På Läkare Utan Gränsers två kliniker i Bekaadalen i Libanon tar vi emot patienter med hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, epilepsi och andra kroniska sjukdomar. För de allra sjukaste patienterna, de som inte kan lämna sin säng, gör vi hembesök en gång per månad.
Första stoppet är ett tält i ett av områdets 150 flyktingläger. Vår patient är halvsidigt förlamad och kan inte tala efter ett stroke. Vi sätter oss bredvid honom på en av madrasserna som utgör rummets inredning. Hans hustru och dotter sköter omvårdnaden. Vi berömmer dem för hur de hjälper honom med träningen och sköter omläggningen av hans trycksår. Hur går träningen med gåbocken? frågar vi. Den är svår att använda, säger de. Det är trång mellan tälten och marken är ojämn, men han tränar lite varje dag inne i tältet.
Nästa patient är en 30-årig kvinna med BMI 50 dvs kraftig övervikt. Hon har diabetes och högt blodtryck. Liksom många lägre medelinkomstländer lider Libanons befolkning av det som kallas ”dubbel sjukdomsbörda”. Det betyder att näringsbrist och infektioner dvs de sjukdomar som förknippas med fattigdom, förekommer samtidigt som välfärdssjukdomar som övervikt och hjärtkärlsjukdomar.
Vår patient sitter upp i sin säng och studerar koranen med hjälp av en podd när vi kommer. Hennes blodsocker är högt och hon tar inte sitt insulin enligt ordination. Först säger hon att hon mår bra och trivs med sina studier men efter en stunds samtal rinner tårarna ned för hennes kinder och hon talar om sin hopplösa situation. Vi lovar förmedla kontakt med våra psykologer för fördjupade samtal och bedömning av vilket stöd vi kan ge henne.
