En förlupen kula

I slutet av förra året, inför presidentvalet den 27 december, utbröt strider mellan väpnade grupper och regeringsstyrkor, som stöttas av internationella trupper. Säkerheten och den humanitära situationen i landet försämrades snabbt. Två månader senare är spänningarna fortfarande stora och våldet har nu spridit sig till utkanten av huvudstaden Bangui.  

Det var här, i kvarteret Damala, som 31-åriga France Beldo befann sig när hon träffas av en förlupen kula den 13 januari. Kulan träffade handen, bröstet och axeln och hon fördes till Läkare Utan Gränsers sjukhus för vård. Sedan dess kommer hon regelbundet till sjukhuset på återbesök för att följa upp skadorna med bland annat sjukgymnastik. Men hon är orolig för det ihållande våldet som skakar landet.

Det här är hennes berättelse.

”Vi var utomhus när jag hörde skottlossning, så vi gick in för att ta skydd. Men när skottlossningen avtog gick vi ut på terrassen. Jag pratade med min dotter när en kula träffade mig.

Jag hade aldrig varit med om något liknande och jag visste inte om jag skulle överleva.

Man körde mig med motorcykel till sjukhuset där jag återfick medvetandet. Där fick jag medicin, första hjälpen och röntgades. Tre dagar senare opererades jag. 

Jag bor tillsammans med mina barn och min storasyster och driver en butik hemifrån. Men sedan händelsen har jag inga pengar. Jag säljer ingenting längre.

Just nu kan jag inte röra min arm och jag har svårt att ta mig runt. Jag är ofta hungrig, men jag har inga pengar att köpa mat för. Jag har värk och såret där kulan träffade gör ont. 

Jag åker till sjukhuset på återbesök. Efter att de lagt om mitt sår gör jag sjukgymnastik för att återfå min rörlighet. 

Vi kan inte leva ett vanligt liv på grund av återupprepat våld och strider som bryter ut. Människor är rädda och oroliga. Vi kan inte gå ut, vi är rädda hela tiden. 

Barnen går till skolan i en månad, men sedan börjar striderna igen och de slutar gå. Jag vill att våldet ska sluta så att våra barn kan vara säkra.

Striderna och vapnen. Det måste upphöra så att det kan bli fred igen. Och så att vi, människorna som bor här, kan arbeta och tjäna pengar.

Det oroar mig.

Vi kan inte fortsätta leva såhär. Landet kommer att falla sönder.”

Sedan mitten av december har våra team behandlat fler än 250 krigsskadade i huvudstaden och provinserna.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Centralafrikanska republiken sedan 1997 och är verksamma i Bangui, Bambari, Bria, Bangassou, Batangafo, Bossangoa, Boguila, Carnot, Kabo, Paoua och Zemio.