– Vägen över centrala Medelhavet är den dödligaste av alla. Ändå finns det i stort sett inga räddningsfartyg kvar i området och ingen riktad insats från europeiska länder, säger Aloys Vimard, Läkare Utan Gränsers projektkoordinator på Aquarius.
– Humanitär hjälp till havs behövs mer än någonsin och att undsätta människor i sjönöd är fortfarande en skyldighet, såväl juridiskt som moraliskt. De senaste veckorna har fler än 700 personer drunknat. Det här föraktet för människoliv är skrämmande, fortsätter han.
Efter drygt två års oavbrutet arbete med att rädda liv har Aquarius nu legat i hamnen i drygt en månad. Anledningen är de kraftigt förändrade förutsättningarna på centrala Medelhavet. Politiska dispyter över vart de undsatta människorna ska föras har inneburit att fartyg med räddade personer ombord tvingats vara kvar ute till havs i flera veckor i sträck. Humanitära organisationer som gör räddningsinsatser till havs utpekats som kriminella och hindrats från att lägga till i hamnar i Italien och Malta.
Krisläge i Libyen kräver insats
De europeiska länderna är högst medvetna om omfattningen av det våld och den exploatering som flyktingar och migranter utsätts för i Libyen. Ändå har den EU-stödda libyska kustbevakningen fått ta ett ännu större ansvar för koordineringen av räddningsinsatserna. I slutet av juni erkändes även en ny libysk sjöräddningscentral av den internationella sjöfartsorganisationen IMO.
– Resultatet av att den libyska kustbevakningen har fått ett ökat ansvar är att fler personer tvingas tillbaka till Libyen. Hittills i år har omkring 10 000 personer återförts till Libyen, förklarar Anne Bury, vår medicinska koordinator.
Men i Libyen fortsätter flyktingar och migranter att helt godtyckligt sättas i överfulla och inhumana interneringscenter, och de humanitära insatser som görs räcker inte för att bemöta de allt större behoven.
– Jag besökte nyligen Khoms, där över 300 personer hålls i förvar i lokaler anpassade för 120 personer. Av dessa var 24 barn, varav hälften under fyra år. I interneringscentret fanns även personer med akut behov av vård och gravida kvinnor, utan tillgång till rent vatten och i extrem hetta. säger Anne Bury.
Vi fortsätter rädda liv
– Trots den allt mer komplexa situationen på centrala Medelhavet är vårt mål detsamma som det har varit ända sedan vi började med våra räddningsinsatser: att förhindra att kvinnor, män och barn drunknar och att ta dem till en säker plats där såväl deras grundläggande behov som deras rättigheter tillgodoses, säger Aloys Vimard.