Hoppa till huvudinnehåll
En leende pojke i 10-årsåldern med gul t-shirt sitter på en madrass på golvet i ett kalt rum
Publicerad 14 november 2023

Moussa - Att leva med diabetes

Foto: Läkare Utan Gränser / Carmen Yahchouchi
Moussa i familjens hem i Arsal, Libanon.

Att leva med diabetes är en utmaning för vem som helst. Om du är tio år och flykting kan det vara extra svårt. Men tack vare en ny insulinpenna har Moussas liv i Libanon blivit enklare.  

Moussa är tio år och tycker om samma saker som många andra tioåringar gör. På sin fritid bygger han lego med sina syskon, färglägger serier och spelar fotboll med kompisar. Det är vanliga aktiviteter, men också ett sätt att klara de utmaningar han möter dagligen. Han lever nämligen med diabetes i en allt annat än vanlig situation. 

På grund av kriget tvingades Moussa och hans familj fly från sitt hem i Syrien 2013. Resan tog dem till Arsal, en stad i nordöstra Libanon. Enligt stadens myndigheter bor nästan 77 000 flyktingar från Syrien i Arsal och de för en daglig kamp för mat, rent vatten, tak över huvudet och sjukvård. 

När Moussa var tre år fick han diagnosen typ 1-diabetes. Han får behandling för sin diabetes på Läkare Utan Gränsers klinik i Arsal och måste ta insulin varje dag för att kontrollera sina blodsockernivåer. Men familjens levnadsförhållanden gör det svårt att följa behandlingen. 

Utmaningar med diabetesbehandlingen

Familjen – Moussa, hans mamma, pappa och fyra syskon – bor alla tillsammans i ett enda rum. De första åren fick de Moussas insulin från kliniken i glasbehållare och hans mamma injicerade det med en spruta. Hon var alltid orolig för att dosen inte skulle bli helt rätt vilket skulle kunna ge komplikationer som hypoglykemi, ett tillstånd där blodsockret sjunker till farligt låga nivåer. Det enklaste var att ge sprutorna i hemmet men det gjorde att Moussa ibland missade lektioner i skolan. Det begränsade också hans rörelsefrihet och påverkade hans självförtroende.

– I början blev han inlagd på sjukhus eftersom jag inte visste så mycket om diabetes, insulin eller behandlingen, förklarar Moussas mamma.

– Läkare Utan Gränser team hjälpte mig mycket och gav mig råd om hur jag skulle hantera situationen – hur jag skulle ge injektionerna, vad Moussa skulle äta, med mera. Vi har vant oss nu, men efter fem år är det fortfarande en påfrestning. 

De dagliga sprutorna var smärtsamma och både Moussa och hans mamma upplevde mycket stress i samband med injektionerna. 

Insulinpennor, nålkapslar och en glukometer ligger på ett bord
Foto: Läkare Utan Gränser
Insulinpennor, nålhylsor och en blodsockermätare (glukometer).

Insulinpennorna har förändrat livet

Sedan juli 2022 får alla barn och tonåringar som behandlas för diabetes på Läkare Utan Gränsers klinik en insulinpenna i stället för glasbehållare och sprutor. Pennan är laddad med den exakta dosen vilket gör att barnen kan sköta injektionerna själva. För Moussa har det inneburit att han är mer rörlig och har fått bättre självförtroende i skolan. Även hans mamma uppskattar att slippa mäta upp dosen insulin för varje spruta. 

– Jag har använt insulinpennor i ett år nu, berättar Moussa.

– När jag inte tar insulin ökar min sockernivå och jag får huvudvärk. Jag tar det hemma eller i skolan, och till och med när det är fest. Jag är van vid det nu, fortsätter han. 

Beverly Parker är läkare och arbetar på Läkare Utan Gränsers klinik i Arsal med att stötta människor som lever med diabetes och andra kroniska, icke smittsamma sjukdomar. Hon förklarar att alla barn vill känna sig ”normala”. Det är särskilt viktigt för de barn i Arsal som är flyktingar. Den senaste tiden har retoriken kring flyktingar hårdnat och man har infört restriktioner som begränsar deras rörelsefrihet. 

– Att leva med diabetes är en utmaning för vem som helst, säger Beverly Pater. 

– För människor som saknar en trygg plats, har en osäker matsituation, inte har elektricitet eller ett kylskåp hemma underlättar insulinpennan vardagen. Den ger också bättre hälsa på lång sikt. 

För både Moussa och hans familj har införandet av insulinpennor inneburit en stor skillnad i deras liv, eftersom hans mamma nu vet att han löper mindre risk att drabbas av hypoglykemi. Moussa har fått det oberoende han behöver för att kunna vara ute och leka med sina vänner, gå i skolan och leva ett något så när "normalt" liv under dessa utmanande omständigheter för honom själv och hans familj. 

– Den här behandlingsmetoden gör att människor med en osäker framtid ändå tillåts känna hopp och tillförsikt om att det går att leva och bli gammal med diabetes, avslutar Beverly. 

Två pojkar och en man sitter i framsätet av en bil, en pojke vinkar mot kameran och ler
Foto: Läkare Utan Gränser
Tillgång till diabetespenna har gjort Moussas liv lättare i och med att han själv kan hantera insulininjektionerna.

Läkare Utan Gränser i Libanon

Vi har arbetat för att stödja både flyktingarna och lokalsamhället i Arsal i 10 år. Det medicinska teamet bistår med vård till patienter med ett brett spektrum av kroniska sjukdomar som kräver hantering under en lång tidsperiod, såsom högt blodtryck, epilepsi och diabetes. Nyligen fattades beslutet att erbjuda insulinpennor till alla patienter med typ 1-diabetes, inte bara till barn.