Blodbadet i ett flyktingförvar i Libyen hade kunnat undvikas. Läkare Utan Gränser och andra hade slagit larm om att människor var i livsfara där. Men istället för att agera för att rädda liv ger europeiska länder, däribland Sverige, sitt stöd till den libyska kustbevakningen och skickar därmed tillbaka människor i desperat behov av hjälp till Libyen – det land som de försöker fly ifrån.
Klockan var 00:44 på natten den 2 juli när det första meddelandet kom.
Tajoura-förvaret har träffats av ett luftangrepp, flera döda och skadade. De första patienterna har skickats till sjukhus i närheten. Vi skickar 5 ambulanser för att hämta resten.
Jag var omedelbart klarvaken i mitt lilla sovrum i Tunis. Ett flyktingförvar i Tripoli hade bombats, vårt team var på väg dit. Jag hade själv aldrig varit där men såg genast hemska scener framför mig.
OK. Har vi mer information?
Nej inte nu. Team på väg, bekräftar senare.
Bara några minuter efter attacken fick vårt team i Tripoli desperata samtal från Tajoura. De skyndade sig dit men när de kom fram fanns inte mycket att göra. De runt 130 personer som teamet hade mött bara några timmar tidigare hade inte haft en chans när explosionen demolerade den låsta cellen. Runt 60 avled omedelbart, resten hade förts till sjukhus. Kvar i Tajoura var runt 500 chockade män, kvinnor och barn.
Senare under dagen talade jag med en av våra libyska läkare som berättade vad han sett. Minnena från den natten kommer han bära med sig resten av livet:
”När jag kom till Tajoura klockan kvart i ett var det fullt av ambulanser utanför. Byggnaden som träffats var helt förstörd - mitt på golvet var en två meter vid krater där bomben slagit ned och taket hade kollapsat. Jag såg döda kroppar överallt, kroppsdelar som stack fram under rasmassorna, blod.
Överlevande satt utomhus på området med sina få tillhörigheter, helt i chock. Några hjälpte till att bära ut de döda och lägga dem i liksäckar.”
Ingen kan hävda att denna händelse kom som en överraskning. Under striderna i Tripoli har frontlinjerna gått nära förvaren och intagna har dödats och skadats tidigare. I månader har vi larmat i hopp om att mer lidande och död skulle kunna undvikas.
Även vid sidan av de pågående striderna är Libyen ett extremt farligt land för flyktingar och migranter. De är lätta byten för den undre världen – människohandlare, kriminella och andra som utnyttjar dem. Med få alternativ inom räckhåll försöker sig många på den livsfarliga flykten över havet. Men de flesta stoppas och förs tillbaka, rakt in i de låsta förvaren .
Att föra tillbaka människor till samma plats som de flyr från är ett brott mot internationell rätt. Ändå stoppar den libyska kustbevakningen, med aktivt stöd av europiska länder däribland Sverige, nästan dagligen båtar med flyende människor. EU har kallat attacken mot Tajoura för chockerande och tragisk och säger att försök görs att evakuera flyktingar och migranter från förvar nära frontlinjerna . Avgrunden mellan retoriken och verkligheten är förbluffande. För varje person som har evakuerats ut ur Libyen sedan striderna började i Tripoli har fyra tvingats tillbaka (FN).
Veckorna efter den dödliga attacken fortsätter människor som stoppats på havet att föras till Tajoura. Nu finns där över 200 flyktingar och migranter.
Natten den 2 juli besannades våra värsta farhågor. Nu måste denna onda cirkel brytas. Förvaren måste stängas, evakuering och vidarebosättning av flyktingar och asylsökande ut ur Libyen måste öka. Ingen som räddas till havs ska föras tillbaka till Libyen.
Sverige måste stå upp för dessa utsatta människor och stoppa den inhumana politiken som tvingar kvar dem i Libyen. För många människor som sitter inlåsta i förvar är det en fråga om liv och död.
Artikeln publicerades på Aftonbladet Debatt den 26 juli 2019.
