Hoppa till huvudinnehåll

"Det blev bara värre för varje dag som gick"

Publicerad 2 september 2016

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Haqqi Bahram, 29, var vår tolk i Syrien innan han själv tvingades fly.

Haqqi Bahram, 29, var vår tolk i Syrien innan han själv tvingades fly. 

Som tolk för Läkare Utan Gränser hjälpte Haqqi Bahram, 29 år, skadade människor i krigets Syrien. I augusti förra året tvingades han själv fly sitt hemland, och i september kom han till Sverige.

Haqqi Bahram vet fortfarande inte om han kommer att få asyl i Sverige, men i höst börjar han studera i Norrköping, på programmet för etnicitet och migration.

– Jag kände mig hemma så fort jag satte foten i Norrköping. Det tog mig flera år tillbaka i tiden, till innan allt började i Syrien. Jag kände mig precis lika lycklig som jag var då. Jag ska plugga här – och ha ett hem.

Innan han själv tvingades fly sitt jobbade Haqqi Bahram som tolk på ett av våra sjukhus i gränsområdet mellan Syrien, Turkiet och Irak. Ett arbete som innebar att han mötte människor som skadats mycket svårt i attacker mot området.
– Jag förväntade mig inte att det skulle vara lätt, men jag minns fortfarande första gången det kom in patienter från ett område som just hade bombats. Tolken som tog emot de svårt skadade patienterna när de kom svimmade, och själv var jag med i operationssalen. Jag försökte kontrollera alla känslor och chocken över det vi just hade sett. Det var fruktansvärt. Men jag var länken mellan kirurgen och patienten, och det viktiga i att rädda ett liv var det som hjälpte mig att hålla mina känslor under kontroll, men det var svårt, berättar Haqqi.

Jag ska plugga där, och ha ett hem. Plötsligt är jag som alla andra. Haqqi Bahram

I augusti förra året insåg han att situationen i Syrien blivit ohållbar – han var själv tvungen att fly.

– Jag försökte verkligen stanna kvar, men jag såg ju hur livet där såg ut – och det blev bara värre för varje dag som gick. Tänk dig att du kommer hem till din lägenhet, och det finns varken el eller vatten. När du går till affären kan du inte få tag på någonting du behöver. Samtidigt är du livrädd, ditt land är i krig, du ser hur det faller sönder, och varje dag får du nya rapporter om bombningar i olika städer. När du rör dig ute stoppas du vid olika vägspärrar där de försöker rekrytera dig till militären. 

– Jag var extra utsatt som ung man; både militären och andra stridande grupper försökte rekrytera mig, så då valde jag att tillsammans med några vänner fly för mitt liv. 

Haqqi kunde inte ta med sig mer än det som rymdes i hans fickor; pass, id-kort, pengar och sin mobiltelefon.

– Jag önskar att jag hade något mer från mitt hemland, men jag kunde inte ta med mig något mer. Jag har inte ens kvar de kläder jag hade på mig när jag flydde. Dina kläder blir så slitna och smutsiga när du är på flykt att du måste lämna dem och köpa nya i varje ny stad du kommer till, säger han.
Flykten från Syrien gick över floden Tigris till Turkiet – en båtfärd som gjordes mitt i natten för att undgå att upptäckas av militär och gränsvakter.

– Det är skrämmande att ge sig ut i en ström flod i en gummibåt mitt i natten. Vattnet är så tyst att tystnaden i sig blir skrämmande, och det är så mörkt att du inte ens kan se de andras ansikten. Floden är inte så bred, men fem minuter kändes som fem timmar, berättar han.

När Haqqi kom i land i Turkiet tog han sig vidare till Istanbul innan det var dags för en ny båtresa för att ta sig in i Grekland, den här gången över floden Evros. Väl i Grekland blev Haqqi och de andra dessvärre upptäckta av gränsvakterna och greps.

– Den grekiska polisen behandlar immigranter som grips vid gränsen som kriminella. Vi sattes i ett fängelse, både män kvinnor och barn trängdes ihop i en cell. Förhållandena i fängelset var väldigt dåliga. Vakterna vägrade svara på våra frågor om varför vi var där eller hur länge vi skulle bli kvar – de bara skrek åt dig om du frågade. Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle sitta där resten av livet.

Efter några dagar flyttades Haqqi och de andra från fängelsecellen till ett inhägnat läger. Det tog 14 dagar innan han till slut fått alla de papper som krävdes för att han skulle kunna lämna lägret och Grekland.

– Det som gör mest ont är att du flyr för ditt liv och förväntar dig att bli mänskligt behandlad när du väl når Europa – inte att bli behandlad som en kriminell eller stängas in som ett djur. Jag har svårt att förstå att jag befann mig i ett EU-land, säger han.

Nu började en lång vandring genom Balkan. Korta sträckor kunde han åka bil eller buss, men den största delen färdades han till fots.

Den 12 september kom Haqqi Bahram till Malmö och sökte asyl. Han och hans vänner tog sig alla till olika länder.

– Någon som flyr sitt hemland funderar inte riktigt på vart man ska, så länge man kommer någonstans där man känner sig trygg. Valet kommer liksom mer under resans gång, när du ser och hör vart andra åker, berättar han.

I Syrien arbetade Haqqi som översättare mellan arabiska och engelska. Han undervisade också på universitetet där han höll på att ta sin masterexamen i tillämpad språkvetenskap. Nu ska han äntligen fortsätta sina studier. Haqqi har fått ett stipendium från Svenska institutet för syrier som vill studera i Sverige, och i höst börjar han studera etnicitet och migration vid Linköpings universitet.

– Jag är så lycklig och tacksam över det. Det är det bästa som har hänt mig att jag har fått det här stipendiet! Jag ska läsa på campus i Norrköping och bo i en studentkorridor, säger han.

– Och jag vet inte varför, men så fort jag gick av tåget i Norrköping kände jag mig hemma där. Jag ska plugga där, och ha ett hem. Plötsligt är jag som alla andra.

Aktuellt om Flyktingar i Europa

Skador på Al Daqaq-sjukhuset i Aleppo, Syrien, som vi stödjer.
Nyheter från fältet

Den urskillningslösa bombningen av Aleppo måste upphöra

Vi kräver att den syriska regeringen och dess allierade upphör med bombattackerna som orsakat ett blodbad på Aleppos befolkning. 

Al Daqaq-sjukhuset i östra Aleppo attackerades 23 juli.
Nyheter från fältet

Två sjukhus bombade i östra Aleppo

I går morse bombades två sjukhus i Aleppo. Nu finns bara två sjukhus kvar med kirurgisk kapacitet i ett område som omfattar 250 000 personer.
 

Den 23 juli skadades ett sjukhus vi stödjer i Aleppo, Syrien, svårt när det bombades.
Nyheter från fältet

Aleppo utsatt för massiva bombattacker

Sedan vapenvilan i Syrien bröts har staden Aleppo utsatts för kraftiga attacker. Vi fördömer de urskillningslösa bombningarna i civila områden.
"Världen ser på medan civila är fångade i staden", säger vår landansvarige.

Khaldoun Al Ali, en palestinier som flytt från Damaskus, Syrien, pratar med en kulturtolken Basel Sief.
Nyheter från fältet

Vi startar ett projekt i Sverige

I vårt humanitära arbete har vi sett stora vårdbehov bland flyktingar i flera EU-länder. Nu har vi startat ett projekt i Sverige som ska ge psykosocialt stöd till de drygt 1000 asylsökande i Götene kommun. 

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Ett av våra räddningsteam närmar sig en flyktingbåt för att ta personerna till räddningsfartyget MY Phoenix.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.