Sedan kriget mot Gaza började för nio månader sedan har minst 38 000 palestinier, mer än hälften av dem kvinnor och barn, dödats och 87 000 har skadats, enligt Hamaskontrollerade myndigheter. För de som har lyckats överleva har det inneburit att ständigt förflytta sig från plats till plats. Men Läkare Utan Gränser personal och patienter vittnar om att det inte finns någon säker plats i Gaza.
Enligt FN har 90 procent av Gazaborna tvingats fly minst en gång sedan kriget mellan Israel och Hamas började. Läkare Utan Gränsers team har också tvingats fly för sina liv. Kamil*, akutsjuksköterska, och Haider*, vakt, arbetade för Läkare Utan Gränser på al-Shifa-sjukhuset under bombningarna mellan oktober och november 2023. De har tvingats fly 18 gånger.
- När kriget började fortsatte vi att bo hemma i fyra dagar. Mina barn brukade hålla sig vakna och väntade på att jag skulle komma hem. Jag kramade dem och försökte lugna dem och och berättade att det var fyrverkerier, inte bombningar. Det var väldigt, väldigt svårt, säger Kamil.
På krigets femte dag träffades den översta våningen i Kamils hus av en drönarraket, och han och hans barn flyttade in på Läkare Utan Gränsers kontor. Där bodde de tillsammans med vårt team, bland dem Haider. De fortsatte att arbeta på vår brännskadeklinik och al-Shifa-sjukhuset.
- De patienter jag har sett under det här kriget skiljer sig från tidigare. De flesta har djupa brännskador och splitter. Många har förlorat lemmar eller har infekterade sår. Vi tog emot 30 till 40 patienter varje dag på kliniken, säger Haider. Vi arbetade i 40 dagar, tills det blev för farligt, säger Kamil.
Den 18 november gav sig en konvoj med Läkare Utan Gränsers bilar av mot södra Gaza, arrangerat med godkännande av de israeliska myndigheterna. Men efter att ha hindrats från att passera genom en israelisk vägspärr söderut, tvingades konvojen att vända tillbaka. Kamil och Läkare Utan Gränsers sjuksköterska Alaa Al-Shawaa, tillsammans med sina familjer, var i en av bilarna. Då öppnade israeliska styrkor eld mot bilen, och Alaa träffades i huvudet och dog.
Bilderna ovan är från attacken. Foto: Läkare Utan Gränser.
Kamil och resten av konvojen lyckades undkomma skottlossningen och nå vår klinik. De bar ut Alaa från passagerarsätet i bilen och in på kliniken, men de kunde inte återuppliva honom.
Efter ytterligare några helvetiska dagar av skottlossning trädde en tillfällig vapenvila i kraft den 24 november. En koordinerad konvoj organiserades återigen och Läkare Utan Gränser och deras familjer flyttade söderut. I södra Gaza fortsatte Kamil att arbeta på European Gaza hospital och Haider tog hand om säkerheten vid Indonesian hospital.
Sedan invasionen av Rafah har Kamil och Haider, liksom tusentals andra palestinier, i princip inte slutat röra sig på grund av de oupphörliga bombningarna och attackerna i södra och mellersta Gaza. Haider har flyttat från plats till plats i al-Mawasi och bor i ett tält:
Levnadsförhållandena är desperata för Haider och de tusentals andra människorna som tvingas fly.
Sedan de tvingades lämna Rafah har Kamil och hans barn flyttat flera gånger i och runt lägret al-Mawasi och al-Bureij. Just nu befinner de sig i al-Bureij, men han betonar att ingen plats är säker från bombningarna.
- Ingenstans är säker och förhållandena är fruktansvärda. Vi har inte tillräckligt med mat, vatten, medicin eller kläder. Det finns inga skor. Det finns ingenting. Det är väldigt svårt att se mina barn så här, säger Kamil.
För Haider är hans enda önskan att återförenas med sin familj i Gaza City och att kriget tar slut.
- Det räcker nu. Det räcker med dödande, bombningar och skottlossning, säger Haider. Du kan bygga om ditt hus, men människor som har lämnat oss kommer aldrig tillbaka.
*Namnen har ändrats för att skydda deras identitet.
