Man kan inte säga ”No more Morias” och sedan sälja in en modell där asylsökande fortsätter stängas in. Det är hög tid att hitta ett värdigare alternativ till lägren i den grekiska övärlden. Det skriver vi i en debattartikel i Expressen.
EU-kommissionär Ylva Johansson besökte nyligen Samos och Lesbos, ett besök som enligt hennes egen blogg bland annat handlade om att planera för nästa vinter.
Det kan ju låta klokt och insiktsfullt. De senaste åren har vuxna och barn på de grekiska öarna trängts i ouppvärmda tält uppställda i geggig lera, med ett iskallt regn piskande mot de tunna tältväggarna. Situationen har lett till svåra konsekvenser för asylsökandes hälsa, till och med dödsfall.
Men budskapet är samtidigt verklighetsfrånvänt. Det är inte vintern, eller bristen på förberedelser för att tackla de kalla temperaturerna, som är det främsta problemet för människorna som är fast på de grekiska öarna. Det är systemet som EU byggt upp, som leder till utbredd psykisk ohälsa bland barn, en miljö där kvinnor riskerar att utsättas för sexuellt våld och ett stort mänskligt lidande på flera andra plan.
Ylva Johanssons besök skedde kort efter femårsdagen av EU-Turkietavtalet, ett avtal som resulterat i att runt 15 000 asylsökande i dag är fast på de grekiska öarna.
Under de senaste åren har Läkare Utan Gränser gett sjukvård och psykologiskt stöd till tusentals människor i Grekland. Vi har vaccinerat barn, bistått med mödravård och inte minst har våra psykologer behandlat män, kvinnor och barn som pressats till sin fysiska och psykiska gräns. Bland dessa är många ensamkommande barn med traumatiska upplevelser i bagaget.
Under förra året behandlade vi runt 50 barn på Lesbos med självskadebeteende eller tankar på att avsluta sina liv. Våra kollegor på plats berättar om helt ofattbara situationer; nyligen tog de emot en åttaåring med djupa skador runt halsen efter att hon hade försökt hänga sig. Enbart i januari i år gjorde tre barn på Lesbos suicidförsök.
Både Ylva Johansson och andra beslutsfattare har slängt sig med parollen ”No more Morias” efter att det stora lägret på Lesbos brann ned i september förra året. Att liknande läger även fanns på Samos, Kos, Chios och Leros verkade de ha glömt bort. Och ur askorna av Moria restes ett nytt läger som på flera sätt är en replika av det gamla.
I den strategi som Ylva Johansson söker stöd för ska de nya lägren på de grekiska öarna syfta till att snabbt screena och bedöma människors skyddsbehov vid EU:s gräns. Ur ett medicinskt och humanitärt perspektiv ser vi många faror med att institutionalisera lägren ytterligare, inte minst att sårbara individer riskerar att isoleras och osynliggöras ännu mer.
När Ylva Johansson gästade SVT:s 30 minuter förra veckan fick hon möjlighet att bemöta de farhågor vi lagt fram i ett öppet brev inför Greklandsbesöket. Där hävdade hon att Läkare Utan Gränser har "helt fel". Men efter att ha pratat med kollegor som jobbat på Lesbos och Samos de senaste fem åren är jag är rädd att det är Ylva Johansson som har helt fel.
Man kan inte säga "No more Morias" och sedan sälja in en modell där asylsökande fortsätter stängas in, en modell som experter i asylrätt menar är inkompatibel med skydd av sårbara grupper och rättssäkra asylprocesser.
Det är hög tid att hitta ett värdigare alternativ till lägren i den grekiska övärlden, och att skapa tillgång till sjukvård som är anpassad för behoven hos dessa människor.
Som medicinsk organisation måste vi stå upp mot att tillgång till vård inskränks på grund av människors juridiska status eller underordnas en agenda om att skydda Europas gränser och avskräcka människor att försöka ta sig hit. Vi kommer också fortsätta höja vår röst om hur politiska beslut påverkar människors hälsa. Vi ser det som vår plikt.
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser
Den här texten publicerades som en debattartikel i Expressen 13 april, 2021.