Malaria är en av de fem främsta orsakerna i världen till att barn under fem år dör. I Afrika söder om Sahara är det till och med den främsta orsaken. Trots att malaria är en sjukdom som kan undvikas och dessutom botas.
Klockan är åtta på morgonen när Fatou kommer till sjukhuset. Hennes son Moussa som är fem månader har haft feber i en vecka nu. Den lokala vårdcentralen sa åt henne att söka vård på sjukhuset.
Följande morgon sitter läkaren Ulrich vid Moussas säng. Han har tillbringat de senaste 45 minuterna med att försöka återuppliva pojken. ”Nej, nej, snälla, du får inte somna”, mumlar han tyst. Men det är för sent. Malarian har redan börjat attackera Moussas hjärna. Även om han hade överlevt skulle han ha fått livslånga neurologiska funktionsnedsättningar. Några timmar senare åker Fatou hem i en motorcykeltaxi. Hon håller sin döde sons kropp tätt mot sitt hjärta.
Malaria kan bryta ut i epidemier. Oftast kommer sjukdomen i vågor, vid specifika tider på året, i områden där den är endemisk eller där den bryter ut säsongsvis. Detta senare är vad vi kallar en malariatopp. Och det är alltid en malariatopp någonstans i världen. Vi vet att den kommer att inträffa och vi vet att tusentals små barn kommer att dö. Vår utmaning är därför att förbereda oss för nästa topp på platser där vi vet att sjukvårdssystemet är dåligt rustat för att hantera det.
Vi kunde inte förhindra att lille Moussa dog. Men i provinsen Kouroussa i Guinea arbetar vi för att kunna förhindra fler dödsfall som dessa – nu och i framtiden. I vårt nya malariaprojekt i provinsen förbereder vi oss just nu på nästa malariatopp, som inträffar i området varje år mellan juni och september.
Barnavdelningen är redan fullbelagd
Även om malaria inte kommer nå toppen än på några månader är sjukhusets barnavdelning redan fullbelagd. Men när vi började vår verksamhet här i juli förra året, när malariafallen brukar vara som flest, var det många tomma sängar på avdelningen. Den här låga siffran återspeglade inte att det inte fanns några sjuka barn utan att föräldrarna hade tappat hoppet om att sjukhuset skulle vara värt kostnaden och hjälpa deras sjuka barn. Sjukhuset hade en generator, men inga pengar att köpa bensin till den. Om en patient på intensivvårdsavdelningen behövde vård under natten hade sjukhuspersonalen bara ljuset från sina mobiltelefoner att undersöka patienten med. Och detta var bara möjligt om personalen över huvud taget var tillgänglig. Det regionala sjukhuset, med ett upptagningsområde på fler än 300 000 personer, hade bara tre läkare, vilket inkluderade sjukhuschefen och en kirurg.
Under de senaste nio månaderna har vi stöttat sjukhuset på flera sätt. Nu finns exempelvis elektricitet dygnet runt och 72 lokalt och internationellt anställda har förstärkt personalstyrkan för att avlasta sina guineanska kollegor. På sex månader har de åtgärder som införts gjort det möjligt att halvera barnadödligheten på sjukhuset.
Bara början
Men det är bara en början. I juni kommer malariatoppen att vara som värst. Efter månader av förhandlingar har vi fått tillstånd att placera sängar i det närliggande behandlingscentret, som byggts för att ta emot patienter i händelse av ett nytt ebolautbrott.
Men den dödliga malariatoppen kan inte stoppas enbart genom att behandla allvarliga och potentiellt dödliga fall på sjukhuset. Lille Moussa borde aldrig ha dött, till exempel. Om han hade fått rätt diagnos och behandling mot malaria en vecka tidigare skulle han troligen fortfarande varit i livet.
- Målet är att det ska finnas färre allvarliga fall. Och för det ska bli möjligt måste grundläggande vård vara tillgänglig och inom räckhåll för de som behöver den så tidigt som möjligt, förklarar läkaren Ibrahim Diallo, ansvarig för våra projekt i Guinea.
Därför tillhandahåller vi också ekonomiskt stöd och personal till resten av sjukvårdssystemet i regionen. Målet är att göra sjukvård gratis för barn under fem år.
