”När striderna närmade sig Raqqa och flyganfallen blev intensivare började jag planera vår flykt.
Vi fick tag på en bil som skulle ta mig och min familj norrut, bort från de IS-kontrollerade områdena. Jag gav föraren alla pengar vi hade. Men efter en stunds bilresa lämnade han oss vid vägkanten och körde i väg. Vi mötte en man som gav oss sin motorcykel så att vi skulle kunna föra våra barn i säkerhet. Jag satte min son och dotter på motorcykeln och körde iväg, resten av familjen fick följa efter till fots. Men efter ungefär 100 meter körde vi på en mina.
Min fru sprang skrikandes till oss. Min son var medvetslös och hade skador på huvudet och min dotter hade skadat sina ögon. Jag höll om min son och hoppades att en bil, vilken som helst, skulle köra förbi. Men han dog i mina armar och vi tvingades lämna hans döda kropp där, på vägen.