DEBATT | Vart har barnen tagit vägen? Den frågan ställde sig Läkare Utan Gränsers internationella ordförande Joanne Liu när hon nyligen reste runt i nordöstra Nigeria. På klinikerna hon besökte fanns inga barn. Det var som om en hel generation hade försvunnit.
På klinikerna hon besökte fanns inga barn. Inga spädbarn på mödrarnas ryggar i kön. Inga småsyskon som klängde sig fast vid sina bröder och systrar inne i mottagningsrummen.
Det var som om en hel generation hade försvunnit.
Förra veckan varnade Peter Lundberg, FN:s biträdande humanitära samordnare för Nigeria, att 75 000 barn i delstaten Borno riskerar att dö inom loppet av några månader. Faktum är att många redan har dött. Avsaknaden av barn under fem år på Läkare Utan Gränsers kliniker i Borno beror knappast på att de inte är i behov av vård. Det beror på att så många av dem har dukat under i den svåra undernäringskris som nu har pågått i flera månader. De dör av malaria, luftvägsinfektioner eller mässling. Men i grund och botten är det bristen på mat som dödar dem.
Vi behöver mat, ge oss mat
Redan i juni larmade Läkare Utan Gränser om att situationen på vissa håll i delstaten Borno var långt över gränsen för en humanitär katastrof. I vissa byar var hälften av alla barn akut undernärda och för vart tionde barn var tillståndet livshotande. När våra medarbetare kom dit fick de höra av invånarna hur maten tagit slut för länge sen. Hur konflikten mellan Boko Haram och regeringsstyrkor gjort det omöjligt att odla marken eller söka skydd någon annanstans. Hur de varje vecka, ibland varje dag, tvingades gräva nya gravar åt sina familjemedlemmar.
Det har knappast funnits en brist på kunskap om det katastrofala humanitära läget i regionen. Men den humanitära responsen i större skala har hittills uteblivit och den hjälp som satts in har varit dåligt koordinerad och långt ifrån tillräcklig.
I dag beräknar FN att 1,8 miljoner människor lever som internflyktingar i nordöstra Nigeria och att 4,4 miljoner inte har tillräckligt med mat. Även sjukvården har drabbats hårt av konflikten. Läkare Utan Gränser är en av få organisationer med permanent närvaro i det drabbade området. Trots våld och brist på säkerhet har vi lyckats nå ut till byar och platser som länge varit isolerade och helt avskurna från hjälp. På vissa håll har befolkningen inte haft tillgång till sjukvård på över ett år, berättar de för våra medarbetare. I dagsläget har vi tio kliniker i sex städer i Borno och våra team gör dessutom regelbundna besök i ytterligare fem städer. Förutom akut sjukvård genomför vi också vaccinationskampanjer mot mässling, en sjukdom som lätt sprids i flyktingläger och som kan vara förödande för en redan försvagad befolkning.
den humanitära responsen i större skala har hittills uteblivit
Men hur mycket vi än anstränger oss och vilka risker våra medarbetare än är beredda att ta så räcker det inte. Senast i början av november fick vi ett vittnesmål från en av våra medarbetare i provinshuvudstaden Maiduguri: ”Många av barnen som kommer till våra kliniker är så sjuka att de riskerar att dö medan de väntar på hjälp. Varje morgon går våra sjuksköterskor därför snabbt igenom kön för att kunna ta hand om de svårast sjuka först”, berättade hon.
I Maiduguri finns 1,1 miljoner internflyktingar som är i desperat behov av hjälp. Trots att det numera finns många aktörer på plats i provinshuvudstaden når maten inte fram till dem i tillräckligt stor utsträckning. På marknaderna har priserna skjutit i höjden och varorna är utom räckhåll för det stora flertalet. Så istället kommer de till oss. Och när vi frågar dem vad de behöver svarar de unisont: ”Vi behöver mat, ge oss mat.”
Läkare Utan Gränser uppmanar nu än en gång alla internationella aktörer och nigerianska myndigheter att trappa upp och effektivisera hjälpinsatserna. Distributionen av mat måste nå alla behövande, i hela Borno. Människor får inte heller tvångsförflyttas till områden som är utom räckhåll för den humanitära hjälpen. Vi uppmanar också samtliga aktörer att se till att befolkningen får tillgång till livräddande sjukvård och att en vaccinationskampanj mot mässling genomförs omedelbart.
I år är det exakt 45 år sedan Läkare Utan Gränser bildades. Det var ett gäng läkare och journalister som vägrade hålla tyst om vad de hade sett och upplevt i inbördeskrigets Nigeria. Situationen i landet är i dag en annan. Men Läkare Utan Gränser vägrar fortfarande att hålla tyst om det vi ser – hur människor lider och dör, mitt framför våra ögon.
Mari Mörth, generalsekreterare, Läkare Utan Gränser
Katrin Kisswani, ordförande, Läkare Utan Gränser
Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet och på SvD.se den 28 november 2016.
