Sjukdomen noma ger fattigdomen ett ansikte

Sandvinden blockerar solen och förhindrar flyget från att lyfta och landa. Temperaturen sjunker något när vinden sveper in. Annars är den varma årstiden på ingång. Vi har redan fått känna på hur det känns med 43 grader i skuggan. Den låga luftfuktigheten gör att värmen ändå är hanter­bar.

Har snart jobbat i två månader för den humanitära organisation som vi i Sverige benämner Läkare Utan Gränser. Resten av världen känner oss som MSF Médecines Sans Frontières. Vad lockar en till MSF? För min del handlar det om att få leva min livsdröm. All min kunskap och erfarenhet strålar här samman till något gott för andra människor. Min humanitära livssyn som vurmar för mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet, coachande ledarstil, tekniska kompetens, samhällsengagemang/politiska ådra och nyfikenhet på andra(s) sätt att leva och möta utmaningar öppnade dörren till MSF.

Nu jobbar jag som allround logistiker på ett barnsjukhus i Nigeria. Har precis säkrat upp vatten­försörjningen, både den primära men även en fungerande backuplösning. Det är min uppgift att koordinera, imple­mentera, adminis­trera och övervaka all teknisk logistik (varor, el, vatten, transporter, kommunikation, renoverin­gar m m), samt arbetsleda, coacha och utveckla min nationella personal (assistent, förare, kock och städare). Lade i veckan sista handen på prognos­arbetet. Nu är det dags att ta itu med den nationella tertialordern. Med ledtider på flera månader är det en delikat uppgift.

Känslan när jag kommer fram till jobbet är mäktig. Att få äran att få jobba för en humanitär organisa­tion som MSF, att dagligen möta de nomadrabbade människorna och veta att jag bidrar till en drägligare tillvaro för dessa är ren och sann glädje.

Barnsjukhuset är specialiserad på avan­ce­rad ansiktskirurgi för främst barn som drabbats av noma. Noma är en sjukdom som bokstavligen får ansiktet att kollapsa. Sjukdomen drabbar de undernärda barnen som lever i fattigdom utan tillgång till rent vatten och med usla sanitära förhållanden. Barn som lever under levnads­förhållanden som bryter ned immun­försvaret intill den grad att kroppen inte längre har något försvar mot de vanliga bakterierna som vi alla har i munnen. Bakterier som nu angriper ansiktsvävnaden, får ansiktet att blossa upp innan de fräter sönder både hud, ansiktsvävnad och ben. Noma ger fattigdomen ett ansikte, och leder ofta till social utstötthet, stigmatisering.

MSF stödjer barn­sjuk­huset på bred front; med kvalificerad ansikts­kirurgi, läkemedel, för-, mellan- och efteroperativ vård, hälsorådgivare som ger barnen och deras familjer kostråd, i samklang med psykosocialt stöd som hjälper barnen att möta samhällets (dömande) ögon.

Luktsinnet brottas med nya dofter, och en och annan odör i hettan. 

Det är även en mäktig känsla att fara till och från jobbet i en MSF-loggad Landcruiser. Att studera stads­pulsen, alla människor och alla fordon i ständig rörelse. Tiden flyger iväg, hjärnan har fullt upp med att sortera alla intryck som mina sinnen vetgirigt fyller mig med. Jag ser alla människor, deras vackra kläder i en kaskad av glada färger. Skolbarnen i skoluniform. Gläds över kvinnorna som hälsar med knuten näve med krökt tumme, ett tecken på vördnad, och barnen som glatt vinkar till oss. Luktsinnet brottas med nya dofter, och en och annan odör i hettan. Kroppen känner av värmen, eller kanske mer rätt att säga hettan. Älskar denna värme!

Älskar också länder som Nigeria (och Indien) där djuren får samsas med oss tvåbenta. Här kryllar det av getter och får som tuggar i sig av soporna längs vägarna. En och annan katt, hund och höna springer över vägen. Och de små kvicka ödlorna bröstar gärna upp sig i armhävningsliknande rörelser, innan de snabbt kilar vidare när jag närmar mig. Det är högsäsong för mangon, den bokstavligen smälter i munnen. Apelsinerna är dock ack så torra…

Fordonsförarna tutar ”här är jag, ta hänsyn till mig”! Och det kan behövas för det är inte alltid trafiken går i den riktning som vägbyggarna tänkt sig. Gör gärna en kreativ u-sväng i trafikplatsen, gena över refuger, ta den närmaste vägen dit du ska oavsett om rampen är en påfart eller en avfart, nonchalera rödljusen om du ser att du ändå kan passera… Det är tur att trafik­hastigheten är låg och att det finns ett skönt samspel i trafiken. Det ena fordonet mer kreativt överlastat än den andra…

Som här om dagen när vi körde ifatt en lastbil med minst ett trettiotal liggande åsnor på flaket, huller om buller på varandra. En åsna klipper med öronen och ser ganska god­modig ut, kanske för att hen hade tillskansat sig en guld­plats med hakan över bak­lemmen. Eller cyklisten med en kuddpelare på minst 1,5 kubikmeter på paket­hållaren. Skulle han falla så faller han i alla fall mjukt J Eller varför inte bilen här bredvid som på ett kreativt sätt packat hela flyttlasset! Eller fordonet härom­dagen som transporterade brinnande material, oklart om det var en omedveten själv­antändning jag såg eller om det var ett effektivt sätt att utnyttja transporttiden… Jag bara älskar dessa fordon. Ni kommer att få se fler bilder på kreativ lastning…

- Jaana