Ormbett dödar över 100 000 personer i världen varje år – 40 gånger så många som landminor. Ytterligare 400 000 drabbas av bestående fysiska men och kan i vissa fall tvingas amputera kroppsdelar, eftersom ormbett kan orsaka allvarliga vävnadsskador. Många av dem som blir bitna är barn som är ute på fälten och leker. De drabbas extra hårt eftersom deras kroppsmassa är mindre.
För kvinnan ovan hade bettet varit livshotande om hon inte hade fått kostnadsfri, effektiv behandling. Tyvärr får de flesta som blir bitna av giftiga ormar inte det. I de flesta länder måste den drabbade betala för behandlingen ur egen ficka – i många fall motsvarande flera årslöner. Det här gör att effektiv behandling praktiskt taget är utom räckhåll i fattiga landsbygdsområden, där risken är som störst att bli biten.
Det höga priset på kvalitativ behandling gör att människor lockas att köpa billigare produkter som inte är säkra eller effektiva. När produkterna inte fungerar ökar misstron mot motgift, och de som drabbats uppsöker i stället traditionella "healers". Sjukvårdsmyndigheter prioriterar inte att köpa in motgift, och personalen utbildas inte heller i att diagnostisera eller behandla ormbett.
För den vinstdrivna läkemedelsindustrin finns det få incitament att satsa på forskning och utveckling av effektiva motgift. Tvärtom har flera läkemedelsbolag slutat producera välfungerande preparat. Priserna för de få mediciner som fortfarande finns kvar på marknaden är därför fortsatt höga.
Under min tid som landansvarig för Läkare utan gränser i Etiopien slutade läkemedelsbolaget Sanofi-Pasteur tillverka motgiftet Fav-Afrique för att det inte var tillräckligt lönsamt. Preparatet var verksamt mot giftet hos ett tiotal av de vanligaste giftormarna i Afrika söder om Sahara. Eftersom det kan vara svårt att veta vilken orm man bitits av var motgiftet ofta livsavgörande. Ännu har inget läkemedelsbolag återupptagit produktionen.
För att skydda utsatta människors hälsa och reducera de hundratusentals dödsfall och fysiska men som ormbett leder till vill Läkare utan gränser se omfattande satsningar från Världshälsoorganisationen (WHO), medlemsstater, givarländer och läkemedelsindustrin.
