"Jag kunde inte tro att mina barn hade tuberkulos"

– Jag vill att mina barn ska vara friska, säger Bibisolehas och Zainidins mamma Surayo tyst.

Hon bor i ett enkelt hus i västra Tadzjikistan tillsammans med sina barn och föräldrar. Trots att hon var försiktig smittades barnen av hennes far.

– Jag visste att min pappa var sjuk i tuberkulos och jag var rädd att de skulle bli smittade. Därför fick barnen bo hemma hos min man istället. Men efter tre månader flyttade barnen tillbaka till mina föräldrars hus, där jag bor. En dag kom Läkare Utan Gränser och gjorde röntgen och andra tester. När de berättade att mina barn hade tuberkulos kunde jag inte tro att de var sjuka, säger Surayo.

”Ibland är de griniga”

Zainidin och Bibisoleha påbörjade behandlingen samtidigt, i januari för ett år sedan. De tog fem piller om dagen i elva månader. En dos som till och med vuxna skulle ha svårt att få i sig. Lyckligtvis visste deras mamma hur viktigt det var att uppmuntra dem att följa behandlingen. Barnen kommer snart att vara helt botade och kunna återgå till sina normala liv.

– När barnen började ta medicinen märkte jag att färgen på deras kinder ändrades. Jag insåg att behandlingen hjälpte dem. Det har gått bra även om jag var rädd för biverkningar, säger Surayo.

Ibland har Zainidin och Bibisoleha vägrat att ta sina piller, men Surayo har alltid vetat hur hon ska motivera dem.

– Ibland är de griniga, då ger jag dem något  - som ett mynt eller lite mat. Jag sa också till dem att jag kommer att ta dem till en marknad när de är klara med behandlingen. Jag behöver inte lova dem mycket, även små saker gör mina barn glada.

Ensamhet och stigma

Teamet fråm Läkare Utan Gränser har hjälpt Surayos familj från början. De kommer på besök var tredje vecka och har med sig mat och ibland leksaker till barnen. Det är en del av vårt unika program som gör det möjligt för icke-smittsamma barn och familjer med tuberkulos att behandlas hemma istället för på sjukhus.

– Behandlingsprogrammet för familjer är väldigt bra. Vi väljer en person i familjen som vi utbildar inom tuberkulosbehandling, biverkningar av mediciner och hur man motiverar sina barn, förklarar Tanya Morshed, ansvarig för Läkare Utan Gränsers aktiviteter kring psykisk hälsa i Dushanbe, Tadzjikistan.

Under sitt besök kontrollerar teamet hur varje familjemedlem mår och pratar med dem om hur det går med behandlingen. Psykosocialt stöd och hälsofrämjande samtal är avgörande eftersom tuberkulos kan ha en betydande inverkan på hela familjers vardag. Det är en sjukdom som fortfarande är omgiven av många myter och människor är ofta rädda för de som är sjuka och undviker dem. Barn kan förlora vänner, och för inte bara en kamp mot sjukdomen utan också mot ensamhet och stigma. Lyckligtvis har detta börjat förändras i Tadzjikistan.

– I början, när våra grannar fick reda på att mina barn hade tuberkulos, lät de inte sina barn leka med mina. De sa åt dem att inte komma hit. Men nu förstår de att mina barn inte är smittsamma och de kan leka tillsammans. Mina barn berättar själva för andra att de tar mediciner, berättar Surayo.

Barnen är nästan klara med sin behandling och de kommer snart att vara lika friska som de var innan. Läkare Utan Gränser har hjälpt Surayo att anmäla sig till en kurs i datorkunskap, och hoppas att hon snart kan hitta ett jobb. När hon får frågan om vad hon har för drömmar brister hon ut i gråt. Hon vill leva med sina barn, och att de ska vara friska.