolleras av talibanerna och varifrån endast ett fåtal patienter har lyckats ta sig till sjukhuset. Deras berättelse hjälper till att förklara krisen.

Familjen var väldigt fattig och hade svårt att få tag på mat. Samtidigt var den unga mamman gravid. Så är det för många familjer nu, det finns inga jobb och allt på marknaden är dyrt. Människor har också väldigt lite information om hälsa och små barn, så när deras barn blir sjuka vet de inte vad de ska göra eller vart de ska vända sig.

När barnet föddes blev mamman väldigt sjuk och kunde inte amma sin nyfödda. Den lilla flickan var undernärd från dag ett i livet.

De flesta barn vårdas här i ungefär tre veckor. Men den här lilla flickan har varit inskriven hos oss i tre månader nu. Hon är fortfarande svag, men vi hoppas att hon snart mår bättre.

Många människor i Afghanistan är väldigt rädda. Men vi förtjänar att leva i fred och trygghet. Just nu är det mitt arbete med Läkare Utan Gränser som ger mig hopp. På Boost-sjukhuset är vi 1 300 anställda, det är ett av Läkare Utan Gränsers största projekt i världen. Till sjukhuset kommer det varje dag 700 patienter, ibland så många som 900. De flesta är barn.

På undernäringsavdelningen arbetar vårt team dag och natt med att behandla de komplikationer som undernäring ofta för med sig och samtidigt se till att barnen får den terapeutiska näring som de behöver tre gånger om dagen.

Jag har arbetat här sedan sjukhuset öppnade 2010 och jag är stolt över det arbete vi gör här varje dag. Vi som arbetar på sjukhuset gör det för våra patienters skull och den sjukvård vi bistår med är livsviktig.

* Namnet är ändrat