Genom Latinamerika rör sig en växande grupp migranter från andra kontinenter på jakt efter säkerhet, men resan kantas ofta av våld, övergrepp och hopplöshet. I Mexico City samlas några av dem i provisoriska läger, med blicken fäst på gränsen mot USA. Det här är berättelsen om Mbala, Paul och Djanina – och om resor som ingen borde tvingas göra.
– Eftersom Gud var med mig lyckades jag fly, säger Mbala* från La Soledad, ett improviserat flyktingläger i Mexico City. Han berättar om hur hans familj som genom ett mirakel har överlevt resan från hemlandet i Centralafrika till denna sista sträcka genom Nordamerika. Men resan är inte över än – det är hundratals kilometer kvar till gränsen mot USA som Mbala, hans fru och barnet i hennes famn hoppas korsa en dag.
Migration från andra kontinenter genom Latinamerika är inte ett nytt fenomen men det blir vanligare och vanligare. Medan Europas restriktiva politik leder till dödsfall på Medelhavet, fortsätter tortyren i Nordafrika och olagliga frihetsberövanden sker vid internationella gränser. Människor tvingas därför söka nya vägar för att sätta sig i säkerhet, vägar som är farligare och mycket längre. Resan för dessa migranter kan ta flera år.
Precis som för tusentals andra, var våld anledningen till Mbalas resa. Hans pappa, som var politisk rådgivare åt en släkting, förlorade ett val förra året och mördades framför Mbala som då insåg att en fredlig framtid i landet var omöjlig.
– Jag ville inte resa, säger han, men jag hade inget val efter att de mördade min pappa. Förföljelsen, rädslan – det blev outhärdligt.
I ett hörn av lägret, bredvid en lekplats, står Djanina och Paul utmattade och tvättar kläder.
– Jag är från Kongo-Kinshasa och hon är från Angola berättar Paul. Vi träffades när jag flydde från kriget, men kongoleser behandlas mycket illa i Angola.
Dödshot, misshandel och social utfrysning ledde till att Djanina och Paul valde att migrera. Men vad de fann i Latinamerika var ännu värre. Djaninas röst brister när hon berättar om sin resa.
– Det här är det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Vad kan jag säga, min vän?
Efter 11 år med olika jobb lyckades Paul 2022 spara ihop tillräckligt för att Djanina skulle kunna följa med honom till Brasilien. Där fortsatte de kriminella gängen i favelorna med de trakasserier som de hade flytt från i Angola. De hade inget annat val än att ge sig ut på en ny resa genom Bolivia, Peru och Ecuador. När de nådde Tumbes i Ecuador fängslades de tillsammans med en venezuelansk familj.
– De kidnappade oss. De låste in oss i ett hus uppe i bergen – män med skidmasker. 'Pengar, pengar, dollar, dollar!' ropade de. Sedan tog de allt från oss och separerade kvinnorna från männen.
Djanina kan inte fortsätta. Paul, också han i tårar, berättar att de klädde av henne och letade efter pengar i hennes underliv. Detta var innan de ens hade korsat Dariéngapet, innan de hade utstått kidnappningar och misshandel i Centralamerika och södra Mexiko, där Djanina skulle överleva ännu en episod av sexuellt våld.
– Att ge vård till överlevare av sexuellt våld är en avgörande del av vårt arbete längs migrationsrutten, säger José Antonio Silva, vår projektkoordinator i Mexico City. Under 2024 behandlade vi över 145 fall – nästan dubbelt så många som året innan.
– Kriminella grupper och myndigheter utnyttjar migranternas sårbarhet, särskilt på grund av språkbarriärer och avsaknad av stödnätverk. Detta ökar avsevärt risken för att de ska utsättas för extremt våld längs vägen.
Foto: Christian Zetina
Den 20 januari 2025 avskaffade Trump-administrationen CBP One-appen som gjorde det möjligt för migranter utan inresedokument att fylla i sina uppgifter, avbokade alla väntande möten och krossade det sista hoppet för asylsökande som Mbala, Paul och Djanina.
Strandsatta och utan något alternativ, väntar de – och hoppas, mot alla odds, att möta mer välvilja i Mexiko än de hittills gjort under resan.
Läkare Utan Gränser tillhandahåller primärvård, psykologiskt stöd, socialt arbete, hälsofrämjande insatser och interkulturell medling längs migrationsrutterna i Latinamerika, med kontor i Colombia, Guatemala, Honduras, Mexiko och Panama.
Den förändrade migrationspolitiken drabbar redan utsatta människor på flykt. Vi uppmanar till respekt för rätten att söka asyl och inrättande av skyddsmekanismer för att skydda deras hälsa, säkerhet och mänskliga värdighet.
*Namnen har ändrats
