DEBATT | Tusentals människor är fast på de grekiska öarna, under ovärdiga och hälsovådliga förhållanden. De får betala priset för EU:s flyktingavtal med Turkiet, som denna vecka fyller två år.
Två år kan gå fort. Men inte för den som är fast i ett flyktingläger på en grekisk ö.
Enligt EU:s beslutsfattare skulle avtalet med Turkiet ”möjliggöra ett säkrare alternativ för flyktingar än att riskera sina liv på Medelhavet”. Två år senare sitter i stället ett stort antal kvinnor, män och barn fast på de grekiska öarna, med grusade drömmar om en framtid i trygghet och säkerhet.
Hela familjer, som kommit från länder som Syrien, Afghanistan och Irak, kämpar för att hålla sig torra och varma i regn och kyla. På grund av de restriktioner som tillkom genom avtalet mellan EU och Turkiet, som hindrar människor att lämna öarna, sitter många fast i överfulla flyktingläger som inte uppfyller internationell standard. Trots att över 8 000 människor överfördes till fastlandet under vintern så inhyser till exempel Morialägret mer än dubbelt så många människor som det är byggt för.
Våra medicinska team tar dagligen om hand de fysiska och psykiska konsekvenserna av det beslut EU:s ledare tog för två år sedan. Människor som flytt våld, tortyr och krig och överlevt extremt farliga resor, men möter nytt våld och lidande i Europa. De osanitära förhållandena i lägren gör att diarré och luftvägsinfektioner är vanliga.
Mest chockerande är den utbredda psykiska ohälsan.
Uppgivenheten är slående. Till våra mottagningar kommer människor som helt tappat hoppet om att finna trygghet till sig och sina barn. I en rapport från 2017 konstaterade vi att 80 procent av patienterna på Lesbos hade utsatts för någon form av våld i hemlandet, under flykten eller i Grekland. 20 procent hade utsatts för tortyr och nästan 20 procent för sexuellt våld.
Men även förhållandena i lägren är så svåra att det leder till allvarlig psykisk ohälsa. I perioder har vi tagit emot tio patienter med akut ångest varje dag, varav många hade försökt ta sitt liv eller skadat sig själva. Vår personal tvingas sedan skicka tillbaka dem till överfulla läger, till den tillvaro som gett upphov till, eller förvärrat, deras lidande.
Så sent som förra veckan vårdade våra medarbetare på Lesbos elva skadade efter att de utsatts för tårgas under sammandrabbningar mellan grekisk polis och flyktingar. Flera av patienterna vi tog emot hade fått panikångestattacker och bland de som utsattes fanns gravida kvinnor och barn.
Under tiden fortsätter båtarna att komma
Bara två timmar efter sammandrabbningarna anlände två överfulla båtar till Lesbos kust. Samtidigt verkar många beslutsfattare vara nöjda med situationen som den är. Eller tittar åt andra hållet. När EU nu frigör ytterligare tre miljarder euro i ytterligare finansiering till Turkiet, vill vi påminna om att de mänskliga kostnaderna för avtalet är mycket höga och betalas bland annat av de män, kvinnor och barn som sitter fast på de grekiska öarna.
För oss på Läkare Utan Gränser, som varje dag lägger om de sår som EU:s politik skapat, är det tydligt att situationen inte kan fortsätta så här. De människor som är fast på öarna måste få komma därifrån. I väntan på detta måste förhållandena i lägren förbättras drastiskt och tillgången till sjukvård, inklusive psykiatrisk vård, måste öka.
Avtalets humanitära konsekvenser borde sättas högst på agendan för EU:s ministrar. För det här är inte ett jubileum någon bör vara stolt över.
