Barnläkaren Michael Malley kom nyligen tillbaka från Agok, en stad vid gränsen mellan Sudan och Sydsudan. Här berättar han om en liten flicka, om malaria och om överlevnad.
En pappa kommer in på Läkare Utan Gränsers akutmottagning med sin medvetslösa dotter i armarna. De har gått i två dagar. Han lägger henne försiktigt på sängen. Hon andas knappt. Läkarteamet påbörjar genast undersökningen. Det är en liten flicka, ungefär åtta år gammal. Vi får höra att hon hade haft krampanfall.
Innan vi ens hade gjort några tester tänkte vi alla samma sak. Malaria.
Malaria är endemiskt i den här regionen, och under min tid som barnläkare på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Agok var det sällsynt med patienter som inte hade malaria. Regnperioden skapar pölar av stillastående vatten. Detta är den perfekta grogrunden för myggorna som bär på malariaparasiten.
Den lilla flickans familj hade gått i två dagar för att komma till oss. De bodde på landsbygden och vi var den enda vårdinrättningen på flera kilometer.
Denna långa resa innebar att hon har varit väldigt sjuk i minst 48 timmar.
På något sätt lyckas en av våra sjuksköterskor sätta en kanyl så att vi kan ge henne vätska, antibiotika, antimalariamedel och mediciner mot krampanfallen. Flickan flyttas till den avdelning där de sjukaste barnen vårdas.
Även om akutteamets snabba agerande har stabiliserat hennes tillstånd något är hon fortfarande i koma och hon har fortfarande krampanfall. Sådana krampanfall kan lätt bli dödliga om de inte stoppas i tid.
Under ett krampanfall får hjärnan inte tillräckligt med syre eller energi, vilket kan orsaka hjärnskador. En annan risk är att barn slutar andas, vilket också kan leda till hjärnskador.
Allt detta innebär att vi är tvungna att få krampanfallen under kontroll.
I Storbritannien, där jag kommer ifrån, skulle den här lilla flickan ha vårdats på en intensivvårdsavdelning, förmodligen intuberad, med elektronisk övervakning. Vi skulle ha gjort en datortomografi och tagit flera blodprover för att förstå vad som pågick.
Inget av detta är tillgängligt i Sydsudan. Allt teamet på plats kan göra är att ge enkel, strukturerad vård.
Flickan behöver många mediciner vid specifika tidpunkter, och varje dos dokumenteras noggrant så att vi kan få rätt balans. Hon behöver vård dygnet runt. Även enkla saker som hennes position i sängen är viktigt för att sänka trycket i huvudet.
Ändå vaknar hon inte.
En lumbalpunktion bekräftar att flickan har hjärnhinneinflammation och att malarian också har satt sig på hjärnan.
Vi bestämmer att om hon ligger i koma i mer än 14 dagar så måste vi acceptera risken att vi kan förlora henne.
Dag 13 öppnar hon ögonen.
Plötsligt fylls vi alla av hopp igen. Hoppet är viktigt, det är det som håller dig i gång i sådana här situationer.
Hela tiden är hennes familj med henne. Vi har många samtal med framför allt hennes pappa och förklarar att även om hon vaknar ur sin koma, så är det inte säkert att hon överlever.
Den här lilla flickans familj är inspirerande. Sjukhuset har en sjukgymnast, vilket är fantastiskt för en plats som ligger så avlägset. Han arbetar tillsammans med familjen och förklarar hur de ska stimulera flickans hjärna så att den ska börja arbeta igen.
Till en början är hon fortfarande väldigt sjuk och kan inte röra sig själv. Pappan sitter med henne i sitt knä, pratar med henne, lyfter hennes händer som om hon vinkade åt människorna på avdelningen.
Tillsammans gör de mer än vi någonsin hade kunnat.
Så småningom börjar hon röra på armarna lite, och sedan på benen. Och så en dag när jag kommer till avdelningen ser jag hur hennes pappa stödde henne och hon går med raka, stela ben. Alla de andra familjerna skiner upp när de går förbi.
Tjugoåtta dagar efter att hon först kom hit kan den lilla flickan åka hem med sin familj. Hon går, äter godis och ler.
Malaria är en allvarlig infektionssjukdom som smittar via myggor som bär på malariaparasiten. Runt 3,2 miljarder människor, nästan hälften av jordens befolkning, löper risk att få malaria.
Malaria är en av de vanligaste sjukdomarna som Läkare Utan Gränser arbetar med. En stor del av våra insatser mot malaria görs i Sydsudan, Kongo-Kinshasa och Centralafrikanska republiken. Vi arbetar förebyggande med att dela ut myggnät och med att spreja hus med ett anti-insektsmedel. Vi fokuserar också på att nå och vårda de allra mest sårbara. För att nå ut även till avlägsna platser där sjukvård saknas använder vi oss av mobila kliniker samt utbildar lokala hälsoarbetare och ger dem verktyg för att testa och behandla malaria.
