Det nya coronaviruset har spridits till mer än 190 länder runtom i världen. Läkare Utan Gränser ger stöd i många påverkade områden. I Italien stöttar vi tre sjukhus i utbrottets epicenter i norr, med infektionskontroll och hemvård av patienter, samt äldreboenden i centrala Italien.
Läkaren Chiara Lepora är projektkoordinator i Lodi i norra Italien. Hon berättar om den svåra situationen på sjukhusen och det påfrestande arbetet med att förhindra smittspridning och rädda liv.
"Vi har ett team på ungefär 25 personer som jobbar här i regionen Lombardiet, på sjukhusen i Lodi, Codogno och Sant’Angelo. Sjukvårdssystemet här är väldigt avancerat, men viruset har varit snabbare än alla försök att hantera det ökande antalet patienter.
Sjukhusen har nått sin gräns. På akutmottagningen i sjukhuset i Lodi finns det nu 80 sängar. Men trots den extrakapaciteten är det bara möjligt att ta emot en ny patient om en annan återhämtar sig eller dör.
Vår huvudsakliga uppgift är att stötta sjukvårdspersonalen inne på sjukhusen. Vi gör allt vi kan för att hålla läkarna och sjuksköterskorna friska för om de blir sjuka finns det ingen som kan vårda patienter. Vi har stor erfarenhet av att förebygga smittspridning och av infektionskontroll från epidemier vi möter runtom i världen. Den använder vi för att skapa processer inom sjukhuset för att säkerställa att personal och patienter inte utsätts för smitta.
Det är en brant inlärningskurva för oss alla när det gäller den här sjukdomen, covid-19. Vi har en specialist på infektionssjukdomar, en narkosläkare och en specialist på akutmedicin som jobbar sida vid sida och lär av sjukhusets läkare som varit med från utbrottets början.
Läkarna och sjuksköterskorna här har befunnit sig på epidemins frontlinje och har utvecklat en klinisk kunskap som är extremt värdefull. Vi kan lära av dem så att vi är bättre förberedda på att bekämpa den här sjukdomen på andra platser. Vi har redan sett nya diagnostiska metoder, som att använda ultraljud istället för röntgen vid lungundersökningar, vilket visat sig vara mycket enklare.
Utanför sjukhusen når vi ut till lokalbefolkningen. Vi arbetar med allmänläkare och familjeläkare för att vårda människor i deras hem och på äldreboenden. Eftersom alla sjukhus nått maxkapacitet finns det inget annat alternativ än att vårda en del patienter med mindre allvarliga symptom hemma. Att ha lunginflammation är allvarligt i de bästa av tider, så att behandla det i hemmet medför extra svårigheter.
Vi samarbetar med lokala hälsomyndigheter för att använda telemedicin och en teleövervakningsservice som kontrollerar patienter och deras syresättning för att snabbt kunna ingripa om deras tillstånd försämras.
Chiara Lepora
Alla här jobbar bortom sina maxgränser. Det har varit otroligt att se människor jobba dygnet runt, försöka anpassa sig, försöka lära, försöka samarbeta för att rädda så många liv som möjligt, allt medan de bevittnar så många dödsfall.
Det finns ett litet bageri nära entrén till sjukhuset i Lodi och igår började jag prata med bagaren. Hon öppnar klockan fem på morgonen så att hon kan servera kaffe och croissanter till sjukvårdspersonalen som kliver av nattskiftet. Hon berättade att många av läkarna och sjuksköterskorna går och sätter sig i ett hörn och börjar gråta när de fått sitt kaffe. De gråter där för att få det överstökat, för att sedan kunna gå hem och ta hand om sina familjer utan att visa hur svårt det är.
I en kris som den här där behoven är överväldigande måste svåra val göras. Inom Läkare Utan Gränser känner vi till det här mycket väl från de kritiska situationer vi möter runtom i världen.
Vi kommer att fortsätta ge stöd här så länge vi behövs. Vi förbereder oss också för att ingripa i andra områden, inklusive de där smittspridningen just börjat och där förebyggande åtgärder kan ha stor effekt."
