"En chans att rädda mamman"

De hade rest tio mil för att ta sig till vårt sjukhus. Kvinnan hade träffats av en kula i buken. Hon var gravid och när de kom fram var hon i mycket dåligt skick.

Jag heter Ajmal*, är läkare och arbetar för Läkare Utan Gränser i Afghanistan.

Tillgång till sjukvård är alltid avgörande. När kvinnan och hennes familj kom till vårt sjukhus förra året möttes de av en kvinnlig vakt. Vakten insåg omedelbart hur allvarlig situationen var och hjälpte dem in på akuten och larmade personalen.

Barnmorskorna sprang för att hjälpa kvinnan. De gjorde snabbt en lägesbedömning, satte dropp och ringde förlossningsläkaren. Det var en akut situation och de arbetade snabbt.

Mycket sorgligt nog visade ett ultraljud att kulan hade träffat bebisen i magen och att barnet hade dött. Men det fanns fortfarande en chans att rädda kvinnan.

Teamet förberedde för operation. Vi har turen att ha två operationssalar på vårt sjukhus varav en är reserverad för obstetriska fall, så det var dit vi tog henne.

Här har vi specialiserat oss på att ge vård till kvinnor med förlossningskomplikationer och personalen har stor erfarenhet av akuta kejsarsnitt.

Kvinnan bodde i en avlägsen by och hade förlorat mycket blod på den långa bilresan. Men under operationen lyckades narkosläkaren, förlossningsläkaren och sjuksköterskorna stoppa blödningen. På vårt sjukhus har vi också en blodbank vilket innebar att kvinnan fick den blodtransfusion hon behövde under operationen.

Hon överlevde operationen men behövde ytterligare blodtransfusion, antibiotika och mer dropp.

På avdelningen tog sjuksköterskorna och barnmorskorna hand om henne, bytte hennes förband och såg till att hon åt ordentligt för att återhämta sig.

Kvinnan blev gradvis bättre. Och bara fem dagar efter att hon hade kommit in var hon stabil nog att åka hem igen. Det pågick fortfarande stridigheter och hon var angelägen om att få vara tillsammans med sina andra barn.

När jag tänker tillbaka på den här kvinnan känner jag mig verkligen stolt över mitt team. Från det ögonblick hon kom gjorde de ett så bra jobb – vår personal här är fantastiska. Men jag känner mig också stolt över den vård som Läkare Utan Gränser ger. Om Läkare Utan Gränser inte hade varit här, skulle kvinnan inte ha överlevt.

Situationen i Afghanistan har förändrats mycket sedan vi sa hej då till kvinnan.

Regeringar och biståndsgivare har vidtagit finansiella åtgärder mot Afghanistan som har lett till en ekonomisk kris och brist på kontanter. Många arbetsgivare, inklusive de som ger sjukvård, kan inte betala personalens löner. Människor förlorar sina jobb och priserna på marknaderna stiger kraftigt. Många familjer kämpar för att ha råd med mat. Över hela landet har sjukvården kollapsat.

Samtidigt har det utländska biståndet som det afghanska sjukvårdssystemet var beroende av i stort sett avbrutits. Många vårdinrättningar har inget medicinskt material, inga medel för grundläggande driftskostnader och inga pengar att betala sin personal. De har slutat fungera.

Här i Lashkar Gah är Boostsjukhuset den enda offentliga vårdinrättningen som är i full drift. Vår verksamhet finansieras direkt av privata gåvor, så på det sättet har vi kunnat prioritera personalens löner och upprätthålla våra leveranskedjor. Som ett resultat har antalet inskrivna patienter ökat markant. Våra team hjälper nu cirka 1 900 kvinnor att föda barn varje månad. Cirka 10 procent av dessa förlossningar är akuta kejsarsnitt – situationer där patientens liv är i fara.

Behoven här har ökat enormt och med fler patienter använder vi mer material, mer mediciner och vi behöver mer personal.

Vården vi gav kvinnan som blev skjuten skulle ha kostat omkring motsvarande 2 000 svenska kronor på ett privat sjukhus här. Många av våra patienter måste sälja sina ägodelar bara för att ha råd med transporten till en vårdinrättning. För vissa människor är vi deras enda hopp om sjukvård.

Våra team här gör ett enastående jobb, och det jobbet skulle inte vara möjligt utan stöd från Läkare Utan Gränsers givare. 

* Namnet är ändrat