Rykten som vapen

Det går självklart inte att jämföra en skarpladdad Kalasjnikov eller en slipad machete med ett Facebookkonto i Myanmar eller en lokal radiostation i Kamerun. Eller är det ändå möjligt? Även sociala medier kan bidra till våld och hatstormar, radiosändningar till ryktesspridning och propaganda. Allt i syfte att splittra, skada eller eliminera en verklig eller imaginär fiende. Sprida oro och rädsla. Ibland till och med uppmana till mord. 

Sedan folkmordet i Rwanda 1994, då hätska och missvisande radiosändningar spelade en avgörande roll i mordet på 800 000 människor, har det hänt en hel del på informationsfronten. Bilder, ord och filmer sprids numera blixtsnabbt, allt är globalt och innan man hinner blinka har rykten och konspirationsteorier färdats över halva jorden. Terrornätverk som IS är skickliga på att mobilisera i andra länder via kanaler som Youtube och Facebook. Det händer också att krigsherrar i exil sitter bakom en skärm, i till exempel en europeisk huvudstad, och pumpar ut falsk information för att hetsa till våld på hemmaplan. 

Ovisshet leder till rädsla 

Och precis som automatvapnet och kniven påverkar allt detta Läkare Utan Gränsers arbete. Det påverkar personalen och patienterna. På en del håll där vi arbetar är misstron mot utländska hjälporganisationer påtaglig. Mitt i floden av rykten och obekräftade uppgifter är det lätt att något får fäste, något som sedan flyger vidare och snart förvandlats till sanning. Ibland är det bara ett förfluget ord om att något inte står rätt till på en vårdcentral som efter ett tag leder till misstro och anklagelser. Och så hotas och attackeras hjälparbetarna, patienterna vågar inte söka vård på sjukhuset, barnen dör i byarna. 

Kanske har allting förvärrats av coronapandemin. Eller så har den bara gjort utvecklingen synligare. Världshälsoorganisationen WHO kallar i alla fall det som nu pågår för en infodemi – det ständiga surret av rykten, missförstånd och medvetet falsk information kring coronaviruset. Samma utveckling ser man ofta i samband med pandemier och andra stora hälsohot, säger Sandrine Tiller, strategisk rådgivare på brittiska Läkare Utan Gränser och initiativtagare till ett projekt med syftet att förbättra organisationens digitala förståelse och motverka rykten och desinformation kring vårt arbete. 

– Ingen vet ju riktigt vad det här är för virus och när man inte vet så kan man bli rädd. Det var likadant under ebolautbrotten i Västafrika och Kongo-Kinshasa. Och nu med nedstängningen i många länder är det betydligt fler som använder internet som sin enda informationskälla. 

Göra världen begriplig 

Rykten och konspirationsteorier har alltid funnits, säger hon. Men kombinationen av ny teknik och det stora hot som coronapandemin utgör har skapat helt nya förutsättningar. 

– Om myndigheterna inte är tydliga i sina budskap, eller om folk inte litar på myndigheterna, så är det lätt hänt att man istället sätter sin tilltro till rykten. Folk vill ha en tydlig och enkel berättelse, de vill göra världen begriplig. 

Några exempel ur verkligheten, hämtade från Läkare Utan Gränsers vardag: I Jemen snurrar rykten om att den offentliga sjukvården ger dödliga injektioner till covid-19-patienter och att Läkare Utan Gränser gömmer patienterna. I Colombia påstås en kartell ha »uppfunnit« sjukdomen och läkare ska enligt samma rykte få miljoner pesos i ersättning för varje död patient. I Haiti cirkulerar rykten om att sjukhusen ger sina patienter dödliga injektioner för att öka antalet döda i coronapandemin och därigenom få mer internationellt stöd. Det påstås också att ett vaccin testas på människor utan deras vetskap. 

Sedan tillkommer förstås ryktena i Sverige och andra länder om att hela coronapandemin är fejk, ett påhitt av George Soros och Bill Gates. Eller att munskydd bara är ett sätt för myndigheterna att övervaka sina medborgare, via de chip som finns insydda i munskydden och som avläses genom 5G-nätet. 

Oro måste tas på allvar 

Den oro som kan finnas bland människor måste tas på allvar, för deras skull och för att den kan utnyttjas av personer med illasinnade avsikter. Det säger Pär Norén, senioranalytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och medlem i Läkare Utan Gränsers styrelse. 

– Människor som blir rädda är extra mottagliga för rykten och falsk information. Den som lyckas förstå oron i en befolkning och utnyttjar den kan orsaka stor skada och i värsta fall fragmentera en hel befolkning. I västvärlden kan det handla om oro vid stora tekniska förändringar, som 5G-nätet. I flera länder har de som jobbat med utbyggnaden av nätet blivit hotade och trakasserade av personer som är rädda för strålning. 

I sin rapport »Inga kriser utan rykten« skriver MSB att rykten i samband med kriser kan ses som en »kollektiv diskussion« där svåra frågor får en enkel lösning. De blir som en sorts samhällelig »hjälpprocess« när annan information saknas, eller upplevs saknas. 

– På nätet hittar den som vill alltid någon rapport eller någon forskare som kan bekräfta det man haft på känn – och så läggs ett pussel där enstaka bitar kan vara sanna men där helheten blir skev, säger Pär Norén. 

Allt färre söker vård 

Inom Läkare Utan Gränser måste vi bli bättre på att förstå de risker som föds och göds på nätet, säger Sandrine Tiller. 

– Exakt hur pandemin kommer att påverka vår verksamhet är för tidigt att säga. Men det finns en risk att alla rykten som florerar kring nya vaccin och kring vad som egentligen händer på sjukhusen leder till att förtroendet för läkare och för vetenskapen urholkas, och det skulle ju vara väldigt allvarligt. 

Det som kanske är viktigast för att människor ska känna tillit till hälso- och sjukvården är bemötandet från läkarna och sjuksköterskorna. Att de vet vad de pratar om, att de lyssnar på patienterna och kan besvara deras frågor. Tamba Magnus Aruna jobbar som hälsoinformatör för Läkare Utan Gränser i Sierra Leone och vet precis hur avgörande ett möte mellan patient och hälsoarbetare kan vara. Han och hans kollegor har i uppdrag att besöka byar som ofta ligger långt bort från närmaste vårdcentral. Där informerar de invånarna om hur de själva kan förebygga olika åkommor och lär dem känna igen signaler på allvarligare sjukdomstillstånd. Sedan de första fallen av corona rapporterades i mars har han märkt hur allt färre personer väljer att söka vård när de blir sjuka. 

– Det var många här i trakten som dog i det stora ebolautbrottet. De flesta som hänvisades till sjukvården kom aldrig tillbaka. Och då uppstod rykten, folk sa att det var något som inte stämde, att personalen dödade patienter för att få pengar. 

Har ingen radio 

– Folk som bor i byarna här har ingen radio, fortsätter han. De är beroende av information från vänner och grannar. Som hälsoinformatör är det mitt jobb att hålla koll på rykten och hitta strategier för att få ut information som stämmer. Det är inte lätt men det måste göras. För om det förekommer en massa falska rykten som gör att folk drar sig för att söka sjukvård så betyder ju det att det finns sjuka barn i byn som inte får den hjälp de behöver. 

Ett område som länge har väckt starka känslor i olika forum på nätet och i sociala medier är vaccin. Med corona har tonläget i debatten skruvats upp ytterligare några decibel. Och mitt i hetluften står Ann Lindstrand, chef för vaccinationsprogrammet EPI på WHO i Genève och före detta ordförande för Läkare Utan Gränser. En betydande del av ansvaret för ett framtida coronavaccin vilar på hennes axlar. Inte för att själva vaccinet tas fram. Men för att folk ska vilja ta det. 

– Det är ju en nyckelfråga! Om inte det sista steget fungerar och folk verkligen tar vaccinet kommer ju hela satsningen att vara förgäves. 

Det finns studier som visar att mellan 10 och 30 procent av befolkningen i olika länder svarar nej på frågan om de kommer att vaccinera sig mot corona. 

– Några procent är hårdnackade vaccinmotståndare och de är mycket svåra att nå. Men så finns det en massa andra människor som undrar och har frågor. Och de måste få rätt information på rätt sätt och i rätt tid. Inom WHO försöker vi bli bättre på att förstå den här tveksamheten; vad är man orolig för, vilken typ av information fungerar och i vilka kanaler. 

Säkerheten viktigast 

Många i Sverige minns nog den stora vaccinationsinsatsen mot svininfluensa 2009. Den som gav ett antal barn och ungdomar kronisk narkolepsi och som är en av anledningarna till den oro som finns inför coronavaccinet. Självklart måste sådana känslor tas på största allvar och bemötas med respekt, säger Ann Lindstrand. Att avfärda människors rädsla och oro är lika dumt som att spä på med osanna rykten. 

– Men i arbetet med de nya vaccinen mot corona kommer säkerheten alltid först. Att det går så snabbt beror på att olika faser görs parallellt istället för efter varandra. Man rundar inga hörn vad gäller säkerheten. 

De biverkningar som uppstod av Pandemrix-vaccinet mot svininfluensan var så sällsynta att det var först när hundratusentals personer vaccinerats som de första rapporterna kom, säger Ann Lindstrand. 

– För de drabbade individerna och deras familjer är det som hände en tragedi. Samtidigt får vi inte glömma att vaccin räddar miljontals liv varje år. Jag hoppas verkligen att folk vågar lita på myndigheterna, på läkemedelsbolagen och på vaccinet.

Den här texten publicerades i vår tidning Direkt #3, 2020.