Ett hot mot mänskligheten

Mosul är en stad i norra Irak som Islamiska staten, IS, hade kontroll över år från 2014 fram till 2017. Det tog nio långa månader att återta staden och stora delar av infrastrukturen förstördes, inklusive många sjukhus. Än idag lider många människor av sviterna efter slaget om Mosul.

Offentliga vårdinrättningar försöker nu täcka de stora behoven men klarar inte av befolkningens behov. Många gånger har inte alla heller invånare råd med sjukvård på offentliga eller privata inrättningar. Bara för att striderna nu är över så betyder det inte att livet återgår till det normala, det tar flera år för befolkningen att återhämta sig och för staden att byggas upp igen.

Jag arbetar för Läkare Utan Gränser, på ett sjukhus som heter al-Wahda, i östra Mosul. Där utför vi ortopedisk kirurgi och erbjuder postoperativ vård till våra patienter. Människor söker bland annat för skador som infekterade eller felläkta tidigare frakturer, men kan även ha infektioner efter tidigare skador eller kroniska sår.

Det här är andra gången jag är i Mosul, första gången utbildade jag vårt team i undertrycksbehandling av sår och nu är jag tillbaka i en annan roll som ansvarig sjuksköterska. Det innebär att mitt ansvar är att leda de dagliga aktiviteterna, stötta mina arbetsledare och se till att vi når de mål som projektet beslutat om och arbetat fram. Jag tycker att det är jätteroligt att kunna vara med och påverka arbetet och göra förändringar för att förbättra våra arbetssätt men också hur vi kan ta hand om våra patienter på ett så bra och holistiskt sätt som möjligt. Det är extra roligt att se hur den träning jag gav för ett år sedan gjort att vårt team nu kan erbjuda mer avancerad sårvård och läka sårskador på ett mer effektivt och snabbt sätt.

Vi har ett sjukhus med 40 vårdplatser där vi erbjuder enkelrum för att kunna isolera våra patienter och hålla en hög nivå av infektionsprevention och minska smittspridning Vi har också en öppenvårdsavdelning för att kunna fortsätta ta hand om våra patienter som skrivits ut men har behov av fortsatt sårvård, fysioterapi eller stöd vid psykisk ohälsa.

I morse fick en av våra patienter en sepsis. Det är ett mycket allvarligt tillstånd som innebär att en infektion påverkar hela kroppen, immunförsvaret överreagerar på infektionen och det kan skada kroppens organ som tillslut kan sluta att fungera helt.

Vi hade, när patienten kom till oss för sin första operation, kunnat ta en odling och säkerställt att hon hade kända multiresistenta bakterier. Det innebär att det är bakterier som utvecklat reststens mot flera olika antibiotika. Får man då en allvarlig infektion som utvecklas till en sepsis så kan vi kanske inte behandla med antibiotika. Vi hade tur idag då denna patient var i ett tidigt sjukdomsskede och vi hade ett alternativ kvar. Patienten kunde opereras och få detta sista alternativ av antibiotika. Men hon är ung, bara 26 år, och drabbas hon av en infektion igen så finns inte några antibiotika kvar att ge.

Det här är en varningsklocka - hur viktigt det är att vi inte använder antibiotika när det inte är indikerat, hur viktigt det är att bara behandla med antibiotika när det är en bakterieinfektion och inte ett virus och hur mycket det betyder att ta odlingar för att välja rätt typ av antibiotika. Antibiotika är inte en självklarhet för alla människor. Men det är inte bara de multiresistenta bakterierna som är ett problem, det är också tillgång till antibiotika och sjukvård som skiljer åt i olika delar av världen.

Det är ett stort och allvarligt problem och ett viktigt arbete att ge information och sprida kunskap om detta. I dag hade vi tur och ett skickligt omvårdnadsteam som tillsammans med duktiga kirurger gjorde en enorm insats, vilket vi är tacksamma för! Denna unga kvinna är en av många människor som bär på multiresistenta bakterier. Det är ett stort hot mot den enskilda människan, skillnaden mellan liv och död och en stor utmaning för vården i hela världen.

Här kan du läsa mer om antibiotikaresistens: "Ring, varningsklocka, ring!".