Jag vet att jag bara har varit fyra veckor i Jemen, men trots det känns Finland som ett avlägset minne som jag ibland läser om på sociala medier och det här är den verklighet jag lever i nu.
Så det skulle vara en underdrift att säga att en del av mig inte vill åka hem. Lyckligtvis lämnar jag sjukhuset, operationssalen och intensivvårdsavdelningen i mycket goda händer, med både internationell och nationell personal.
Jag önskar att jag kunde skriva en lycklig avslutning och berätta för dig att alla patienterna återhämtade sig, men det skulle vara att ljuga. Flera av dem gjorde det och vi kunde skriva ut dem och skicka dem hem dem till sina familjer. Men några kommer att behöva vara kvar på avdelningarna en lång tid framöver, till exempel den tvååriga flickan som sköts i buken. Hon var fortfarande väldigt svag och i dåligt skick. Efter alla behandlingar vi kunde ge henne var hon fortfarande undernärd och led av en sekundär infektion. Vi försöker se om möjligheten finns att hänvisa henne till ett sjukhus i Sana'a där hon kan få hjälp att återhämta sig. Och kanske om ett par månader kommer kirurgerna att kunna ansluta tarmarna om hon övervinner infektionen. Kanske.
