Hoppa till huvudinnehåll

Kongo-Kinshasa: På plats i det elfte ebolautbrottet

Publicerad 24 september 2020
Maria Mashako, medicinskt ansvarig, berättar om Läkare Utan Gränsers arbete i Equateur, Kongo-Kinshasa.

Samtidigt som Kongo-Kinshasa kämpar med covid-19-pandemin bröt ebola än en gång ut i somras. Utbrottet – landets elfte – pågår fortfarande i den västra provinsen Equateur och har i dagsläget spridits till elva distrikt i denna ytterst svårtillgängliga provins.

Equateur är stort, nästan en fjärdedel av Sveriges yta. Vissa delar av provinsen går bara att nå genom att färdas i kanot på någon av floderna, eller efter många timmar genom skogen. En helikopter finns tillgänglig men den delas av samtliga humanitära organisationer på plats.

– För att kunna göra akuta insatser har vi fordon, motorcyklar och utombordsmotorer som står redo att användas, och som vi kan lasta på båtar eller kanoter, säger Mathias Dembo som koordinerar logistiken inom Läkare Utan Gränser.

– Att nå fram till människorna i Equateur-provinsen är en enorm utmaning, fortsätter han. För att ta sig till Bolomba-distriktet till exempel behövde vi transportera all utrustning och hela teamet på kanoter.

”Tillgång till vård oavsett var de bor”

I dagsläget har vi team som jobbar i distrikten Bolomba, Bikoro, Ingende och Lotombe. Deras uppgift är att försöka begränsa spridningen av ebola, ge stöd till övervakningen av nya fall och ge vård till patienter som bor i svårtillgängliga områden. Tanken är att hela tiden vara så nära epidemins kärna som möjligt. 

– Epidemin rör sig tillsammans med människorna, längs vägar och floder, till alla delar av den här provinsen där infrastrukturen är bristfällig och byarna ligger långt ifrån varandra, säger Maria Mashako som är medicinsk koordinator.

– Det är också anledningen till att vi jobbar så decentraliserat och att våra team finns på plats i så många distrikt. På så vis har befolkningen tillgång till vård oavsett var de bor.

Informationsinsatser

Men i Equateur, precis som överallt i Kongo-Kinshasa, är hälsoproblemen många fler än ebola.

– Vi begränsar oss inte till att ge stöd till själva ebolainsatsen, säger Maria Mashako. För att se till att människor fortfarande har tillgång till primärvård, och för att snabbt kunna upptäcka misstänkta fall av ebola, ger vi stöd till vårdcentraler på de platser där det finns ebola och längs huvudrutten mellan Bolomba och Bikoro. Vi donerar läkemedel, utbildar den lokala personalen i hur de kan identifiera ebola och i hur de kan stärka det infektionsförebyggande arbetet.

Vid sidan av det medicinska arbetet bedriver vi också informationsinsatser. Vissa delar av Equateur har aldrig tidigare haft ett utbrott av ebola och kunskapen är därför begränsad. Våra team med hälsoinformatörer jobbar tillsammans med myndigheterna för att öka kunskapen och stärka övervakningen av smittspridningen lokalt.

– Min dotter dog av ebola. Två dagar senare togs jag också in på sjukhus, berättar Samwengi Bokuma. Men jag hade tur, jag överlevde. För att förhindra fler tragedier började jag jobba för Läkare Utan Gränser, för att kunna berätta för befolkningen här vad jag varit med om och lära dem hur de ska känna igen symptomen på ebola.

Vid sidan av det här decentraliserade sättet att hantera ebolautbrottet pågår en vaccinationsinsats i provinsen. Sedan den 5 juni har runt 26 500 personer fått vaccinet ZEBOV-GP. 

Ebolautbrottet i Equateur-provinsen deklarerades den 1 juni i år. Sedan dess har 110 fall registrerats, varav 104 bekräftats, och 47 dödsfall. Även 2018 drabbades provinsen av ett utbrott av ebola.