Sjukvården går på knäna - undernäring ökar

Mamman Mustapha, tidigare projektkoordinator i provinsen, berättar här hur människorna påverkats av den senaste tidens utveckling. Och hur säkerhetsläget påverkar vår insats i landet. 

Hur har hälsosituationen sett ut i Herat under de senaste månaderna, sedan talibanerna tog över?

Sjukvården riskerar att kollapsa i hela landet samtidigt som behoven är enorma, och det återspeglas också i det vi ser på plats i Herat. Tillgång till sjukvård var ett stort problem i Afghanistan långt innan talibanernas maktövertagande, men idag har situationen försämrats ytterligare eftersom det mesta av det internationella biståndet har stoppats. Detta gäller också Världsbankens finansiering av WHO:s grundläggande och nödvändiga vårdprogram som täcker provinsen Herat. Vårdinrättningar i området har antingen stängts ner eller dragit ner sina tjänster till ett minimum med de resurser som finns tillgängliga. Vi vet inte vad som kommer att hända med dessa vårdinrättningar. Människor är arbetslösa och fattiga och har inte råd med privat sjukvård. Samtidigt har några av de humanitära organisationer som tidigare arbetat i området ännu inte återupptagit sin verksamhet fullt ut.

Flera ur personalen (såsom chefer och en del av den mest erfarna medicinska personalen) på Herat sjukhus, där Läkare Utan Gränser driver en undernäringsavdelning, valde att lämna landet strax innan stadens fall till talibanerna. Detta har inneburit bristande ledning på sjukhuset och många administrativa utmaningar. Utanför den avdelning som Läkare Utan Gränser driver har lönerna inte betalats ut på fem månader, det finns inte tillräckligt med medicinskt material eller pengar för att betala underhåll. Samtidigt är avdelningarna fulla av patienter. Det finns stora behov överallt.

Många, inklusive FN, säger att undernäring är en stor kris just nu i landet. Vad ser vår personal på plats i Herat?

Våra indikatorer visar att undernäring verkligen är ett stort problem. Jag skulle förmodligen definiera det som en hotande kris som hade börjat långt före de senaste händelserna. Mellan maj och september i år såg vi en nästan 40-procentig ökning av antalet inskrivna på vår undernäringsavdelning, jämfört med samma månader förra året. Undernäringstoppen i år översteg vanliga nivåer både vad gäller intensitet och varaktighet.

Vi förväntade oss en minskning i september, med i stället har vi sett ytterligare en ökning av antalet fall. Situationen har på sistone blivit ännu värre. Vår undernäringsavdelning har varit fullbelagd. Vi har haft över 60 nya inskrivna varje vecka, och antalet inlagda patienter har varit fler än dubbelt vår maximala kapacitet, vilket gjorde att vi beslutade att utöka antalet sängplatser. Många av våra patienter och deras familjer reser mer än 15 kilometer för att söka sjukvård, medan en del kommer så långt bort ifrån som provinserna Badghis, Ghor och Farah, över hundra kilometer bort.

Det finns förmodligen flera orsaker till ökningen av undernäring i området, troligen ett tecken på den allmänna situationen i Afghanistan; bristen på fungerande vårdinrättningar i området, den ekonomiska nedgången (med upp till 30 procent inflation på livsmedel), bristen på betalningsförmåga och stängda banker och en torka som förväntas bestå under hela 2021.

De senaste attackerna i Kunduz och Kandahar var en chockerande påminnelse om att osäkerhet fortfarande är ett problem. Är vi oroliga för säkerheten för våra team i området?

Först och främst strävar vi efter att alla ska veta att vi finns på plats i Afghanistan för att ge medicinsk hjälp och inte tar parti i någon konflikt. Våra främsta tillgångar är vår opartiskhet och kvaliteten på de tjänster vi tillhandahåller, med respekt för den lokala kulturen.

Med det sagt var attackerna i Kunduz och Kandahar verkligen chockerande. De utfördes av Islamiska staten i Khorasan-provinsen (ISK), som har en historia av att rikta in sig på grupper som shia och hazarer (många ur dessa grupper bor i Herat), och andra civila i landet. Detta hot kan möjligen ha förvärrats av den senaste tiden av instabilitet. Vi gör vårt bästa för att övervaka utvecklingen och minimera risken att vi utsätts för en attack. Samtidigt vet vi att det inte finns något sätt att helt eliminera en sådan risk, vilket faktiskt gäller alla i Afghanistan, inklusive i Herat.

***

Läkare Utan Gränser har fem projekt i lika många provinser i Afghanistan, med fokus på akutinsatser samt barn- och mödravård. Arbetet fortsätter och vi anpassar aktiviteterna till krisens utveckling och rådande humanitära behov.