”Det finns mycket att kämpa med, men vi firar också Världstuberkulosdagen”
Idag, den 24 mars, infaller Världstuberkulosdagen, World TB day. Dagen högtidlighålls för att öka uppmärksamheten kring tuberkulos, en sjukdom som fortfarande räknas som en epidemi i stora delar av världen. Den dödar årligen ca 1,5 miljoner människor och blir allt svårare att behandla på grund av att resistensen mot de läkemedel som finns på marknaden breder ut sig. Den är ett osynligt hot mot så många människor, eftersom en luftburen smitta är svår att skydda sig mot i samhället.
Nu har det kommit ut två nya läkemedel mot tuberkulos, Bedaquiline och Delaminide. Om man ser på forskningens framsteg kommer det att dröja länge innan det kommer fler, vilket är skrämmande med tanke på all den resistens vi kämpar mot. Ett hårt slag mot den del av världen som kämpar med så mycket mer. Vi i väst räknade bort tbc för länge sedan, och forskningen har därför knappt prioriterats, varken i tid eller pengar. Kampen består förutom detta även i den byråkrati som krävs för att få importera Bedaquiline till länder som Tadjikistan. Byråkrati som i slutändan främst drabbar patienterna.
I den här delen av världen är migrationen en utmaning som försvårar behandlingen av många patienter. Många åker från Tadjikistan till Ryssland för att arbeta och försörja sina familjer. Om de insjuknar i tuberkulos händer det att de återvänder hem och påbörjar behandling. Det är dock svårt för dem att vara hemma utan inkomst de två år som behandlingen ofta tar, därför avbryter många behandlingen när de känner sig lite bättre för att återvända till arbetet i Ryssland. Många gånger leder det till svårare resistens och att det inte finns tillräckligt med effektiva läkemedel för att bli frisk. Hur jobbar man med denna rörlighet? Hur kan länderna här samarbeta så att patienterna kan fortsätta sin behandling? Hur får patienterna mer insikt och kontroll över sin behandling så att de kan söka sjukvård där de befinner sig och därmed fortsätta ha tillgång till sina livsviktiga mediciner?
Det finns självklart mycket att kämpa med, men vi firar också Världs-tuberkulosdagen. Vi firar alla dem som behandlats färdigt, vi firar att vi blir bättre och bättre på att hantera biverkningar, att patienterna blir mer och mer involverade i sin behandling och därmed har större chans att fullfölja sin behandling. Vi firar att hälsoministeriet har öppnat sin första avdelning för vuxna med XDR (extremt resistent tuberkulos) i landet. Vi firar att forskningen går framåt, om än långsamt och att det finns andra aktörer som tillsammans med oss kämpar mot tbc och för en ökad medvetenhet kring sjukdomen.
Och jag passar på att fira och lyfta hela vårt team i Tadjikistan. Vi har ett underbart team här och mycket humor som förgyller dagarna. Jag har härliga sjuksköterskor och en fantastisk farmaceut som jag handleder, som är villiga att lära sig saker och som jobbar så hårt varje dag för att våra patienter ska få den bästa vården. Jag gläds över dem och vet att den dag då Läkare Utan Gränser inte är kvar här, så finns det många nationella kollegor kvar som kan fortsätta det viktiga arbete som kampen mot tbc är.