”Utanför grinden står en man i 40-årsåldern som gråter. För några dagar sen var han här och lämnade sin dotter som var sjuk i ebola och nu har han blivit smittad. Han bönar och ber om att få bli intagen, för han är rädd att smitta resten av sin familj. Vi har bara möjlighet att ta emot de som är kritiskt sjuka. Han faller inte in i den kategorin.”
Det här är en dagboksanteckning från en av våra anställda som jobbade på ett ebolacenter i Liberia under den mardrömslika epidemin i Västafrika mellan 2014 och 2016. Då hade varken effektiva vaccin eller behandlingar mot ebola tagits fram ännu och det enda Läkare Utan Gränsers personal kunde göra var att lindra symtomen.