Att rädda liv måste gå före vinster. En handfull läkemedelsjättar bestämmer vilka länder ska få tillgång till covidvaccin, enbart på basis av deras vinstintressen. I en debattartikel i ETC uppmanar vår humanitära rådgivare Pieter-Jan van Eggermont Sverige att sluta motarbeta patentlösningar på pandemin.
Det är nu ett år sedan den första personen i världen vaccinerades med ett mRNA-vaccin mot covid-19. Aldrig förr har så stora investeringar mobiliserats så snabbt för att få fram nya vaccin som under coronapandemin. Det var en imponerande kraftsamling, men fördelningen av vaccinen har tyvärr blivit djupt ojämlik.
Sverige är det land som utifrån sin storlek satsat mest pengar på Covax, mekanismen som instiftades av bland annat världshälsoorganisationen WHO för att säkerställa en jämlik fördelning av vaccin i världen. Men verkligheten ser långt annorlunda ut än de mål som sattes upp för Covax, till stor del för att de rika länderna hetsköpt upp majoriteten av vaccindoserna och lämnat de fattiga utan.
Ett och ett halvt år efter att Covax instiftades har bara åtta procent av befolkningen i låginkomstländer fått en första vaccindos. Riskgrupper och vårdpersonal i dessa länder väntar fortfarande desperat på den livräddande sprutan.
Detta är oacceptabelt, men inte oväntat. Läkare Utan Gränser varnade redan i början av pandemin för att låta ett fåtal stora läkemedelsbolag kontrollera marknaden. Under hivepidemin på 90-talet blev det plågsamt tydligt hur kommersiella intressen stod i vägen för rättvis tillgång till livsviktig behandling. Nu upprepar historien sig, trots att världens ledare borde veta bättre.
Biståndslösningarna på pandemin har helt uppenbart inte räckt hela vägen. Nu krävs fler krafttag! För över ett år sedan lade Indien och Sydafrika fram ett förslag till världshandelsorganisationen WTO om att tillfälligt pausa regelverket kring patent och andra immaterialrättsliga bestämmelser för att utöka produktionskapaciteten och öppna upp marknaden för vaccin och andra medicinska produkter mot covid-19.
Att förlita sig på att läkemedelsjättarna frivilligt skulle dela med sig av vaccinteknologin till andra tillverkare har visat sig vara naivt. Delningsmekanismen C-TAP, som skapades av WHO, har hittills inte utnyttjats överhuvudtaget. Förklaringen är enkel: Pfizer och Moderna har dragit in enorma vinster – enligt beräkningar upp till 1 000 amerikanska dollar per sekund.
WTO-förslaget stöttas av mer än hälften av alla världens länder. Trots detta har Sverige och EU konsekvent motarbetat förslaget. Det är mycket märkligt att den svenska regeringen, vars biståndspolitik utgår från de fattiga ländernas egna villkor, så snabbt har avfärdat samma länders vädjan om att pausa immaterialrätten så att de kan bekämpa pandemin och tackla de enorma konsekvenserna för sjukvården och fattigdomsbekämpningen i sina länder.
Att Sverige måste ompröva sin position till förslaget är också en av uppmaningarna i Läkare Utan Gränsers namninsamling som hittills stöttas av mer än 7 000 personer.
Argumentet att det behövs immaterialrättsligt skydd för att läkemedelsindustrin överhuvudtaget skulle vara beredda att satsa på forskning och utveckling klingar falskt med tanke på att det har satsats över 900 miljarder kronor i offentliga medel för att snabbutveckla mRNA-vaccinen. Det sattes dock i stort sett inga motkrav på att bolagen skulle säkerställa att fördelningen blev jämlik, vilket var ett stort misstag.
Om Sverige menar allvar med löftena om att ”det är inte över förrän det är över, överallt” måste regeringen omgående ompröva sin hållning till WTO-förslaget. Det är inte rimligt att fortsätta låta en handfull läkemedelsjättar bestämma vilka länder ska få tillgång till vaccin enbart på basis av deras vinstintressen. Vi är fortfarande mitt i en pandemi och liv måste gå före vinster.
Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare för Läkare Utan Gränser
Den här artikeln publicerades som en debattartikel i ETC 13 december, 2021.
