Bilder av hunger

Röd kaktus
De står nästan uppställda på rad, barnen i byn vi precis har kommit till. De står bredvid varandra i en sorgsen skara. De mest slitna trasorna till kläder bär alla röda fläckar. De som äter den röda kaktusen tillhör de svultna magarnas folk. Den är svårsmält och innehåller inte särskilt mycket näring. Fingrarna som är doppade i rött avslöjar på ett bedrägligt enkelt sätt de fattigaste människorna här. De hungriga folket är kysst av hungerns röda läppar.

Ringorm
Svampen har fått fäste i hans hud. På den torra, nariga huden växer den som ringar på vattnet (som inte faller här). I hans tunna hårfäste (det liknar en ganska långt gången flint) som kännetecknar de mest undernärda växer de karaktäristiska ringarna som i Sverige går under namnet ringorm. Svampen slår sig ned där den bäst behagar. På kinden, örat, magen eller i hårbotten. Håret som skulle ha växt frodigt på 3-åringen framför mig, står lika glest som det lilla majsfältet hans precis passerade för att komma hit.

17 kg kroppsvärme
Hennes 13 kilo känns som minst 17. Varken mer eller mindre. Och de blir bara tyngre och tyngre där den 10-åriga flickan hänger i mina armar. Det har precis mörknat och jag står på vändplatsen utanför ingången till vår avdelning. Bakljusen lyser på pick-upen. Mars och Jupiter lyser och håller nästan varandra i hand i nord-nordväst. Värmen strömmar ur hennes kropp, genom filten hon är inlindad i, och fångas av mina underarmar som håller henne. Det är hennes allra sista kroppsvärme som rinner ur henne. För några minuter sedan konstaterade jag hennes dödsfall. Nu står jag med min avlidna flicka i famnen och väntar på att chauffören ska flytta reservhjulet, så att flickans mor kan sätta sig på flaket. Om ungefär två minuter kommer jag lägga henne på pick-upens flak. Hon ska följa mamma hem.

Ögonvrå
Det är sjätte dagen på avdelningen. Han har fått den stabiliserande behandlingen, den berikade mjölken, de enkla leksakerna och kärleken från vår personal. Svullnaden på hans undernärda ben har minskat och han har även börjat gå upp i vikt. Han återhämtar sig. Han har ett deprimerat uttryck i ansiktet, samma som han har haft sedan han kom till avdelningen (och som hör ihop med hans uttalade undernäring). Jag ler mitt vänligaste leende, närmar mig, kittlar honom försiktigt. Och för ett kort litet ögonblick ser jag platsen där i hans stora, runda, betraktande ögon där leendet föds, precis innan det sprids ut över ansiktet och formas till ett sånt där oförglömligt leende

Delad hunger är dubbel hunger
Mjölken har sinat i hennes bröst. Hon har sju barn hemma och hon äter inte annat än kassava till frukost, lunch och middag. Den trådiga potatisliknande grödan som är stapelföda här. Hon vet inte i vilken månad hon är gravid. Hennes ögon är vita som fullmånen och slemhinnorna i mun och ögonlock är bleka. Hon har anemi. Barnet som växer i hennes mage är också undernärt. Hon har ju knappt mat till sig själv. Det är därför hon är inkluderad i vårt program. Hon får samma jordnötspasta som de små barnen. Jag undrar om hon ger bort dem till sina barn.

Att bära
Hon bär så tungt. Hon följer med mamma till vår mobila klinik. På ryggen bär hon en 5-liters behållare med vatten. Den täcker hela hennes ryggtavla. Några meter bort står en annan tjej, bärandes på sina lillebror. De har båda gått långt för att komma hit. Här gäller det att hjälpas åt. De som bär sina syskon är alltid systrarna. Och överhuvudtaget är det kvinnorna här som bär mest. Är det inte småsyskon eller vatten på ryggen är det ved på huvudet. Man kommer inte ifrån bärandet. Det är inte bara långt i sandiga kilometer, med bara fötter eller trasiga skor, det är alltid med börda också.

Bördan av att ha mask i magen
Pojken mår bättre än förra veckan. Det onda i magen har släppt lite förklarar hans mor. Vid besöket förra veckan fick han en tablett mot maskinfektioner. Det får alla våra patienter över 1 års ålder. WHO uppskattar att 2/3 av alla människor på jorden, eller alltså nästan 5 miljarder personer bär på mask i kroppen. Maskarna lever av det lilla som min pojke får i sig. Han har inte tillräckligt att äta, och det han får i sig går till viss del åt till maskarna. Det bidrar till hans undernäring och ger honom blodbrist och diarré. Men nu har vi behandlat honom. Tabletten paralyserar maskarna så att de inte längre kan hålla sig kvar i kroppen. Hans mamma säger att han till och med kräktes mask.

Mormorsmjölken
Mormor sitter mitt på sängen med sitt barnbarn i barmen. Hon försöker amma den nu fem månader gamla pojken. Detta är sonen till ännu en mor som dog i barnsäng när han kom till världen. Sannolikt rörde det sig om havandeskapsförgiftning för hon hade krampat. Mormor får nu använda sina bröst igen, de som tidigare givit elva barn livet. Mormorsmjölken kommer, men i för små mängder. Det är därför han är här; han har blivit för undernärd. Vi fäster en liten slang vid hennes bröstvårta. Det kallas dubbel sugningsteknik och det fina med det är att barnet ammar, men får på detta sätt en viss del mormorsmjölk och en viss del berikad terapeutisk mjölk.

Ett ögonblick som kan förändra livet
Det tar bara bråkdelen av en sekund, men när jag tittar i hennes högra öga (för att se efter tecken till vitamin A-brist) hinner jag uppfatta en ljus reflektion som inte brukar vara där. Det är den 2-åriga flickans första besök hos oss och hon är arg och rädd. Det är svårt att undersöka henne. Hon skriker och fäktas. Jag tar en paus i undersökningen och pratar med mamman en stund. Flickan har inte lärt sig att gå ännu. Mamman har inte märkt något konstigt med synen (jag vet att sådant är svårt att lägga märke till). En liten stund senare undersöker jag lite till. Hon skelar lite grann. Jag vet att det jag såg i hennes högra öga kan vara ett retinoblastom, en aggressiv cancersjukdom som utgår från näthinnan. En cancer som konsumerar hennes energi när den växer. Om det är det kommer hon inte att överleva.

Nästa vecka kommer inte mamman tillbaka med sin flicka. Vår malagassiska personal som arbetar med information i byarna letar upp henne. Hon förklarar att hon är övertygad om att vi ska ta hennes flickas kroppsorgan och sälja dem. Detta är en vanlig missuppfattning på Madagaskar; att vita människor sysslar med organhandel (framför allt när de kommer i vita Landcruisers och ibland tar med sig barn till sjukhuset). Många är rädda för att träffa läkare, och då i synnerhet om läkaren är vit.

92 gram berikad jordnötspasta
Det är första besöket hos oss. Vi har mätt hans överarmsomkrets, tagit längd och vikt. Och för en liten stund sedan fick han en liten förpackning med 92 gram berikad jordnötspasta. Det är 500 kcal. Han äter girigt. Han håller förpackningen i ett stadigt grepp. Han är koncentrerad på det han gör. Hon är nästan fem år gammal, men omkretsen av hennes spinkiga överarm hade kvalificerat för svår akut undernäring även om hon hade varit 6 månader gammal.