Hoppa till huvudinnehåll

Hur påverkas människor på flykt av covid-19-pandemin?

Publicerad 1 juni 2020
En kvinna får hjälp av en medarbetare från Läkare Utan Gränser.
En kvinna och ett barn som bor i flyktingläget Moria på den grekiska ön Lesbos.
Foto: Peter Casaer/Läkare Utan Gränser

Covid-19 påverkar världens mest sårbara människor. Bland dem finns fler än 70 miljoner som tvingats lämna sina hem över hela världen - flyktingar, asylsökande, internflyktingar och migrantarbetare. Här är fem saker vi kan göra för att skydda dessa människor. 

Många av de män, kvinnor och barn som tvingats fly sina hem bor i formella och informella läger, mottagningscenter eller i liknande. Andra lever på gatan. De flesta saknar tillgång till grundläggande saker som rent vatten, sanitet eller hälso- och sjukvård, och många har ingen juridisk status.

Att leva under de här förhållandena gör det ofta svårt att ta till förebyggande åtgärder. Hur kan vi be människor att skydda sig när de inte har tillgång till vatten eller tvål? Eller självisolera sig när de bor i trånga tält tillsammans med tio andra människor? Fysisk distans är mycket svårt, om inte omöjligt, i överfulla läger och trånga stadsmiljöer, där människor bor sida vid sida i små rum med många familjemedlemmar. Att behöva stå i kö för att få tag på rent vatten och mat ökar risken att smittas.

"I [flyktinglägret] bor vi fem eller sex i en container. Jag vet att jag inte kan hindra människor att komma in för att träffa mina rumskamrater, och jag har inget annat val än att gestikulera till människor att hålla avstånd."
- Frederik *, flykting i Grekland

På många platser lever människor på flykt också i stor osäkerhet. De riskerar att gripas, utsättas för övergrepp eller stigmatiseras som "sjukdomsbärare". De påverkas även av ökad främlingsfientlighet, brist på tillförlitlig information, och är ibland helt beroende av humanitärt stöd. På många platser är sådant stöd begränsat.

Dessutom används pandemin på många platser som en ursäkt för att straffa människor som tvingats lämna sina hem, och de som försöker ta hand om dem. Minst 167 länder har helt eller delvis stängt sina gränser för att förhindra spridningen av covid-19, 57 av dessa gör inget undantag för personer som söker asyl (enligt UNHCR). Människor som söker säkerhet och skydd avvisas på land och på havet, och återförs ofta till länder där deras liv eller frihet kan vara i fara. Med stängda gränser nekar många länder också medvetet, eller indirekt, asylsökande från att ta sig in i landet.

Så vad kan vi göra för att skydda dessa särskilt utsatta människor?


1. Vi måste se till att covid-19 inte används som ursäkt för att upprätthålla en skadlig migrationspolitik. Regeringar får inte använda covid-19 som en ursäkt för att ytterligare begränsa migration och undvika internationella skyldigheter gentemot flyktingar, asylsökande och migranter. Vi förstår att covid-19 innebär allvarliga utmaningar, men att skydda de som bor i ett land och samtidigt upprätthålla internationella skyldigheter gentemot flyktingar, asylsökande och migranter är två principer som inte borde ställas mot varandra.

2. Vi måste se till att mänskliga rättigheter respekteras. Regeringar får inte använda folkhälsoåtgärder mot flyktingar, asylsökande och migranter. Alla restriktioner gällande rättigheter måste vara nödvändiga, baserade på vetenskapligt bevis och inte tillämpas godtyckligt eller diskriminerande. De måste vara tidsbegränsade, respektera mänsklig värdighet, vara föremål för översyn och vara proportionerliga. Regeringar måste också fortsätta att låta människor följa lagstadgade processer för att söka asyl.

3. Nedstängningar och masskarantän får inte tillämpas diskriminerande. Karantän- och nedstängningsåtgärder bör tillämpas lika för alla utan diskriminering. Hälso- och sjukvård, socialt och psykosocialt stöd och grundläggande behov som mat, vatten och andra nödvändigheter bör tillhandahållas till dem som är i karantän, och masskarantän bör undvikas där det är möjligt. Att tvinga människor att leva i överfulla och ohygieniska läger har alltid varit ansvarslöst, men är nu värre än någonsin på grund av hotet inför covid-19.

4. Flyktingar i riskzonen bör evakueras när det är möjligt. När det är möjligt kräver Läkare Utan Gränser att sårbara flyktingar, asylsökande och migranter evakueras. I de så kallade hotspots på de grekiska öarna kräver vi att människor som är mest sårbara för viruset (personer över 60 år och personer med andningssvårigheter, diabetes eller andra hälsokomplikationer) evakueras. Vi uppmanar också att lägren avlastas genom att ensamkommande minderåriga och sjuka barn flyttas till andra EU-länder. I Libyen uppmanar vi det internationella samfundet och de europeiska regeringarna att införa humanitära korridorer för evakuering av de mest utsatta flyktingarna, migranterna och asylsökande som är i direkt livsfara, inklusive de som, på ett eller annat sätt, hålls inlåsta. 

5. Vi måste se till så att alla som behöver det får tillgång till vård. Kontrollåtgärder för covid-19 ska inte ske på bekostnad av att människor inte får tillgång till den vård de behöver. Detta innebär att stängda gränser inte får stoppa akuta medicinska och humanitära förnödenheter såväl som medicinsk och humanitär personal från att komma in i länder. Dessutom måste regeringar se till att begränsningar inom flyktingläger, mottagningscenter eller liknande inte hindrar människor från att få tillgång till vård.

* Namnet är ändrat.

En hälsoinformatör från Läkare Utan Gränser talar med en grupp människor i Hong Kong om hur de kan skydda sig mot det nya coronaviruset. Februari 2020.

Tillsammans mot covid-19

Virus känner inga gränser. Det gör inte vårt arbete heller. Med 50 års erfarenhet av kriser och epidemier gör vi nu allt vi kan för att bekämpa det nya coronaviruset.

Var med oss i kampen mot covid-19!
Ge en gåva