Vi kräver ett slut på den godtyckliga interneringen av flyktingar, asylsökande och migranter i Libyen. I mer än ett år har vi tillhandahållit sjukvård till människor som hålls i interneringsläger i Tripoli under omänskliga och ovärdiga förhållanden.
– Människor som hålls inlåsta fråntas all form av mänsklig värdighet, de misshandlas och saknar tillgång till sjukvård, säger läkaren Sibylle Sang som är vår medicinska rådgivare.
– Varje dag ser vi hur mycket onödigt lidande som orsakas av att spärra in människor under dessa förhållanden, men det finns inte mycket vi kan göra för att lindra lidandet.
Våra medicinska team behandlar fler än tusen patienter varje månad i interneringsläger. Många patienter lider av luftvägsinfektioner, akut vattnig diarré, angrepp av skabb och löss, samt urinvägsinfektioner. Dessa sjukdomar förvärras eller är ett direkt resultat av förhållandena i de överfulla lägren. Människor har inte plats att ligga utsträckta på natten och lokalerna är mörka och dåligt ventilerade. Matbrist har lett till att vuxna människor drabbas av akut undernäring. Vissa patienter behöver akut sjukhusvård.
Patienter försvinner spårlöst
– Libyen saknar ett fungerande rättssystem. Interneringssystemet skadar och exploaterar människor och inte ens de mest grundläggande förbuden mot tortyr och misshandel respekteras, säger Anna Sjöblom, vår medicinska humanitära rådgivare i Sverige.
Det är omöjligt att följa upp vad som händer med människor i interneringslägren eftersom det inte görs någon formell registrering. Detta gör det väldigt svårt för våra medicinska team att övervaka och följa upp patienter. Från en dag till en annan kan människor överföras mellan interneringsläger eller flyttas till en okänd plats. En del patienter försvinner spårlöst. Dessa omständigheter begränsar den vård vi kan bistå med.
Strider stoppar humanitär hjälp
Tillträdet till interneringslägren försvåras av sammandrabbningar mellan tungt beväpnade miliser i Tripoli. Dessutom kan styret av lägren förändras över en natt, och tillträdet till patienterna måste omförhandlas med nya chefer. Vissa interneringsläger är oåtkomliga för oss på grund av pågående våldsamheter och osäkerhet.
Att enbart öka det ekonomiska stödet till Libyen minskar inte lidandet för de inlåsta flyktingarna och migranterna. Ett smalt fokus på att förbättra förhållandena i interneringslägren, medan man medvetet ignorerar komplexiteten i situationen i Libyen, riskerar att legitimera ett system där människor spärras in godtyckligt under omänskliga förhållanden och utan möjlighet till rättslig prövning.
– Vi kräver ett slut på godtyckligt fängslande av flyktingar, asylsökande och migranter i Libyen, där en oerhört grym humanitär kris utspelar sig i skuggan av omvärldens strålkastarljus, säger Anna Sjöblom.
