För två år sedan arbetade kirurgen Morten Kildal för första gången i Gaza. Nu är han tillbaka. Och mitt i förödelsen efter bombningarna i slutet av maj finner han ny teknik som ger hopp om framtiden.
Publicerad 13 juli 2021
Morten Kildal:
Det känns konstigt att passera gränsen mellan Israel och Gaza igen. En mängd vägspärrar och ståldörrar som öppnas och stängs automatiskt. En tyst och ödslig känsla i den intensiva värmen. Mina steg ekar när jag ensam passerar en av världens mest bevakade gränsövergångar. På andra sidan av en lång passage med höga murar och taggtråd väntar den kritvita bilen från Läkare Utan Gränser på mig. Bakom ratten ser jag ett stort leende från ett välkänt ansikte från mitt förra besök.
Det har gått en tid sedan vapenvilan mellan Israel och Hamas. Förstörelsen från det 11 dagar extremt intensiva kriget är tydlig längs vägen vi kör söderut. Så många hus som ligger i grus, totalt förstördes 258 höghus, 248 personer dog och av dessa var 66 barn och mer än 1 900 skadades. Och mitt i förstörelsen pågår det redan ett intensivt men riskfyllt röjningsarbete.
Till vardags jobbar jag på Akademiska sjukhuset i Uppsala som plastikkirurg med ett särskilt intresse för brännskadevård. Av samma skäl är jag nu i Gaza - för att tillsammans med teamet här operera akuta brännskador. Men också för att planera för en bättre brännskadevård i Gaza framöver. Det handlar om utbildning, möjlighet till erfarenhetsutbyten och att kunna ha brännskadeexperter på plats när det behövs på olika platser i världen.
Efter krig som denna så drabbas många av brännskador och svåra, öppna sår på ben och armar. Läkare Utan Gränser har en mycket specialiserad avdelning med 20 sängplatser med team av ortopeder, plastikkirurger och fysioterapeuter för att ta hand om dessa svåra skador.
De blir heldagar på operationssalen med ett fantastiskt team av operationssjuksköterskor. I princip är det samma gäng som jag opererade med för två år sedan. Jag möts av glada ansikten och ”covid-kramar”. Jag har haft ständig kontakt med de flesta under dessa två år och det känns roligt att träffas på riktigt igen. Vi opererar mellan 8 och 10 patienter varje dag. De allra flesta är barn. Några har drabbats på grund av kriget, andra har fått brännskador av hett vatten eller olyckor i hemmet, precis som hemma i Sverige. Behandlingen är den samma. Operera bort brännskadan och ta frisk hud som sedan transplaneras på såret. Sedan är det viktigt med noggranna omläggningar så huden kan läka. Fysioterapi är avgörande för att minska ärrbildning och återfå rörlighet.
Varje gång jag reser ut för att jobba med brännskador så lär jag mig något nytt att ta med hem. Denna gång blev det särskilt tydligt. Behandlingen av svåra ärrbildningar i ansikte och på hals är något av det svåraste inom brännskadevård. Ett sätt att minska ärrbildningar är att ha ett tätsittande tryckbandage vilket fungerar bra på de flesta ställen på kroppen förutom just ansiktet. Där är det förståeligt nog svårt att få till en välanpassad tryckbehandling. I Gaza har Läkare Utan Gränser, tillsammans med lokala entreprenörer, utvecklat ett 3-D scanning system för att skanna varje patients ansikte. Sedan har de tagit fram en 3-D skrivare så man kan skriva ut ansiktsmaskerna direkt på mottagningen här i Gaza City. En helt ny teknik vi inte har än i Uppsala.
Nu under kriget bombades det hus där verksamheten fanns och alla sex 3-D skrivare blev förstörda. Men mindre än två veckor senare har entreprenören lyckats bygga en ny skrivare med uppfinningsrikt användande av det material som finns tillgängligt under blockaden. Och han gjorde det då han har sett hur viktig denna behandling har varit för de 38 patienter som tills nu har behandlats på detta sätt för sina svåra ansiktsbrännskador. Så nu finns det en skrivare på plats och jag får testa att skanna mitt ansikte, det tar knappt tre minuter innan bilden är klar i datorn. Sedan skickas filen till Läkare Utan Gränser i Paris för justering och därefter kan patienterna få sina perfekt anpassade ansiktsmasker utskrivna på mottagningen.
Detta inger hopp. Den starka viljan att hjälpa varandra när det är som svårast. Kreativiteten som flödar för att hitta nya lösningar när det ser som mest hopplöst ut. De många skratt och glada samtal som också finns där när vi jobbar tillsammans trots alla utmaningar och svårigheter.
Jag känner mig stolt och glad över att få vara en del av detta professionella team. Och jag ser fram emot att kunna få vara med framöver och bidra med min lilla del – för en bättre brännskadevård i Gaza.
