Hoppa till huvudinnehåll

Öppet brev till stater och icke-statliga aktörer involverade i konflikten

Publicerad 27 september 2013

Öppet brev, skrivet av Läkare Utan Gränsers internationella ordförande Unni Karunakara, i september 2013.

Vill du hellre läsa brevet på engelska eller arabiska? Gå i så fall till Läkare Utan Gränsers internationella hemsida.

Ryssland och USA måste nu sätta en avsevärd ökning av det humanitära biståndet till miljontals krigsdrabbade syrier högst upp på sina diplomatiska agendor. Den uppmaningen kommer från Läkare Utan Gränser, efter överenskommelsen som förhandlats fram mellan regeringarna i de båda länderna.

I den syriska konflikten är en mångfald av stater och icke-statliga aktörer inblandade. Det är därför absolut nödvändigt att USA:s och Rysslands regeringar involverar sina respektive politiska allierade för att utveckla en strategi som gör det möjligt att distribuera ett massivt humanitärt bistånd i Syrien, var behoven än må finns.

Låt oss vara tydliga, vår uppmaning att bryta dödläget när det gäller det humanitära biståndet ska inte tolkas som en uppmaning till militära insatser. Men enligt internationell humanitär rätt ska humanitära aktörer och hjälparbetare tillåtas röra sig fritt för att kunna nå fram till de mest behövande. Därför måste Rysslands och USA:s regeringar tillämpa samma diplomatiska energi när det gäller att öka det humanitära biståndet till de miljontals offren för våldet i Syrien som man har lagt på att få till stånd en överenskommelse om kontroll av kemiska vapen.

Efter närmare två och ett halvt år har kriget i Syrien dödat fler än 100 000 människor. En fjärdedel av landets befolkning har tvingats fly från sina hem. Ytterligare 2,1 miljoner människor har flytt landet. Sjukvårdssystemet - liksom resten av det syriska samhället - är under belägring och kan inte längre svara mot de akuta och kroniska medicinska behoven hos  befolkningen. Sjukhus och medicinsk personal har varit måltavlor under hela kriget. Av de 91 offentliga sjukhus som finns i landet har 55 stycken (60 procent) skadats eller helt förstörts.

I många områden vågar människor inte korsa frontlinjerna för att få tillgång till hälso- och sjukvård. Samtidigt har hälso-och sjukvårdspersonal dödats, arresterats, torterats och hotats. Sedan kriget bröt ut har 22 av Syriska röda halvmånens medarbetare dödats. Inställningen till oberoende medicinsk hjälp blir dessutom allt mer fientlig. Ett av de senaste exemplen på detta inträffade i början av september när ett fältsjukhus i al Bab i norra Syrien bombades av syriska flygvapnet. Nio patienter och två sjukvårdsarbetare dödades. Hjälparbetarna har också hamnat i skottlinjen för vissa oppositionsgrupper.

Innan konflikten bröt ut hade Syrien en väl fungerande hälso- och sjukvård med medicinsk kompetens på hög nivå och en egen läkemedelsindustri. I dag är dessa resurser nästan helt uttömda, på alla sidor frontlinjen. Livsviktiga läkemedel är en bristvara på grund av läkemedelsindustrins kollaps och, indirekt, på grund av internationella sanktioner mot Syrien. Den blockad som förhindrat medicinska förnödenheter från att passera frontlinjen in i de oppositionskontrollerade områdena kan nu närmast jämföras med en statlig sanktion gentemot delar av landet.
Dessutom har ett stort antal läkare flytt landet. Bland dem som återstår finns ett mindre antal specialistläkare, läkare under utbildning och kirurger med liten eller ingen erfarenhet av att arbeta med krigsrelaterade skador. Tandläkare utför mindre operationer, apotekare behandlar patienter och ungdomar volontärarbetar som sjuksköterskor.

I dag dör syrier inte bara av kulor, bomber och missiler, utan också av sjukdomar som går att behandla och förebygga, exempelvis diabetes och högt blodtryck. Infektionssjukdomar som tidigare var under kontroll i Syrien, inklusive mässling och kutana leishmaniasis, bryter nu ut i delar av landet. För kvinnor med komplikationer under graviditeten är det praktiskt taget omöjligt att få akut förlossningsvård. Det i stort sett kollapsade sjukvårdssystemet i landets oppositionskontrollerade områden har förvärrats ytterligare av att det humanitära biståndet inte räckt till för att fylla tomrummet.

Sedan konflikten började har de syriska myndigheterna vägrat att ge Läkare Utan Gränser tillstånd att arbeta inne i landet. På grund av de enorma humanitära behoven har vi engagerat oss i gränsöverskridande humanitära hjälpinsatser från grannländerna, i stor utsträckning på oppositionskontrollerade områden.

Läkare Utan Gränsers sex sjukhus och två kliniker i Syrien genomför i genomsnitt 10 000 konsultationer och 430 kirurgiska ingrepp per månad. Sifforna visar på de stora behov som finns inom de begränsade områden där Läkare Utan Gränser kan arbeta. Där vi inte kan arbeta direkt har vi stöttat 28 sjukhus och 56 vårdcentraler. Alla dessa vårdinrättningar runtom i hela Syrien har rapporterat en allvarlig brist på grundläggande läkemedel, vilket beror på de extrema svårigheterna att passera checkpoints och vägspärrar med medicinskt materiel.

De ryska och iranska regeringarna måste utnyttja sina starka band med de syriska myndigheterna för att göra det möjligt för hjälporganisationer att verka i områden som kontrolleras av den syriska regeringen liksom att korsa frontlinjen in i oppositionskontrollerade områden. Myndigheterna i Damaskus måste också lätta på alla administrativa krav som bromsar det humanitära hjälparbetet, till exempel stängningen av vägar som används för leverans av medicinskt materiel och förnödenheter, restriktioner för biståndsarbetare och andra byråkratiska hinder. Dessutom måste den syriska regeringen respektera opartiskheten och neutraliteten hos sjukvårdsinrättningar, upphöra att betrakta vårdinrättningar, sjukvårdspersonal och patienter som måltavlor samt underlätta för medicinska förnödenheter och personal att röra sig över frontlinjer och gränser.

Stater som stödjer oppositionsgrupper, däribland USA, Turkiet, Saudiarabien och Qatar, måste se till att dessa grupper respekterar och underlättar för humanitärt bistånd över frontlinjerna. De måste se till att oppositionsgrupperna som de stödjer – antingen direkt eller indirekt – förbinder sig att inte längre upprätta militärbaser i närheten av sjukvårdsinrättningar och att sluta trakassera, hota och rikta attacker mot vårdpersonal eller patienter.

Ansvaret för att underlätta och respektera tillhandahållandet av humanitärt bistånd i Syrien faller också på alla väpnade grupper, milisgrupper och stater som har någon form av inflytande över eller på något sätt är inblandade i konflikten. Grannländerna måste hålla sina gränser öppna för att möjliggöra ett fritt inflöde av humanitärt bistånd till Syrien och för flyktingar som söker en fristad utanför landet.

Alla diplomatiska insatser som finns att tillgå måste vidtas för att säkerställa att FN-organ och humanitära hjälporganisationer kan ge akut hjälp till människor i Syrien, vare sig det sker från Damaskus eller från grannländerna.
        
Den pågående krisen i Syrien saknar motstycke och kräver samordnade diplomatiska ansträngningar som underlättar för det humanitära biståndet. Tusentals syrier dödas eller tvingas på flykt varje månad. Ett avtal som underlättar för det humanitära biståndet måste ingå som en central del i varje försök att bemöta de katastrofala angrepp som detta krig innebär. Miljontals syriers liv står på spel.

Med vänliga hälsningar

Dr Unni Karunakara
internationell ordförande för Läkare Utan Gränser