I väntan på regn

Här kan du lyssna på en inläst version av texten.

Det är samma sak varje år. I väntan på regnen, när den gamla skörden är uppäten och den nya ännu inte hunnit mogna, riskerar maten att ta slut i Sahel. För befolkningen stundar några hårda månader. Den som har pengar kan kanske köpa basvaror på marknaden. Andra tvingas slakta sina boskap eller be om hjälp av vänner och familj. Värst är det för barnen och varje år, med start någon gång i juni, strömmar svårt undernärda barn in på våra kliniker i Sahel-området som likt ett bälte sträcker sig tvärs över den afrikanska kontinenten och definieras av mängden regn som faller under den några månader långa regnperioden.

Eller snarare – som borde falla. För de senaste åren har klimatet förändrats. Regnet kommer senare, på vissa platser kommer nästan ingenting alls och på andra faller stora mängder på kort tid och leder till översvämningar som spolar bort sådden.

Omöjligt att odla

Men det är inte bara klimatet som ligger bakom larmrapporterna om annalkande undernäringskriser – till och med svältkatastrofer – på många håll i Sahel och även i östra Afrika.

De allt högre priserna på mat, bränsle och gödningsmedel bidrar till den förvärrade matosäkerheten. Utvecklingen har påskyndats av kriget i Ukraina men tendensen fanns redan tidigare. Coronapandemin är också en bidragande orsak eftersom många länder drabbades hårt av nedstängningar och uteblivna vaccinationsinsatser vilket gör barnen ännu mer utsatta ifall de nu även drabbas av undernäring.

Och så, den kanske viktigaste anledningen, i alla fall på platser där vi jobbar, de väpnade konflikter som kan göra det omöjligt för människor att odla.

– Om man inte odlar något vet man ju hur det blir. I slutet av året har man inget att äta, konstaterar bonden Aliyu Hassan Momale i dokumentärfilmen ”Lucky to be alive” som producerats av oss och det nigerianska filmbolaget JB Multimedia Studios.

Trotsar riskerna

Filmen följer några invånare i det hårt drabbade Katsina i nordvästra Nigeria. I den här trakten lever de flesta ur hand i mun, och att barnen blir undernärda i samband med det så kallade hungergapet är inte ovanligt. Men befolkningen står inför fler utmaningar. På senare år har våldsyttringar drivit hundratusentals människor på flykt och kriminella gäng, som ägnar sig åt kidnappningar mot lösensumma, sexuellt våld och andra former av brutala attacker, gör det livsfarligt att gå till åkern. Liksom till marknaden eller till sjukhuset.

På vår klinik i staden Katsina är det ändå fullt av mödrar som trotsat riskerna och tagit med sig sina undernärda barn.

En av dem är Hadiza Saidu. Hon lämnade sin hemby på grund av gängen och sökte skydd i staden Jibia, alldeles vid gränsen till Niger. Här är det lugnare men minnet av attackerna lever kvar, berättar hon i dokumentärfilmen.

– Jag har gråtit ända tills jag inte orkade gråta mer. Min familj har splittrats och vi har blivit av med alla våra ägodelar. En del har dött. Men vi är lyckliga över att vara vid liv.

Ont om pengar

Liksom många andra mödrar har hon tagit sitt barn till vår klinik för undernärda barn. På kliniken märks tydligt att något är annorlunda, säger läkaren Alibaba Nurudeen, den nedgång i antalet patienter som brukar inträffa efter hungergapet uteblev i vintras och förmodligen finns ännu fler som inte lyckats ta sig hit ännu.

– De patienter vi ser på kliniken är bara toppen på isberget.

Den här utvecklingen, med onormalt höga nivåer av allvarlig undernäring, förekommer inte bara i nordvästra Nigeria och inte heller enbart i Sahel. Det konstaterar Monica Camacho, vår humanitära representant i östra Afrika.

– I dagsläget ser vi fickor med mycket allvarlig undernäring i länder som Etiopien, Somalia och Kenya men även i Sudan och Sydsudan kommer allt fler tecken på att läget är värre än normalt, säger hon.

– Det som är särskilt oroande är att organisationer som FN:s livsmedelsprogram har ont om pengar och måste prioritera stenhårt. I dagsläget har de bara möjlighet att bistå i riktigt kritiska situationer. Men det betyder samtidigt att alla de som också skulle behöva matbistånd för att inte bli sämre, de får inget stöd alls. Så just nu ser det inte bra ut och om sex månader eller ett år riskerar vi ett mycket allvarligt läge.

Vi förbereder sig för att trappa upp insatserna, säger hon. Som oberoende organisation har vi än så länge resurser att göra det. Värre är det för organisationer som likt FN är beroende av givarländers välvilja. Oroligheterna i världen, i kombination med coronapandemin som slog hårt mot länders ekonomi, har lett till att många dragit åt svångremmen vad gäller internationellt bistånd.

För oss är den största utmaningen istället hur vi ska nå fram till alla de som behöver vår hjälp, säger Monica Camacho. Ett tydligt exempel är Somalia, där torka och gräshoppsinvasioner slagit hårt mot södra delen av landet som kontrolleras av den militanta islamistiska organisationen al-Shabab.

– Folk pratar redan om ”spöket från 2011”, att vi måste se till att det som hände då inte upprepas. Den gången drabbades Afrikas horn också av torka som ledde till en hungerkatastrof. Inte minst i Somalia var det extremt svårt att nå fram med hjälpen eftersom al-Shabaab försvårade alla insatser. Resultatet blev att hundratusentals människor dog.

Även i år hopar sig varningstecknen i landet. Vid en screening av barn i Baidoa i södra Somalia visade det sig till exempel att runt 80 procent var akut undernärda och av dessa var närmare hälften gravt akut undernärda.

Mer än undernäring

Egentligen är det fel att beskriva det som håller på att hända på Afrikas horn och i Sahel som en undernäringskris, menar Monica Camacho. Det är mycket större än så. De ofta redan sköra sjukvårdssystemen utsattes för enorma påfrestningar under coronapandemin, och redan nu ser våra team tecken på att de framsteg som gjorts vad gäller många av de vanligaste barnsjukdomarna håller på att gå förlorade. Två år med nedstängningar och uteblivna vaccinationsinsatser har lett till att miljoner barn gått miste om livsviktigt skydd mot sjukdomar som mässling och lunginflammation.

– Alla länder i regionen har haft mässlingsutbrott på sistone. Och det försvagade immunsystemet hos undernärda barn gör att de är extra utsatta för mässling, säger hon och fortsätter:

– Vad vi bevittnar just nu handlar om så mycket mer än undernäring, även om det är vad som står i fokus. Länderna är inte redo, deras sjukvårdssystem kommer inte att kunna hantera ännu en katastrof. Så nu gäller det att det internationella samfundet och berörda länder agerar, att vi ser till att barnen blir vaccinerade, att vi försöker förebygga den värsta undernäringen och förbättrar tillgången till vatten och sanitet. Och att vi inser att det är bråttom.