Tomas Jansa är narkosläkare från Orsa. Under sitt första uppdrag med Läkare Utan Gränser arbetade han sex veckor som intensivvårdsläkare på vårt traumasjukhus i Aden, Jemen. Han minns särskilt en femåring patient med svåra skottskador som blev skjuten av sin egen bror.
Det finns flera händelser och patienter som har gjort stort intryck på mig under tiden jag arbetade i Aden. Varje dag tog vi emot många akutfall; patienter som hade skottskadats, eller skadats av bomber och granater, men även patienter som råkat ut för trafikolyckor.
Men det finns en särskild patient kommer jag aldrig att glömma. Det var den femårig pojken Yousef* som vi vårdade i flera veckor. Det var min första arbetsdag på sjukhuset i Aden när han kom till vår akutmottagning efter en svår olycka. Hans bror hade av misstag skjutit Yousef när han lekte med ett vapen som de hade hittat. Tyvärr är det vanligt i det konfliktdrabbade landet Jemen att barn leker med vapen och granater som de hittar utomhus. Yousef var svårt skadad i nedre delen av buken och i armen. När han kom fram till sjukhuset befann han sig i blödningschock eftersom han hade förlorat så mycket blod. Hans hjärta stannade.
Mina kollegor och jag försökte länge att återuppliva pojken, och till slut lyckades vi. Vi fokuserade på att stoppa blödningarna och operera hans skador. Efter operationen lade vi Yousef i konstgjort koma och han vårades i respirator. Hans föräldrar turades om att vaka vid hans sida dygnet runt, i flera veckor.
Först blev Yousef bättre och vi alla var väldigt glada över det. Men sedan vände det, tyvärr. Pojken fick flera infektioner och inre blödningar och det visade sig att han även hade denguefeber. Men inte nog med det, han fick akut njursvikt och epileptiska kramper. Yousef var väldigt skör, vi kunde knappt väcka honom och han kunde inte andas på egen hand.
På ett annat sjukhus gjorde vi en datortomografi av hans hjärna som visade att han hade begränsade, men allvarliga skador i hjärnvävnaden efter syrebrist. Något som också kallas för hjärninfarkter. Hjärnvävnaden är extremt känslig för syrebrist och skadorna kan uppstå i samband med hjärt- och lungräddning eller när man förlorar mycket blod.
Men efter sex veckor på Läkare Utan Gränsers traumasjukhus var Yousef i såpass bra skick att han kunde flyttas från intensivvårdsavdelningen till en vanlig barnavårdsavdelning. Det var en stor dag. Han var nu vaken större delen av tiden, svarade på tilltal, började långsamt äta flytande mat och kunde röra sin vänstra kroppshalva. Men förmodligen kommer han att vara förlamad i sin högra kroppshalva resten av livet.
Han har fortfarande en lång rehabilitering framför sig, men eftersom han är så ung kan hans hjärna lättare anpassa sig efter de nya förutsättningarna.
När jag sade hejdå till Yousef innan min hemresa såg jag en nöjd pojke med ett leende på läpparna.
Vad gör Läkare Utan Gränser i Jemen?
Den offentliga sjukvården i Jemen har i princip kollapsat och det råder brist på material och utbildad personal. Hos Läkare Utan Gränsers kan de söka högkvalitativ, kostnadsfri vård.
Varje år genomför vi tiotusentals livräddande operationer i Jemen, bland annat i städerna Aden och Mocha. De patienter vi tar emot har skadats i allt från eldstrider till trafikolyckor. Sedan kriget bröt ut har vi behandlat fler än 130 000 patienter som skadats till följd av någon form av våldsamt trauma.
* Namnet är ändrat.
