Det har gått sju år sedan inbördeskriget i Syrien bröt ut. Det är ett fruktansvärt brutalt krig där civila och även sjukvård blivit måltavlor. Och där tillgången till sjukvård är kraftigt begränsad.
Kriget som startade 2011 har skapat den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Enligt siffror från FN:s flyktingorgan har 5,4 miljoner människor lämnat Syrien och 6,1 miljoner har flytt inom landets gränser.
Attacker mot sjukvårdspersonal och vårdinrättningar har dramatiskt försvagat Syriens tidigare väl fungerande hälso- och sjukvårdssystem. De få återstående vårdinrättningarna är under enorm press.
på plats i syrien
Läkare Utan Gränser började arbeta inne i Syrien 2012. Innan dess hade vi projekt i grannländerna för att ge sjukvård och humanitär hjälp till dem som lyckats fly från landet. Sedan 2011 har vi stöttat allt fler vårdinrättningar i några av de värst drabbade områdena där vi själva inte har möjlighet att vara på plats med personal. Programmet drivs i huvudsak från grannländer och består av distribution av läkemedel, medicinskt material och nödutrustning. Det omfattar också utbildning av personal, rådgivning och ekonomiskt stöd.
Insatsen i Syrien har ända sedan starten inneburit stora utmaningar för Läkare Utan Gränser. Enligt våra humanitära principer vill vi erbjuda opartisk sjukvård på båda sidorna av konflikten, men under hela kriget har vi nekats tillträde till områden kontrollerade av regeringen. Efter flera mycket allvarliga säkerhetsincidenter tog vi också det svåra beslutet att dra oss ur alla områden som kontrollerades av Islamiska staten.
Trots det svåra säkerhetsläget har vi fortsatt att arbeta på så många platser som möjligt i Syrien.
Här har vi samlat berättelser från sju svenska fältarbetare som under åren arbetat i något av våra sjukvårdsprojekt. De visar alla på hur skoningslöst kriget drabbar människorna i Syrien.
2012: Kirurgi i en grotta
Under två månader i slutet av 2012 ledde sjuksköterskan Katrin Kisswani arbetet vid Läkare Utan Gränsers fältsjukhus i norra Syrien nära gränsen till Turkiet. Då hade vi tvingats flytta projektet från dess ursprungliga plats i en grotta i Jabal Al-Akkrad till hemlig ort.
– Trakten är så vacker, och på molnfria dagar ser man bergen. Men skönheten är bedräglig – samma klara blåa himmel är ett tecken på att helikoptrarna kommer. Vissa dagar släpptes flera cylindrar mitt i byarna och vi fick ta hand om de skadade, däribland kvinnor och barn, på vårt fältsjukhus.
Läs hela Katrins berättelse här >
2013: Mässling och diabetes
Sjuksköterskan Emma Massey arbetade på en klinik i Raqqa-provinsen som tillhandahöll grundläggande sjukvård till befolkningen i området. Kriget hade pågått i två år och det tidigare sofistikerade sjukvårdssystemet i Syrien höll på att fullständigt bryta ihop. Man såg även ovanliga sjukdomar som mässlingen eftersom vaccinationssystemet inte heller längre fungerade.
– Människorna här har samma behov som vi har hemma i Sverige. Det är människor med diabetes, hjärtproblem, cancer och andra sjukdomar som på grund av konflikten blivit helt utan tillgång till sjukvård och mediciner.
Läs hela Emmas intervju här >
2013: Bortglömda av världen
Operationssjuksköterskan Saskia Titman arbetade på vårt sjukhus i Idlib-regionen, nära gränsen till Turkiet. Där tog hon och hennes kollegor framför allt emot patienter med svåra brännskador. Varje dag konfronterades hon också med människors känsla av att vara bortglömda av omvärlden.
– Det är ju framför allt civilbefolkningen som drabbas och behöver hjälp. De ska inte straffas för att andra skjuter på varandra.
Läs hela Saskias intervju här >
2014: Psykologisk vård i flyktingläger
2014 hade redan fyra miljoner människor flytt från Syrien. Över en miljon av dem befann sig i grannlandet Jordanien. I det stora lägret Zaatari arbetade psykologen Minja Westerlund med att ta hand om patienters psykiska skador som orsakats av deras våldsamma upplevelser i Syrien.
– Ibland vet de inte var de är när de kommer hit. De vet inte att de är i Jordanien, att de är i säkerhet. Många svårt skadade förlorar medvetandet på vägen eller också är det stressen och oron över familjen som gör att de inte riktigt kunnat ta in vad som hänt.
Läs hela artikeln från Zaatari här >
2015: Den livräddande länken
Haqqi Bahram är student i Norrköping. Men innan han kom som flykting till Sverige arbetade han som tolk i ett av våra projekt i nordöstra Syrien. Ett arbete som innebar att han mötte människor som skadats mycket svårt i attacker mot området. Han var med och tolkade i operationssalen när det kom in flera patienter från ett område som just bombats.
– Jag försökte kontrollera alla känslor och chocken över det vi just hade sett. Det var fruktansvärt. Men jag var länken mellan kirurgen och patienten, och det viktiga i att rädda ett liv var det som hjälpte mig att hålla mina känslor under kontroll, men det var svårt.
Läs hela intervjun med Haqqi här >
2016: Fem år av krig
Efter fem års krig i Syrien såg vi den största humanitära krisen i vår tid, men hindrades samtidigt från att bistå miljontals människor i nöd. Många civila skadas och dör, 30 till 40 procent av de drabbade är kvinnor och barn, enligt vår egen rapport. Våld, hot och attacker mot sjukhus begränsade samtidigt möjligheten att ge vård.
2017: när striderna slutat finns minorna kvar
Mot slutet av 2017 tog syriska styrkor kontrollen över Raqqa som varit Islamiska statens (IS) starka fäste i Syrien sedan 2014. Tiotusentals människor som flytt från Raqqa och levt i flyktingläger under lång tid vill återvända, men det är farligt eftersom staden fortfarande är full av minor. Läkare Märit Halmin arbetade på ett sjukhus inte långt från Raqqa där man tog emot många som skadats svårt i explosioner.
Läs mer om krisen i Syrien >
