Konkurrens om skyddsutrustning har ökat kraftigt vilket har lett till en kaotisk och ojämnlik marknad med skenande priser. Vi anser att det behövs globala mekanismer för att medicinsk skyddsutrustning ska fördelas mer rättvist bland världens länder under den pågående coronapandemin.
– Marknaden för skyddsutrustning är inte alls transaprent idag. Ingen vet hur mycket som produceras, vilken kvalitet materialet har, vad som finns i lager eller hur skyddsutrustning distribueras. Det skapar osäkerhet och ojämlikhet, säger Thierry Allafort-Duverger, generalsekreterare på Läkare Utan Gränser i Frankrike.
Sedan utbrottet började har både FN, G20-länderna och världshälsoorganisationen WHO försökt förbättra tillgången till skyddsutrustning. Men dessa initiativ finns bara på papper och är inte bindande för länder eller tillverkare, därför har de inte heller gett effekt. Det behövs även mekanismer för att säkerställa att materialet som tillverkas uppfyller kvalitetskraven.
Patienter står utan vård
I många länder har vårdgivare har stora problem att förse personal med skyddsutrustning som andningsskydd, skyddsglasögon och förkläden. Till exempel i Jemen ser våra team att många sjukhus i Aden har tvingats stänga på grund av materialbrist. Allt fler patienter kommer därför till organisationens sjukhus.
Samtidigt har vi även svårigheter att införskaffa skyddsmaterial till alla projekt i runt 70 länder i världen. Tidigare tog det runt tre till fyra veckor för material att komma fram till ett projekt, nu kan det ta månader. Brist på skyddsutrustning försvårar inte bara arbetet mot covid-19 utan alla andra medicinska insatser.
Vårt arbete begränsas
Bland annat i Bangladesh råder det brist på skyddsutrustning i våra projekt. Det saknas skyddsglasögon, munskydd, förkläden och handskar. I Cox’s Bazar arbetar organisationen i världens största flyktingläger där flera fall av covid-19 har bekräftats.
– Våra insatser kommer styras av hur mycket skyddsutrustning vi lyckas få tag på. Det gäller inte bara vårt arbete mot covid-19 i lägret, men även all annan sjukvård vi ger flyktingarna, säger Muriel Boursier, landansvarig för våra insatser i Bangladesh.
I Kenyas huvudstad Nairobi, i slumområdet Mathare, driver organisationen en akutmottagning och en klinik för människor som drabbats av sexuellt våld. Klinken måste eventuellt stängas om några veckor om det inte går att säkerställa en pålitlig försörjning med skyddsutrustning. Detta i ett läge då vårdcentralen i Mathare, som drivs av en annan aktör, redan tvingats stänga efter att personalen smittats med covid-19.
