Deporteringar äventyrar människors liv

Safi Keita försörjde sig i Algeriet genom att sälja kryddor. Kvar hemma i Mali fanns hennes två barn som bodde hos hennes mamma. Safi var gravid i fjärde månaden när polisen uppsökte hennes hem.

– Polisen slog in dörren, berättar hon. De tog allt - våra pengar, våra telefoner. Sedan tog de mig till polisstationen.

Dagen därpå sattes Safi i en lastbil och skickades till ett förvar. 

– Det var mycket trångt och ingen hade på sig munskydd, säger hon. 

Hon hölls kvar i förvaret i fyra dagar, under ohälsosamma förhållanden, med bara bröd att äta. 

– De tog ingen hänsyn till att jag var gravid, säger hon. Vakterna hade ingen medkänsla för mig eller mitt fysiska tillstånd.

När hon till slut släpptes fördes Safi tillsammans med andra migranter till gränsen mellan Algeriet och Niger och dumpades i öknen.

Covid-19 inget hinder för utvisningar

Fram till mitten av april i år har 4 370 migranter utvisats från Algeriet till Niger. Bland dem fanns bland annat en person som var skottskadad och en med benbrott. Deportationerna är en påminnelse om att den systematiska utvisningen av migranter inte har upphört, trots att landets gränser har varit stänga på grund av covid-19.

Enligt uppgifter som samlats in av våra team anlände 23 175 migranter till den lilla ökenstaden Assamaka, nära Nigers gräns till Algeriet, förra året.

Denna siffra är något lägre än de 29 888 utvisningar som registrerats av våra team under 2019. Men med tanke på att Nigers gränser officiellt är stängda sedan mars 2020 på grund av covid-19 är siffran ändå mycket hög. 

Många av våra patienter berättar att de har upplevt våld och tortyr. Förra året tog vi emot 989 migranter som drabbats av våld, varav 21 sa att de hade torterats. Våra team behandlade också 1 914 migranter för psykisk ohälsa.

Dumpade i ingenstans

Vårt team på plats i Agadez har samlat in hundratals vittnesmål från migranter som har fått hjälp, eller räddats i öknen av Läkare Utan Gränser, efter att ha utvisats från Algeriet. De flesta kommer ursprungligen från Västafrika och södra Asien. Det är både unga män, kvinnor, barn och äldre. Vissa hade bott i Algeriet i flera år innan de deporterades, andra var bara på genomresa på väg till Europa.

Migranterna berättade för oss att de hade arresterats och blivit kvarhållna i läger under flera dagar, veckor eller till och med månader. Sedan hade de tvingades in i bussar eller lastbilar av de algeriska säkerhetsstyrkorna och dumpats, ofta mitt på natten, vid en plats som kallas Point Zero i öknen vid gränsen mellan Algeriet och Niger.

Utan en krona på fickan eller karta och vägbeskrivning stod de inför en 15 kilometer lång vandring till den närmaste staden Assamaka. Vissa människor har enligt uppgift gått vilse på vägen och har aldrig återfunnits.

Tvingad att klä av sig naken och rånad

Traoré Ya Madou kommer från Mali. Han hade arbetat som målare i Algeriet i sex år innan han arresterades och deporterades. 

– Vi bodde på samma plats där vi arbetade, berättar han. En morgon kom den algeriska polisen. De sparkade in dörren och satte oss i handfängsel. Sedan körde de oss till polisstationen. Där blev jag kvar i ett dygn utan något att äta. De sökte igenom våra tillhörigheter och tvingade oss att klä av oss nakna - det var en omänsklig behandling. Jag hade 2 500 euro på mig och poliserna tog allt. De slog mig så illa att jag var tvungen att åka till sjukhuset.

Som straff för att Traoré försökte motsätta sig arresteringen fördes han extra långt ut i öknen och var tvungen att gå i cirka fyra timmar för att nå Assamaka.

Brott mot de mänskliga rättigheterna

Berättelser som Safis och Traorés ger bara en liten inblick i vad som händer vid gränsen mellan Algeriet och Niger.

Sedan den libyska revolutionen 2011 har vägen genom Niger och sedan norrut genom Libyen eller Algeriet varit den viktigaste migrationsrutten mot Europa. Den politik som EU tillsammans med flera afrikanska länder utformat för att begränsa flödet av människor har inte hindrat människor från att söka säkerhet. I stället har riskerna för migranter ökat genom att deras handlingar kriminaliseras och deras mänskliga rättigheter kränks.

Vid toppmötet i Valletta 2015 stärkte europeiska och afrikanska länder sina gränskontrollsystem och enades om att underlätta återvändande, frivilligt eller inte, av migranter som ansågs olagliga. Detta har resulterat i att migranter fortsätter att arresteras godtyckligt, misshandlas och deporteras till länder där de riskerar förföljelse.

– De arresteringar, kvarhållanden och utvisningar som Algeriet utför respekterar inte den grundläggande principen om att flyktingar inte får tvingas återvända till ett land där de riskerar förföljelse, och är i strid med mänskliga rättigheter och internationell lag, säger Jamal Mrrouch, ansvarig för Läkare Utan Gränsers arbete i Niger. 

– Det är viktigt att anpassa politiken och garantera humanitärt stöd och skydd till migranter, så att lokala inrättningar i transitländer som Niger kan tillgodose alla behov.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Agadezregionen sedan augusti 2018 och ger medicinsk och humanitär hjälp till kvinnor, män och barn. Vi ger sjukvård, psykosocialt stöd, gör akuta medicinska evakueringar samt har en sök- och räddningsinsats av migranter som gått vilse eller övergivits i öknen. Vi förser också migranter med saker som myggnät, filtar, hygienpaket och underkläder.