Hoppa till huvudinnehåll

Ensamkommande i Grekland måste räddas till Sverige

Publicerad 8 juli 2020
Generalsekreteraren för Läkare Utan Gränser Sverige Oliver Shulz
Foto: Gabriele Casini
Oliver Shulz

Hittills har elva EU-länder lovat att ta emot ensamkommande barn som är fast i flyktingläger på de grekiska öarna. Vi måste nu ansluta oss och göra vår del, skriver sju generalsekreterare, för bland annat Amnesty Sverige och Läkare utan gränser.

Den 15 april blev Luxemburg det första europeiska landet som välkomnade asylsökande barn, tolv flickor och pojkar, från de grekiska öarna. 

Och den 16 april anlände 47 barn till Tyskland. 

Dessa barn var de första att omfattas av en EU-plan att flytta ensamkommande asylsökande barn från Greklands överfulla och farliga läger, till säkerhet i andra europeiska länder.

Om planen fungerar kan minst 1 600 barn som är i behov av skydd erbjudas ett nytt liv.

Regeringen har sagt nej

EU-kommissionär Ylva Johansson har uppmanat alla EU-länder att ansluta sig till planen och ta sitt ansvar. 

Elva EU-länder har hittills lovat att ta emot. Finland är berett att ta emot 100 barn. Portugal lovade nyligen att ta emot så många som 500.

Men Sverige är inte ett av dessa länder. 

Regeringen har hittills sagt nej till att ta emot något av barnen.

Regeringen skulle säkert instämma i att inget barn ska lämnas utan vård eller omsorg i ett flyktingläger.

Bor i containrar

Men i flera år har just detta skett, när hundratals barn som har lämnat sina hemländer på grund av våld, väpnad konflikt, diskriminering och fattigdom, varit tvungna att försöka överleva under omänskliga förhållanden på de grekiska öarna.

Hundratals ensamkommande barn sitter fast på öarna. 

En liten bråkdel är i så kallade säkra områden, där de bor i containrar som ofta saknar dörrar eller lås, och som saknar det mesta som anses utgöra en anständig levnadsstandard. 

De allra flesta barn lever under omänskliga och förnedrande förhållanden, i informella bosättningsområden som sträcker sig långt utanför de officiella anläggningarna i lägren. 

"Flera andra länder har visat att detta är politiskt och juridiskt möjligt"

Många sover utomhus utan skydd. 

De kämpar för att få tillgång till mat, vatten, toaletter och duschar. 

Bland dem finns barn som lider av komplexa och kroniska medicinska tillstånd som de inte kan få behandling för på öarna. 

De är utsatta och löper ökad risk för infektion av covid-19.

Barnens öde är resultatet av ett kollektivt misslyckande med att ta itu med situationen för asylsökande och migranter som är fast på de grekiska öarna sedan 2016. 

Rädda ensamma och sjuka barn

EU:s medlemsländer måste enas om ett permanent och långsiktigt hållbart system för fördelning av asylsökande, och det är bråttom. 

Till dess att ett sådant system är på plats måste också tillfälliga, akuta insatser göras för att rädda ensamma och sjuka barn från de fruktansvärda förhållanden de nu lever i. 

Att delta i omfördelning av barnen efter år av humanitär katastrof på öarna visar inte bara solidaritet med Grekland och andra EU-länder, det säkerställer också att barnen ges det skydd de har rätt till. 

Om varje EU-land bara tog hand om ett litet antal, skulle det innebära en avgörande förändring för de flesta ensamkommande barn som sitter fast på öarna. 

Flera andra länder har visat att detta är politiskt och juridiskt möjligt.

Gemensamt misslyckande

Till sist handlar det om att säkerställa barns grundläggande rättigheter, som slagits fast i internationella överenskommelser såsom FN:s barnkonvention och EU:s rättighetsstadga. 

Barn har bland annat rätt till bästa möjliga hälsa samt det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd – rättigheter som kränks varje dag i lägren. 

Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa sättas i främsta rummet. 

Situationen på öarna är resultatet av ett gemensamt misslyckande på EU-nivå, medlemsländerna måste därför ta ett gemensamt ansvar och säkerställa att barnens rättigheter kommer först.

Sverige bör välja rätt väg och ansluta sig till de länder som har lovat att ta emot barn från lägren i Grekland.

Av Anna Lindenfors
Generalsekreterare Amnesty Sverige

Oliver Schulz
Generalsekreterare Läkare Utan Gränser

Måns Molander
Sverigechef Human Rights Watch

Helena Thybell
Generalsekreterare Rädda Barnen

Martin Ärnlöv
Generalsekreterare Svenska röda korset

Helén Ottosson Lovén
Generalsekreterare Svenska kyrkan

Pernilla Baralt
Generalsekreterare Unicef Sverige

Den här texten publicerades som en debattartikel i Expressen 7 juli 2020.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Genom att prenumerera på detta nyhetsbrev godkänner du Läkare Utan Gränsers integritetspolicy.

 

Bekräfta att du är en mänsklig besökare