EU:s stöd till Libyen för att stoppa flyktingar och migranter från att ta sig till Europa gör att människor hålls fast i landets kriminella och inhumana system. Denna utveckling är djupt oroande, skriver vi i ett öppet brev till Sveriges statsminister Stefan Löfven.
Öppet brev skickat den 7 september 2017:
"Bäste Stefan,
Vi skriver till dig idag för att EU den senaste tiden har vidtagit ett flertal åtgärder för att stoppa flyktingar och migranter från att ta sig från Libyen till Europa. Åtgärder som bland annat inneburit ekonomiskt stöd till Libyens kustbevakning. Samma kustbevakning som skjutit mot hjälporganisationer under räddningsinsatser på Medelhavet.
De mardrömslika förhållandena för flyktingar och migranter i Libyen är väldokumenterade och borde chockera det kollektiva medvetandet hos Europas ledare. Men förblindade av målet att hålla människor borta väljer EU att finansiera Libyens ansträngningar att stoppa båtar till havs. Människor tvingas tillbaka till en tillvaro i interneringsläger där våld och mänsklig exploatering väntar.
Europeisk finansiering bidrar till att stoppa båtar och skicka tillbaka människor till Libyen. Samtidigt stödjer och livnär den ett kriminellt system av mänsklig exploatering där flyktingar och migranter hålls fast i interneringsläger där inte ens de mest grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras.
Situationen i Libyen måste benämnas för vad den är: en frodande företagsverksamhet av kidnappningar, tortyr och utpressning.
Människor borde inte skickas tillbaka till Libyen, människor borde inte hållas kvar där.
Vi känner en stark oro över frånvaron av humana lösningar från EU. Det är upprörande att Sverige, vars utrikespolitik sedan många år fokuserat på att försvara mänskliga rättigheter, internationell rätt och humanitära principer ställer sig bakom en strategi som håller människor kvar i Libyen.
Läkare Utan Gränser internationella ordförande Joanne Liu besökte förra veckan flera interneringsläger i Libyen. Hon berättar om det hon såg:
– Människor behandlas som handelsvaror. De är hopträngda i mörka, smutsiga rum utan ventilation. De tvingas utföra sina behov direkt på golvet. Flera män berättade att de nakna jagats ut på en gårdsplan och tvingats springa tills de kollapsat av utmattning. Kvinnor våldtas och tvingas sedan ringa sina familjer och be om pengar för att bli frisläppta. Människor jag träffade hade tårar i ögonen och bad om och om igen om att befrias.
Det minskade antalet människor som lämnar Libyens kust har prisats som en framgång för att förebygga dödsfall på Medelhavet och för att motarbeta smugglarnätverken. Med vetskap om de fängslades verklighet i Libyen är dessa lovord hyckleri. Eller ännu värre: en cynisk delaktighet i en smugglarverksamhet där människor behandlas som varor.
De fängslade i Libyen behöver en väg ut.
Det horribla våldet mot dem måste stoppas och mänskliga rättigheter som tillgång till mat, vatten och sjukvård måste respekteras. De behöver tillgång till skydd, möjlighet att söka asyl eller kunna repatrieras på frivillig basis. De behöver säkra och lagliga vägar för att kunna fly den mardrömslika tillvaron i Libyen. Till dags datum är det bara en liten bråkdel av de fängslade som fått tillgång till detta.
I stället för att ta sitt ansvar för situationen har europeiska politiker misstänkliggjort hjälporganisationer som driver sök- och räddningsinsatser på Medelhavet. Upprepade gånger har ogrundade anklagelser riktats mot oss om att vi skulle samarbeta med människosmugglare. Men vem är det egentligen som samarbetar med kriminella? De som försöker rädda livet på människor eller de som möjliggör att människor behandlas som handelsvaror?
Samarbetet med Libyen är det senaste och mest extrema exemplet på en europeisk migrationspolitik vars primära mål är att hålla människor borta från EU:s gränser. Det avtal EU slöt med Turkiet förra året och åtgärder i Grekland, Frankrike och på Balkan är några exempel.
Vi är besvikna över att Sverige inte höjt sin röst mer inom EU för att motverka detta.
Den linje som EU valt försvårar möjligheterna för människor att söka säkra och lagliga vägar för att komma till Europa. Fler och fler drivs in i människosmugglarnas nätverk – vilket europeiska ledare hävdar att de vill bekämpa. Att etablera säkra och lagliga vägar för människor att korsa gränser är det enda sättet att eliminera incitamenten för människosmuggling och upprätthålla en fungerande gränskontroll.
Vi kan inte säga att vi inte kände till hur verkligheten ser ut i Libyen. Profiterandet på människors lidande måste upphöra.
Är våldtäkter, tortyr och förslavning av människor ett pris som Europas regeringar är beredda att betala för att hålla dem borta?"
Mari Mörth,
Generalsekreterare Läkare Utan Gränser Sverige
Detta brev publicerades även som en debattartikel i Svenska Dagbladet.
